Natten till den 10 januari 2004 kör Sara mot Knutby. Hon har köpt ett vapen i Stockholm – den här natten kommer hon att begå ett mord och ett mordförsök.
Sara har tackat nej till att bli intervjuad om tiden i Knutby – men istället skrivit ett brev som hon gett Uppdrag granskning tillåtelse att publicera i sin helhet:
“Jag önskar så att tiden kunde vridas tillbaka, att detta aldrig skulle ha hänt men tyvärr går inte det. Det är en stor tung sorg för mig”, skriver hon i brevet.
“Vi lyssnade på det och följde det”
Sara kommer till Knutby på 90-talet, 21 år gammal, för att gå i församlingens bibelskola. Under den här tiden får läran om att Åsa Waldau är Kristi brud fäste i församlingen. Helge Fossmo, som står Åsa Waldau nära och är en av församlingens mest inflytelserika pastorer, inleder en relation med Sara.
I församlingen växer en destruktiv kultur fram, där medlemmarna får veta om de är “rätt” eller “fel”.
– Om man var rätt, det handlar om att man helt enkelt var godkänd hos Åsa ytterst, att hon hade godkänt en. Om man inte var godkänd hos henne då var man fel och det som var rätt ena dagen kunde vara fel andra dagen och tvärtom, säger Emma Gembäck, före detta pastor i församlingen.
En av dem som tidigt får veta att hon är ”fel” är Sara.
– Jag minns ju väl hur Åsa talade om henne, tyckte otroligt illa om henne, hatade henne verkligen. Så jag tror att en stor del av behandlingen hon fick var på grund av Åsas syn på henne som hon spred, säger Emma Gembäck.
Att Sara anses vara “fel” innebär att hon blir isolerad hos Helge Fossmo. Sara skriver i sitt brev:
“Det var bara jag i församlingen som var den Fördömda, utan möjlighet till benådning. Helt förskjuten. Djävulens redskap. Min plats var i helvetet.”
– Barnflickan blir förbi utfryst, hon blir ondska på ett annat sätt. Och det är ett fruktansvärt övergrepp som begås mot henne i det, säger Peter Gembäck, före detta pastor och föreståndare i församlingen.
”Du är en slav Sara”
Efter mordet och mordförsöket döms Sara till rättspsykiatrisk vård. Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord och anstiftan till mordförsök, ett straff som nyligen fastställdes till 27 år. Under rättegången 2004 nekade Helge Fossmo till anklagelserna, men hans inställning har ändrats över tid.
När Helge Fossmo hördes i tingsrätten för att få sitt straff tidsbestämt i slutet av förra året sa han att han är fullt medveten om att hans val och handlingar orsakat en persons död och en person men för livet – men att han inte kan skriva under på brottsrubriceringen eller åklagarens gärningsbeskrivning.
”Den stämmer inte överens med verkligheten, bilden är betydligt mer komplicerad än så” sa han då.
Uppdrag granskning har sökt Åsa Waldau för en intervju, hon har valt att skriva ett brev. Hon har inte svarat på några specifika frågor kring Sara, men om den destruktiva miljön i församlingen skriver hon:
”Jag trodde jag gjorde rätt. Jag trodde jag hjälpte personer att hålla sig fria – vara rätt inför Jesus. Och jag påhejades och förväntades att agera mot ondskan.”
Sedan församlingen lades ned 2018 har många vittnat om hur de har behandlats under tiden de ansetts vara ”fel”. Flera missförhållanden avhandlades under en rättegång tidigare i år, då de före detta pastorerna, Åsa Waldau, Urban och Peter Gembäck – som anmälde sig själv och sina tidigare kollegor – stod åtalade.
“Det blev omskakande för mig”
Åsa Waldau dömdes i mars för misshandel i åtta fall mot fem olika målsäganden, Urban för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning och Peter Gembäck för misshandel och olaga tvång.
Sara har varit fri sedan 2011. Hon skriver i sitt brev att hon önskar att alla före detta medlemmar och anhöriga nu ska få upprättelse.
”Idag när jag läser och tar del av andra fd medlemmars berättelser ser jag att deras upplevelse, rädsla, skräck, förtvivlan, förintelse, hopplöshet och mörker är detsamma som jag gick igenom. Det blev omskakande för mig att ta in att de fd medlemmarna hade gått igenom liknande nedbrytning.”
I en serie på sex delar berättar Uppdrag granskning hela historien om sekten i Knutby – de första tre episoderna finns nu på SVT Play.
Brevet från Sara
Uppdrag granskning har kontaktat Sara, som blivit känd i medierna som “barnflickan” i Knutby, för att få intervjua henne i en serie om församlingen. Hon har tackat nej till medverkan men skrivit ett brev som hon gett redaktionen tillåtelse att publicera i sin helhet.
Sedan 2004 har jag försökt att ta hand om och skydda mig genom att säga nej till intervjuer och vara offentlig. Knutby har satt väldigt djupa spår i mitt liv som aldrig kommer att försvinna. Jag förstår att min berättelse på ett sätt saknas i media, även om jag har berättat min historia i rättegången, och den berättelsen är densamma idag. Det enda som jag inte tydligt klarade av att berätta om då var hur stark Åsas roll var. Jag trodde fortfarande då på att Åsa var Kristi brud och att det var jag som var fel. Det tog mig flera år att bearbeta och förstå att Knutby var en sekt och att ingenting av vad de stod för var sanningen.
Idag när jag läser och tar del av andra fd medlemmars berättelser ser jag att deras upplevelse, rädsla, skräck, förtvivlan, förintelse, hopplöshet och mörker är detsamma som jag gick igenom. Det blev omskakande för mig att ta in att de fd medlemmarna hade gått igenom liknande nedbrytning.
Åren 2002-2004, sades det till mig, att alla andra var ”rätt” och på väg till himlen. De var utvalda och värdiga att vara bröllopsgäster på Åsa och Jesu stundande himmelska bröllop. Jorden skulle gå under vilken dag som helst. Denna tro och fokus var vår verklighet – timme efter timme, dag för dag.
Det var bara jag i församlingen som var den Fördömda, utan möjlighet till benådning.
Helt förskjuten. Djävulens redskap.
Min plats var i helvetet.
Det var också då som jag manipulerades och tvingades till att utföra de hemska gärningarna, som jag sedan dömdes för. Gärningar som jag verkligen aldrig ville utföra eller skulle göra i mig själv!
Det var, enligt order, min förutbestämda väg till Nåd. Jag var på djupaste botten i mitt liv.
De åren är för mig ett nattsvart mörker.
Jag önskar så att tiden kunde vridas tillbaka, att detta aldrig skulle ha hänt... men tyvärr går inte det. Det är en stor tung sorg för mig.
När jag sedan kom ifrån Knutby fick jag under åren som följde, mycket bra hjälp. Psykologbehandling och människors omtanke, stöd och hjälp har varit min väg tillbaka till livet igen, även om det tagit alla dessa år och är något som jag alltid kommer att bära med mig, och bearbeta livet ut.
Situationen är annorlunda idag när sekten har rasat och människor kan berätta hur det verkligen var. Det är enormt befriande att höra, även om det smärtar att ta del av hur mycket skada fd medlemmar har fått utstå. Jag tänker då även på de fd medlemmar som blivit riktigt illa behandlade, redan före år 1999 och åren framåt. Det finns också många anhöriga till fd medlemmar som har fått uppleva mycket smärta och sorg, samt förlorade år med sina barn och barnbarn.
Jag önskar alla anhöriga och alla de fd medlemmarna verkligen all upprättelse, att få bli hela, och att deras liv ska få vara ”deras” nu, helt och fullt.
Jag önskar så att ljuset och det goda i livet ska vara så många gånger starkare för alla oss, än mörkret har varit mörkt i det förgångna.
Mörkret har inte övervunnit Ljuset.
Varm hälsning från Sara.
Sara har gett Uppdrag granskning tillåtelse att publicera namn och bild på henne, samt ljudet från hennes förhör under rättegången 2004.