Uppdrag granskning har berättat om Mahmoud Reza Beirani som skulle ha utvisats till Iran för 22 år sedan efter att ha dömts för grovt narkotikabrott i Sverige.
Utvisningen misslyckades eftersom Iran vägrade släppa in honom i landet utan id-handling. Sedan dess har han levt i Sverige, vid sidan av samhället.
Svenska myndigheter har försökt få Beiranis identitet bekräftad av Iran för att kunna genomföra utvisningen – utan framgång. Trots att svensk polis har gett den iranska ambassaden foton, fingeravtryck, släktuppgifter och Beiranis mors id-kort.
”Vi skulle aldrig tvinga någon”
När Uppdrag granskning får en intervju med den iranska ambassaden i september i år meddelar de plötsligt att identiteten nu är fastställd.
Varför har det tagit 22 år?
– För att ingen har varit intresserad. Och den viktiga saken är den: Han borde frivilligt bestämma sig för att åka till Iran. Vi skulle aldrig tvinga någon att åka till Iran, säger Mohammad Reza Nili, chef för konsulära enheten på Irans ambassad.
Alla länder har ju inte den här principen, varför har Iran den att man måste återvända frivilligt?
– För att vi respekterar människors vilja. Förväntar ni er att vi sätter handbojor på iranska medborgare och för dem till Iran? Och ni klagar på att vi inte respekterar mänskliga rättigheter.
Narkotikabrott kan straffas med döden
Mahmoud Reza Beirani kom till Sverige i mars 1987 utan id-handlingar och fick permanent uppehållstillstånd i oktober samma år. Vid utvisningsförsöket 1998 var han välvilligt inställd till att återvända till Iran. Det är han inte längre.
– Jag kommer säga nej, för jag vill inte hem. Det här är mitt hem. Det här är mitt hemland. Jag har bott här i 34 år. Jag är uppvuxen här, säger Mahmoud Reza Beirani.
Beirani säger att han inte har någon anknytning till Iran och bara har ett fåtal avlägsna släktingar kvar. Han är orolig för vad som kan hända om myndigheterna, i ett land där grovt narkotikabrott kan straffas med döden och tortyr av fångar förekommer, får veta att han en gång sålt heroin i Sverige.