Inför nyårsafton 2012 vill, då 14-åriga, Julia få tag på alkohol. Hon skickar en förfrågan till sina telefonkontakter. En kille som hon nyligen träffat på nätet svarar att han kan hjälpa till.
– Jag och min kompis frågade om han kunde fixa dricka, och så var det i utbyte mot att vi skickade varsin nakenbild på oss med ansiktet också, berättar Julia.
Julia berättar att hon handlade utan att tänka efter, hon bara gjorde som nätkontakten sagt och skickade en nakenbild. Men snart blir bilden ett utpressningsmedel.
– Det blev att han fortsatte, sa att vi skulle skicka någon mer för säkerhets skull, sen så började han hota att vi skulle skicka fler bilder, för annars skulle han lägga ut på Facebook och visa för vår familj och vänner, säger Julia.
Julia blir livrädd för att bilderna ska spridas. Snart hör ytterligare två personer av sig och skriver att de sett nakenbilderna och kräver fler – ”annars kommer alla att få veta”.
Ville ta sitt liv
Pressen, hoten och kraven får Julia att må dåligt men hon vågar inte berätta för sina föräldrar eller någon annan vuxen. De enda som känner till utpressningen är hon och hennes närmsta vänner. Julia skäms för att berätta vad hon gjort.
– För det jag hade gjort, för att jag hade skickat nakenbild för att få dricka, det kändes väldigt dumt, berättar Julia.
Julia säger att hon mådde så dåligt att hon skar sig och försökte ta sitt liv. Men till slut inser hon att hon måste be om hjälp. Utan att berätta något för sin föräldrar satte hon sig på en buss mot närmsta polisstation. Det leder till att hennes föräldrar får reda på vad som hänt och kan stötta henne.
– Jag kände att jag var tvungen att göra det, för jag ville ha ett slut på det. För jag ville inte att han skulle lägga ut och sådant, därför tänkte jag att jag kunde anmäla det och att de kunde hitta honom, och då slutade han, berättar Julia.
Misstänkt för barnporrbrott
Men polisutredningen tar en obehaglig vändning när Julia lämnar in sin mobiltelefon och dator för teknisk undersökning. Tre månader efter anmälan kallas Julia till ett nytt förhör. Hon går dit och tror att allt ska lösa sig, men nu är det hon som är misstänkt.
Det visar sig att polisen hittat barnpornografiskt material i Julias telefon.
”Det är så här att du sitter här av en anledning, det beror på att vi har hittat saker i din mobiltelefon, som inte är så bra, som finns där”, berättar en av poliserna under Julias förhör.
Förhörsledaren berättar att det inte är så allvarligt när man är under 15 år, men att det är olagligt att inneha materialet. Julia, som inte anade vad som fanns på sin telefon, får klart för sig att material som skickats till henne sparats på telefonens minneskort.
Men hon blir väldigt ledsen av att ännu en gång bli utsatt på grund av vad andra personer väljer att göra mot henne. I förhören undrar polisen varför hon blir ledsen:
”Killar håller på hela tiden så här med mig”, svarar Julia under förhöret, och berättar att det pågått i nästan två eller tre år – och att det började när hon blev stämplad som ”skolans hora”.
Polisen lägger senare ner utredningen om barnpornografibrott. Men de lägger också ner Julias anmälan och hoten fortsätter. Julia gör en ny polisanmälan men även den läggs ned.
Ansvarig åklagare Pernilla Tallinger vill inte ställa upp en intervju men skriver i ett mejl till Uppdrag granskning att det telefonnummer som använts för att hota Julia inte gav några träffar och att genomgången av hennes mobiltelefon inte gav några bevis som kunde föra utredningen framåt.
Efter fem månader återlämnades Julias dator, orörd.
Julia heter egentligen något annat.
Reportrar: Hasse Johansson och Nicke Nordmark
Text: Gunnar Rensfeldt