Maria och hennes familj bodde i krigszonen i Ukraina och behövde pengar för att ta sig därifrån.

– Vi pressades till det eftersom vi inte hade någonstans att leva. Vi diskuterade riskerna, men vi var i en sådan desperat situation.

Anna i Georgien har varit surrogatmamma två gånger. En gång åt ett svenskt par och en gång åt ett par från Israel.

– Det var jättesvårt att ge upp barnen. Den fysiska smärtan lindras med tiden, men inte den emotionella. Man fortsätter att leva sitt liv med den smärtan, den går inte att glömma.

Familjen förlorade sitt hus

Natalie är gravid när Uppdrag granskning träffar henne på New Lifes klinik i Georgien. Hon berättar att hon bestämde sig för att bli surrogat efter att hon och hennes familj förlorade sitt hus till banken. Nu tycker hon att tiden går långsamt.

– Jag mådde illa i fyra månader, väldigt illa, jag låg på sjukhuset i tio dagar. Jag orkade inte ens känna någonting under de fyra månaderna. Jag kunde inte känna någonting förutom yrsel.

Om barnets föräldrar vet hon inte mycket.

– De är från Sverige, det är det enda jag vet. Jag har inte riktigt frågat eller försökt få reda på det. Det viktigaste är att jag når den nionde månaden utan problem.

Stolta över att ha hjälpt barnlösa par

En del av de surrogatmödrar vi talar med har fött åt svenska par, andra åt kliniker som används av svenskar. Vi har fått kontakt med kvinnorna via agenturer, tingsrättsdomar, rysktalande kollegor som har sökt genom forum på nätet, samt kontakter med kvinnoorganisationer.

Surrogatmödrarna bär alla på sin egen historia, samtidigt finns det saker som är återkommande i deras berättelser.

Ingen av de surrogatmammor som vi pratar med upplever sig lurade, eller illa behandlade av agenturerna eller klinikerna, och samtliga säger att de är stolta över att de har kunnat hjälpa barnlösa par.

Saknar bostad och jobb

Samtidigt blir det tydligt att deras berättelser stämmer dåligt överens med den bild som ges av branschen hemma i Sverige: Att surrogatmammorna ska ha ett jobb, att det inte ska vara en försörjning och att de lever sitt liv som vanligt med sina familjer.

Surrogatmammorna vi möter är alla i behov av pengar när de blir surrogatmödrar, vissa är i ren nöd, de flesta saknar egen bostad och de har inte jobb. Många har varit surrogat flera gånger, eftersom de ekonomiska problemen har kvarstått även efter den första surrogatgraviditeten, vilket också blir tydligt när vi besöker en del surrogatmödrar i deras hem.

På surrogatagenturen New Life i Georgien säger man att det är en självklarhet att deras surrogatmödrar gör det av ekonomiska skäl.

– Majoriteten av våra surrogatmödrar, de jobbar inte, de är arbetslösa. Så det är bara en till två procent av dem som har ett jobb, säger Sophie Ukleba, koordinator på New Life.

Att följa upp hur surrogatmödrarna mår efteråt, är svårt säger hon.

– Vi säger att de ska komma och prata med oss men de tackar alltid nej. Jag tror att det kan bero på att de försöker glömma bort det hela.

”Jag gömde mig i lägenheten”

Surrogatmödraskapet är heller ingenting som man pratar öppet om i länder som Ukraina och Georgien. Nästan alla surrogatmödrar vi pratar med döljer eller har dolt sin graviditet. Några för barnen, många för grannar och för omgivningen.

Natalya som vi möter i östra Ukraina säger att det var hennes största rädsla, att någon skulle se henne när hon var gravid.

– Jag gick inte ut alls, jag stannade hemma, väntade på att min man skulle komma hem med mat och hämta vår son från förskolan. Jag gömde mig i lägenheten hela tiden.

Hör Natalya berätta mer i klippet ovan.

Uppdrag gransknings reportage De nya surrogatmödrarna sändes på onsdag den 19 september 2018 och finns att se på SVT Play. I reportaget träffar vi utländska surrogatmammor som bär och föder barn åt andra.