I november 2015 kommer 12-årige Aden till HVB-hemmet Svärdet i Alvesta.
Han har flytt till Sverige från Afghanistan.
Och det här året är han en av 35 000 barn och ungdomar som kommer hit utan sina föräldrar.
Flykten har pågått länge och varit farlig.
Men nu är Aden äntligen i säkerhet.
Ganska snart reagerar personalen på att han är så ung. Alla andra som bor där är flera år äldre. Kommunen inser att Adens placering kanske är olämplig men för tillfället finns ingen annan lösning.
Sju veckor senare går Aden till personalen på HVB-hemmet.
Han berättar att han några timmar tidigare besökt den här sjön i skogen med två andra ensamkommande Fares och Hamid.
Aden berättar nu att Fares våldtagit honom.
Att han försökt fly men inte lyckats.
Att Hamid filmat med mobilen och sen också våldtagit Aden.
Fares och Hamid grips.
Båda har sökt asyl i Sverige utan id-handlingar.
Dom säger att dom är 15 år och kommer från Afghanistan.
Frågan är om dom talar sanning?
Sen 2006 har antalet ensamkommande barn och ungdomar som sökt i asyl i Sverige ökat.
Lika länge har frågan om medicinska åldersbedömningar debatterats.
Problemet är att det inte går att slå fast en exakt ålder på en person – såvida man inte bevittnat själva födelsen.
Hösten 2015 aktualiseras frågan när 10 000 flyktingar i veckan söker asyl i Sverige.
Den högsta siffran någonsin.
Arkiv: Regeringens presskonferens 24 november 2015:
Stefan Löfven (S) statsminister
Hjärtligt välkomna. Idag så kommer vi att tala om dom nya åtgärder som regeringen avser att införa med anledning av flyktingsituationen (...).
Därför behöver vi kraftigt minska antal asylsökande som kommer till Sverige.
(...)Vi kommer också att finna en ordning så att medicinsk åldersbestämning av asylsökande kan tillämpas...
Dom metoder som finns för att uppskatta en ålder bygger på statistiska bedömningar.
Och debatten i Sverige handlar om vilka metoder som ska användas.
Det är en maktkamp som pågått i flera år, som ställt myndigheter mot varandra och som satt vårt rättssystem i gungning.
Vi ska ta reda på hur det går till när man söker asyl som ensamkommande barn och ungdom.
Magnus Bengtsson, processägare Migrationsverket:
Det första som händer det är om man anmäler sig direkt hos oss och vill söka om asyl då gör vi ett samtal där vi tar vissa uppgifter. Ett ganska kort samtal det handlar om vilket namn, nationalitet, vilken ålder man uppger, var föräldrarna finns.
Väldigt basala uppgifter egentligen.
Det första mötet hos Migrationsverket är avgörande.
Är man under 18 år väntar placering på hem, skola och en god man.
Är man över 18 hamnar man på ett asylboende och behandlas som vuxen.
Magnus Bengtsson, processägare Migrationsverket:
Och det vi kan göra där då utifrån åldersperspektivet det är ju att om vi ser att det är uppenbart att individen är över 18 år då kan vi fatta ett beslut om att skriva upp åldern.
R: Hur kan man se? Hur kan det var uppenbart att personen är över 18 år?
MB: Ja, det där är inte helt lätt för det ska var uppenbart för var och en. Det ska nämligen var väldigt väldigt tydligt. Och då pratar vi ju sällan om personer som är några år över utan man måste vara en bra bit över 18 år antagligen för att det ska vara uppenbart.
R: Om det då inte är uppenbart, man inte riktigt vet, det finns inga id-handlingar ingenting som styrker ålder vad gör ni då?
MB: Då registrerar vi dom uppgifter, födelsetid som barnet då uppgivit i det läget.
R: Handläggarna som gör den första bedömningen på Migrationsverket – vad tittar man efter liksom gråa hårstrån eller skäggväxt eller vad är det man?
MB: Det är ju en sammantagen bild av dels hur du ser ut och dels hur du pratar. Vad du kanske berättar om skolgång och annat vi får ju ta en samlad bedömning på det.
I Alvesta försöker polis och åklagare ta reda på vad som hände 12-årige Aden den där eftermiddagen vid sjön i skogen. All teknisk bevisning finns där, på Aden och på dom misstänkta. Men fortfarande har inga id-handlingar hittats för att fastställa gärningsmännens identitet.
Och snart börjar åklagaren ifrågasätta att dom skulle vara 15 år.
Emma Berge, kammaråklagare Växjö:
Alltså jag är ju inte expert på ålder, men när man börjar höra vittnen och så, ganska tidigt kom det en uppgift att den ena hade sagt att han jobbat som bilmekaniker till en anställd på det här boendet och att det är i Dubai. Och då är det lite svårt att vara 15 och hinna jobba som bilmekaniker i ett annat land.
R: Skulle du kunna beskriva liksom du som är åklagare, problematiken i att inte veta åldern på en person?
EB: Dilemmat är ju att en person kan säga att , jag skulle kunna komma och säga, – jag är 15 , jag vet inte när jag är född jag vet inte var jag kommer ifrån jag kan inte säga nånting , det blir väldigt frustrerande, och det man får göra är att kolla de instrument man har , kolla telefoner kollaliksom kolla ja , i ett ärende tog vi nytt beslut om fotografering för att det fanns uppgifter om att han hade fått mer skägg, kolla såna saker.
Och alla dom här sakerna gjorde att jag besluta då att ta ett beslut om kroppsbesiktning för att ta och göra en sån här tandröntgen…
Åklagare Emma Berge vänder sig till Rättsmedicinalverket för en medicinsk åldersbedömning av dom två misstänkta gärningsmännen.
En tandröntgen av visdomständerna tas för att undersöka tändernas utveckling.
Med hjälp av olika skalor gör en rättsodontolog en bedömning av åldern.
Fares anses vara minst 19,2 år enligt skalan.
Rättsmedicinalverkets bedömning av Hamids tänder får samma utlåtande.
Minst 19,2 år.
Det betyder att skalan slagit i taket och att deras tänder är helt fullvuxna.
Även om Hamid och Fares hade varit 30 år hade resultatet blivit detsamma.
Men det finns en osäkerhetsmarginal på 2,5 procent att dom ännu inte uppnått 17,2 år.
Emma Berge kammaråklagare Växjö:
Tandröntgen det är ju bara ett verktyg samtidigt kan man säga att visdomständerna var klara i det här fallet och det är ju 2,5 % chans att dom är under 17,2 och här påstår man att man är under 15 så det är ju väldigt lite utrymme för att man kan vara 15 det är ju det man får titta på, vi har ju åldern som misstänkt säger och så gäller det för mej att bevisa stämmer den eller inte. Har jag annat som talar för en annan ålder, å då blir det ju frågan hur mycket man ska behöva uppnå där.
Tingsrätten går på åklagarens linje. Fares och Hamid är inte trovärdiga i åldersfrågan. Rätten kommer fram till att dom är över 18 år och dömer dom till två års fängelse för grov våldtäkt mot barn samt barnpornografibrott. Dom ska också utvisas.
Frågan är om det som hände Aden hade kunnat förhindrats?
Han flydde krigets Afghanistan 12 år gammal.
En resa som hade kunnat kosta honom hans liv.
Han sökte sig till tryggheten här i Sverige.
Istället hamnade han på ett HVB-hem med vuxna män. Män som våldtog honom.
Vi ska träffa dom som var ansvariga för Adens placering på HVB-hemmet.
Gunilla Kaij Bevheden, chef Individ- och familjeomsorg Alvesta:
Vi började märka i slutet av september att det började komma barn och att Migrationsverket anvisade till oss. Och så ökade det på, och i november så... under november-december kunde det komma mellan 6-8 barn i veckan här. Det var en mycket stark tillströmning, alltså 46 barn kom anvisade under de här månaderna, och 17 barn kom då på egen hand. Så det var en väldigt stor förändring för vår verksamhet, stor stor förändring för vår verksamhet.
R: Hur vet ni då att det är barn och ungdomar som kommer?
Sebastian Ohlsson (S), ordf nämnden för Individ- och familjeomsorg Alvesta:
Det... det säger ju Migrationsverket. Det är ju den första registreringen där, det är den vi får gå på, vi får ju lita på det. Att det stämmer.
R: Men varför gör ni inte en egen bedömning?
G: Bedömningen... har ju varit att de varit under 18 år. Vi har hanterat dem som under 18 år.
R: Så ni har gjort en bedömning och kommit fram till att ni också tycker att de är under 18 eller?
G: Ja, vad ska vi svara på den här frågan? Vi har ett boende där vi tar emot barn, vi har ett avtal med barn mellan 13 till 18 år. Migrationsverket tar emot barn, anvisar dem till vår kommun. Vi utgår från att när Migrationsverket träffar de här barnen, för det har de uppenbarligen gjort, gör en första bedömning.
Det är nu vi inser att ingen myndighet verkar vilja ta ansvar för frågan om åldersbedömningar. För på Migrationsverket säger man att det är upp till kommunen att göra en egen åldersbedömning av ensamkommande barn och ungdomar.
Magnus Bengtsson processägare Migrationsverket:
Vi lämnar en individ till socialtjänsten i kommunen. Det är dom som har ansvar att utreda och bedöma vilken typ av boende som är mest lämpligt för den här individen.
R: Men det är ju ni som har sagt att det är barn som ni har lämnat över i socialtjänstens...
MB: Nej, vi har sagt att är en individ som inte uppenbart är över 18 år.
Det är det vi säger i det första läget.
Sebastian Ohlsson (S), ordf nämnden för individ- och familjeomsorg Alvesta:
Ja, jag vet inte vad alltså... det är väl så...?
Gunilla Kaij Bevheden, förvaltningschef Individ- och familjeomsorg:
Ja, vi har ju ett avtal att ta emot barn från 13 år och uppåt, och.. vi har vårat boende för asylbarn och där placerar vi de här barnen.
R: Jamen förstår ni vad Migrationsverket säger här att, de har inte sagt att det är ett barn, menar de, utan de har sagt att de har skickat en individ till er, som inte uppenbart är över 18 år. Sen ska ni göra en bedömning när den här personen, individen, har kommit hit. Och då är frågan, varför har ni inte gjort den då, i det här fallet?
Gunilla Kaij Bevheden, förvaltningschef Individ- och familjeomsorg:
Vi utgår ju från att... som sagt, när Migrationsverket skickar ett barn som är under 18 år, för det är ju det. Annars blir man ju asylsökande, då är man inom det åldersspannet, som sagt var, under november/december så hade vi att göra med att bara ta emot de barnen. Bemöta dem som att de är under 18 år.
Migrationsverket valde att skriva in Hamid och Fares som 15 år gamla när dom sökte asyl i Sverige. Och Alvesta kommun valde att gå på Migrationsverkets uppgifter.
Kanske hade det som hände i Alvesta inte hänt om en medicinsk åldersbedömning gjorts redan före dom hamnade på HVB-hemmet.
Kanske. Det är det ingen som vet.
Vi får ta del av ett hittills opublicerat polisförhör med Fares.
Ett förhör som handlar om hur gammal han är.
Grafik polisförhör med Fares:
Polis: Hur gammal är du?
Fares: Jag är 16 år.
Polis: 16 år säger du att du är?
Fares: Nej, min pappa och dom har sagt till mig att du fyller 16 år, men afghaner som kommer till Sverige så säger dom sin ålder 2-3 år yngre.
Polis: Mm, varför gör dom det?
Fares: För att dom ska studera här, det är därför.
Polis: Okej, så afghaner som kommer till Sverige, säger att dom är två-tre år yngre än vad dom egentligen är?
Fares: Ja, det stämmer.
Polis: Okej, vilka var det som sa detta?
Fares: När jag var i Malmö, då när vi skulle söka asyl, det var ju många afghaner som sa sin ålder yngre för att dom skulle studera. Och det är därför jag också sa min ålder under 18, för att kunna studera.
Polis: Mm, vad hade du sagt om du inte hade vetat det då?
Fares: Jo, jag kanske hade sagt 18-19.
Vi är på väg till Båstad.
Här finns Håkan Mörnstad.
Han är pensionerad rättsodontolog från Rättsmedicinalverket men fortfarande aktiv.
I 40 år har han undersökt tänder och han är en ivrig förespråkare av åldersbedömningar på ensamkommande barn och ungdomar.
Håkan Mörnstad, fd rättsodontolog Rättsmedicinalverket:
För det första är åldern en del av ens identitet, en rätt ålder förutom namn är en viktig del av identiteten. Och gissningsvis så uppger många av de ensamkommande barnen en låg ålder, det kan inte stämma att ”alla” är mellan 15 och 16 år och inga är 17, 18, 19. Och det är fullt förståeligt, jag hade också använt den metoden ifall jag behövde komma in någonstans. Därför det är stora fördelar med att vara barn, och det är man upp till 18 år. Och då är ju frågan ifall vi skall tillåta att man ljuger om sin identitet här….
R: Hur ser du på den här kritiken då som har framförts om just tandröntgen, att det finns ändå felmarginal...
HM: Ja, det finns det och det är alla medvetna om.
R: Hur ser du på det? Det kan ju ändå ställa till det för en person om man tex står åtalad?
HM: Ja, ja det kan det göra. Men det viktiga här är ju att man ska använda en kombination av metoder som täcker varandra.
R: Du menar att det blir mer rättsäkert då eller?
HM: Ja, ju fler metoder så...Och speciellt kombinationen med tänder och skelettutveckling är ju en fördel därför dom är inte direkt beroende av varandra.
R: Jag tänker på läkaretiken då, är det försvarsbart att uppskatta åldern på asylsökande barn och ungdomar, med tandröntgen?
HM: Ja, det kan diskuteras. Det är ju så att inom vården så är man alltid patientens advokat. Ska göra allt för sin patient. Och därför kan det vara ett bekymmer, ett etiskt bekymmer inom vården. Och därför ska det här inte göras av vården. Utan det ska göras av rättsmedicin. Rättsmedicin tar inga såna hänsyn. Det är kallt stål, utan hänsynstagande till individen.
Det också därför viktigt att dom som gör undersökningar av röntgenbilderna inte träffar individerna som är asylsökande. Det är så lätt att fatta sympati för dom.
Debatten kring åldersbedömningar har pågått i flera år men eskalerar 2012.
Då ger Socialstyrelsen klartecken för tand och handledsröntgen på asylsökande i övre tonåren.
Det blir starten för en konflikt som pågår än idag.
Barnläkarföreningen protesterar. Så gör även tandläkarförbundet.
Dom menar att metoderna är för osäkra.
Migrationsverket får svårt att upphandla avtal med landets sjukhus.
Och motståndet bland barnläkare är så kompakt att Migrationsverket till sist ger upp.
Idag ger dom bara information till ensamkommande om att det finns möjlighet att göra en medicinsk åldersbedömning.
Men bara om man själv vill.
Magnus Bengtsson processägare Migrationsverket:
Vi informerar om att dom har den möjligheten ja.
R: Och ni bekostar den?
MB: Ja.
R: När ni då får underlag för att den här gjord – får ni också se vad resultatet är?
MB: Jag vet ärligt talat inte om vi har fått in en enda sån här. Det kanske vi har. Jag har inte koll på alla på den här myndigheten men det är ju väldigt ovanligt.
R: Ok...varför det?
MB: Ja, en grundläggande medicinsk åldersbedömning får vi inte in eftersom bland annat så har ju då advokatsamfundet sagt till sina medlemmar att man inte bör medverka till det här. Barnläkarföreningen har också gjort uttalanden om att man inte vill göra det här.
Så det är en svårighet.
35 000 ensamkommande barn och ungdomar sökte asyl i Sverige förra året.
Men under 2016 har inte en enda medicinsk åldersbedömning lämnats in till Migrationsverket.
Vi vet att dom har gjorts. För dom görs här av Håkan Mörnstad.
Men bedömningarna når aldrig Migrationsverket.
Håkan Mörnstad, fd rättsodontolog Rättsmedicinalverket:
Dom skickar jag till det offentliga ombudet. Jag har egentligen ingen som helst relation till Migrationsverket och många är mycket angelägna att tala om att du får inte skicka det här till Migrationsverket.
R: För att?
HM: Ja, resultatet kan vara till nackdel för den sökande.
Håkan Mörnstad har gjort cirka 200 åldersbedömningar sen sommaren 2015.
Det handlar om fall där Migrationsverket redan sagt att den asylsökande är myndig.
Och enligt Mörnstads bedömningar är minst 70 procent av dom han undersökt över 18 år.
Arkiv Anders Hjern:
Antalet barn som blir felbedömda är så stort.
Dom här metoderna har en så låg precision att dom inte är lämpliga...
Det finns bara väldigt dåliga metoder...
Det här är barnläkaren och professorn Anders Hjern. Han leder Barnläkarföreningens kamp mot tand- och handledsröntgen av ensamkommande barn och ungdomar.
Den största anledningen är felmarginaler på flera år som kan slå både uppåt och neråt.
Något som kan spela en avgörande roll för en ensamkommande – över eller under 18 år.
Anders Hjern barnläkare och professor Karolinska institutet:
Rättmedicinare är vana å använda inte så väldigt precisa metoder i sitt arbete och i andra sammanhang kan det var okej om man tex ska tala om ett förkolnat lik som hittas efter en brand nånstans. Och så har man tänder och titta på och då är det till hjälp och veta om det är person som är ungdom eller person som är äldre som man har hittat.
Det är en helt annan sak när man ska bedöma ålder hos en ungdom som är levande och som när beslutet får såna konsekvenser som det får menar vi så då menar vi att man måste ställa helt andra vetenskapliga krav som en del rättsläkare har svårt att hålla med om.
R: Debatten kring detta med medicinska åldersbedömningar har ju lett till att vuxna placeras med barn på Hvb-hem runt om i Sverige – hur ser du på det?
AH: Det är naturligtvis olyckligt. Det verkligen ingenting som är bra.
Men det har blivit en väldigt förenklad diskussion i media om att orsaken till att det händer en massa saker på hvb-hem och gruppboenden det skulle vara att man placerar vuxna med barn men det är ju inte det som är det grundläggande skälet. Då vet man ingenting om kriminalitet och ungdomar. Om man drar den slutsatsen.
Jag berättar för Anders Hjern om fallet i Alvesta. Om Fares och Hamid som sa att dom var 15 år och som våldtog 12-årige Aden. Att åldersbedömningen visade att dom sannolikt var minst 19,2 år gamla.
AH: Jag tycker att helt andra krav, att man har rätt och genomföra ställa andra krav på åldersbedömningar som görs i hos personer som har begått brott.
R: Så du menar att om man har begått ett brott så är det ok med tandröntgen?
AH: Ja, då måste man använda dom metoder som finns.
R: Men varför är det ok där?
AH: Därför att då är situationen en annan. Man har begått ett brott.
R: Men, jag förstår inte. Du sa ju före här att barn och ungdomar även kan begå brott så jag förstår inte varför är tandröntgen ok här?
AH: Därför att man har inte rätt att ställa samma krav med precision i den situationen som när man vill när man ber om asyl att söka asyl är en mänsklig rättighet. Att begå brott är att ställa sig utanför samhällets lagar och normer. Och då måste man använda andra principer menar jag.
R: Även handledsröntgen som du också har förkastat?
AH: Ja, alltså i det läget så blir situationen en annan och då får man använda dom metoder som stor tillbuds.
R: Jag tänker såhär nu dömdes dom här till 2 års fängelse vad hände med din osäkerhetsmarginal här alltså över eller under 18 år – hur ser du på den inom rättsväsendet?
AH: Inom rättsväsendet så är det ju 15 år som är den riktigt skarpa gränsen och den är lättare...det är lättare att ställa sig positiv till dom här metoderna då för då hamnar man nånstans under den här osäkerhetsmarginalen som både tand och handledsröntgen har vanligen.
R: Jo men då hade dom ju fått sluten ungdomsvård nu fick dom ju fängelse?
AH: Ja...
R: Hur ser du på det?
AH: Ja, hur ser jag på det? Asså...asså det är...jag är inte en...jag är inte en rättsmedicinare. Utan jag är en flyktingengagerad barnläkare.
R: Fast du har ju ändå suttit här i över en halvtimme nu och helt förkastat tand och handledsröntgen...
AH: Nej, i asylprocessen...
R: Men inte nu?
AH: Nä,
R: Men inte när asylsökande begår brott...då tycker du att det är okej?
AH: Ja, tycker du att asylsökande begår brott genom att söka asyl? Tycker du att det är en skillnad mellan att våldta någon eller ansöka om asyl? Att man kan ställa andra krav på den process som leder fram till asyl att man kan kräva en högre nivå av osäkerhet i den bedömningen...jämfört med den som har?
R: Jag tycker ingenting här utan jag försöker undersöka hur det ser ut och det jag menar är om man tar det här fallet i Alvesta så är det ju om man backar då om man hade gjort tand och handledsröntgen redan före dom placeras på HVB-hemmet så kanske det här inte hade hänt?
AH: Det är möjligt att det skulle ha varit så.
I flera år har Anders Hjern kritiserat åldersbedömningar av ensamkommande barn och ungdomar. Hans motstånd har fått stort genomslag i debatten.
Jag bestämmer mig för att berätta om ett annat fall.
Ett fall där Anders Hjern och Barnläkarföreningen får en avgörande roll.
Larmsamtal:
– Hallå?
– Ja, hej polisen. Londonviadukten våldtäkt. Precis hänt. Jag har tjejen på bussen.
– Har det precis skett eller?
– Ja, jag tror det. Jag såg hon stod bredvid några snubbar så stanna jag med bussen så kom hon springande. Hon säger att det är en våldtäkt.
Det är natten till den 9 september 2015. 23-åriga Helena springer ikapp nattbuss 93 vid hållplats Londonviadukten i Stockholm.
Larmsamtal:
– Jag vet inte var killarna är nu.
– Buss 93 sa du va?
– Ja, jag står stilla här.
– Ja.
Hon har sönderrivna kläder och slänger upp en använd kondom på biljettdisken. Helena gråter och säger till busschauffören att hon blivit våldtagen av fyra personer.
Larmsamtal:
– Vi kommer att komma dit omedelbart.
– Ja, tackar.
En halvtimme senare griper polisen tre misstänkta förövare.
Bo T Olsson stationsbefäl Södermalmspolisen:
Det här var en grov våldtäkt…med väldiga våldsinslag och ja, nästan så att man ville säga att det var sadistiskt. Och ja, det gör ju då att man är lite extra noga, för man vill inte missa något. Dels så vill man inte missa för den misstänkte, att han ska på något sätt bli anklagad för något han inte har gjort, och dels vill man inte missa pga. målsäganden. Utan jag vill göra ett bra jobb, helt enkelt.
Dom gripna bär inga id-handlingar och pratar inte svenska.
Två av dom har sökt asyl i Sverige, den tredje har planer på att göra det.
Dom påstår att dom är 16, 14 och 13 år gamla.
Bo T Olsson stationsbefäl Södermalmspolisen:
Ja, den här kategorin misstänkta så att säga, unga män ifrån Nordafrika, kommer in hit då och då och påstår att de är 14, 15, 13, vad de än är. Och jag bedömer de flesta av dem som varandes i 20-årsåldern. De har... det är vanligt att de stjäl ifrån folk som sover på tunnelbanan. Att de sover på Centralstationen och så vidare, och så vidare.
De benämns gatubarn officiellt, det vet jag, och var man drar gränsen för barn och inte det är ju... de är ju, jag bedömer att de är i 18-20-årsåldern.
Men det blir ju på något sätt lite patetiskt när man inte gör en åldersbestämning på dem, och bara tar för gott vad de säger.
Det som händer nu kommer att bli avgörande för den fortsatta brottsutredningen.
Om dom misstänkta inte är straffmyndiga ska dom lämnas till socialtjänsten.
Men Bo T Olsson ringer åklagare Christina Voigt.
Christina Voigt, kammaråklagare Stockholm City:
Utifrån dom uppgifterna så gjorde jag bedömningen att här är det definitivt sannolikt att dom är över 15 år så då anhöll jag. Och sen då kunde jag också fatta beslut om att man tog deras fingeravtryck och dna för det hade jag inte kunnat göra om dom var under 15 år.
Bild: rekonstruktion
En läkare kallas till Södermalmspolisen. Han undersöker dom misstänktas genitalier, dokumenterar skador och blåmärken på deras kroppar. Sekret och sperma hittas. Från offret och från dom misstänkta. Och det dröjer inte länge förrän fingeravtrycken ger resultat.
Gärningsman 1 säger att han är 16 år. Fingeravtrycken ger en träff i Tyskland, men med ett annat namn och då som 17 år gammal.
Gärningsman 2 uppger att han är 13 år.
Men med hjälp av Interpol får polisen en träff på hans fingeravtryck. Dom matchar en person som har ett helt annat namn och är 18 år. Han har också genomgått en tand- och handledsröntgen i Tyskland 2014 som visar att han är i 18-årsåldern.
Hans fingeravtryck får också en träff i Norge. Nu med ett tredje namn och ett nytt födelsedatum. Här ska han snart fylla 17 år.
Gärningsman 3 säger att han är 14 år. Men enligt fingeravtryck tagna i Tyskland är han 17 år och har ett helt annat namn.
Till svenska Migrationsverket har han sagt att han är 15 år.
Han har tidigare uppgett två andra namn till polisen och sagt att han är 13 år.
Läkaren som kroppsundersöker dom misstänkta kommer fram till att gärningsman 2 och 3 är cirka 18 år.
Christina Voigt kammaråklagare Stockholm City:
Ja, det här med åldersbestämningar eller att komma fram till hur gammal någon är det är ju en bevisfråga för mig. Jag måste ju som åklagare så har jag ju bevisbördan jag måste styrka allt jag påstår och jag tycker jag hade ju bra bevisning för själva våldtäkten det var ju inga problem. Bekymret här var ju att bevisa hur gamla dom var.
R: Känner du att du med 100% säkerhet vet hur gamla dom är?
Nej, det är klart jag inte vet. Jag vet det lika lite som någon annan. Jag vet inte ens vad dom heter. Jag vet inte var dom kommer ifrån.
Stockholms tingsrätt finner alla tre skyldiga till grov våldtäkt.
Men åldern får avgörande betydelse för deras straff.
Rätten anser att alla tre är straffmyndiga, men under 18 år.
Gärningsman 1 får 9 månaders sluten ungdomsvård.
Gärningsman 2 och 3 får sex månader.
Hade dom dömts som vuxna hade dom kunnat få fängelse i minst 4 år.
Bo T Olsson, stationsbefäl Södermalmspolisen:
Jag anser att det är allvarligt om man sätter vuxna personer på sluten ungdomsvård. Sluten ungdomsvård är ju särskilt framtagen för att kunna få ungdomar som har hamnat snett och liksom bli återanpassade, de ska ha lite... överhuvudtaget så ska vi hjälpa ungdomar på traven. Och kommer det vuxna kriminella som man blandar in där, så är det de absolut sämsta förebilder våra ungdomar kan ha.
R: Hur menar du, varför är det det?
BTO: Ja, det säger väl sig självt. Det är bara att titta på det här brottet. Om vi då ponerar att de är vuxna, vad ska de.. vad är det för värderingar de ger till sina medintagna på de här slutna ungdomsvården. Så att det är ett jätteproblem att kriminella vuxna vistas bland barn.
Men det tar inte slut här.
Domen överklagas till Svea hovrätt. Och här händer något.
Gärningsman 3 – han som först sa han att han var 14 sen 15 och till sist 13 år.
I Tyskland dök han upp under ett annat namn och där var han 17 år.
Men Svea hovrätt anser nu att det inte är bevisat att gärningsman 3 är straffmyndig.
Domstolen konstaterar att ingen åldersbedömning gjorts och att läkarbedömningen på polisstationen saknar bevisvärde. Gärningsman 3 – slipper straff.
Vi går igenom förundersökningen och kan inte hitta någonting som ens påminner om att frågan om åldersbedömning varit uppe för diskussion. Frågan är varför?
Christina Voigt kammaråklagare Stockholm city:
Ja, just i det här skedet så kunde jag inte få någon medicinsk åldersbestämning på dom.
R: Nähä?
CV: För just dom här veckorna när det här kom in så fanns det inga läkare som ville utföra såna här åldersbestämningar men vad jag gjorde då – vi skickade... vi tog ju fingeravtryck på dom.
R: Så du menar att under den här tiden när dom här förhandlingarna pågick så fick du inte Rättsmedicinalverket att göra tandröntgen på dom här killarna?
CV: Nej, då gick det inte.
Åklagaren säger att ingen på Rättsmedicin kunde göra en åldersbedömning, men när vi kontaktar dom visar det sig inte stämma.
Dom har aldrig ens fått frågan.
Tfn: Ja, Christina Voigt.
Jag ringer upp Christina Voigt som nu förklarar att det handlar om ett ställningstagande hon läst. Ett ställningstagande skrivet av Barnläkarföreningen.
Tfn: Christina Voigt kammaråklagare Stockholm city:
I juli 2015 så utfärdade ju svenska barnläkarföreningen ett ställningstagande som innebar att dom avrådde sina medlemmar från att medverka i dom här åldersbedömningarna. Och då blir det alltså plötsligt också en fråga för oss åklagare inom ramen för en förundersökning…Och där var det lite vad ska man säga…vi hade egentligen inga riktlinjer hur vi skulle bete oss.
R: Mm…
CV: Så att det var dom besked jag fick och därför gjordes det inte någonting mer…
Åklagaren valde alltså att inte begära en åldersbedömning på dom som våldtog Helena – för att hon läst Barnläkarföreningens ställningstagande mot tand- och handledsröntgen.
Det är skrivet av professorn Anders Hjern.
Anders Hjern, barnläkare och professor Karolinska institutet:
Alltså ja... jag kan inte ta ansvar för hur andra personer tar sina beslut. Jag har aldrig överhuvudtaget kommenterat åldersbedömningar i brottsprocesser, så jag förstår inte varför du... överhuvudtaget ställer den frågan till mig?
R: Det jag försöker förstå är liksom, om den här åklagaren väljer att inte göra dom här...
AH: Ja. Ska jag ta ansvar för åklagarens beslut, tycker du? Att hon inte har förstått att min diskussion gällde asylprocessen?
R: Nej, jag frågar, jag frågar dig vad du tänker kring att det är hennes svar, att hon hänvisar till det som du skrev i juli 2015, angående tand- och handledsröntgen?
AH: Ja, då kan jag bara säga att det jag skrev då var helt korrekt när
det gäller de här metodernas precision, och att åklagaren får göra den bedömningen som hon tycker att hon måste göra utifrån det. Men att det jag skrev handlade om ungdomar i asylprocessen och inte brottsprocesser. Jag är ingen rättsmedicinare.
Vi begär ut alla åldersbedömningar som Rättsmedicinalverket har gjort under 2015 och 2016. Totalt 42 st. Samtliga är män och nästan alla har sökt uppehållstillstånd i Sverige.
När vi granskar fallen i detalj, ser vi hur stor betydelse kritiken mot röntgenmetoderna har fått.
Och resultatet blir att svenska domstolar dömer olika.
I en domstol skrivs åldern upp, i en annan lämnas den orörd.
En asylsökande utan id-handlingar uppger att han är 16 år. Han våldtar en 15-årig flicka – när dom båda är inskrivna på Barn och ungdomspsykiatrin.
Men Rättsmedicins bedömning visar att han i själva verket är minst 19,2 år.
Något han senare också erkänner.
Han betraktas som 19-åring och döms av Stockholms tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Men nio månader tidigare avgörs ett liknande fall i Göteborg, som får en helt annan bedömning.
Det gäller också våldtäkt, men mot ett barn.
En kille utan id-handlingar skrivs in hos Migrationsverket som 16 år gammal.
Han våldtar en 9-årig pojke hemma hos en bekant.
Rättsmedicin kommer fram till att han sannolikt är minst 19,2 år. Men domstolen håller med 16-åringen och kallar Rättsmedicins undersökning för ”åldersstigen” och dömer honom till ungdomsvård.
Vi får ut 42 åldersbedömningar. Men hur många åklagare som valt att inte göra någon åldersbedömning när åldern på den misstänkte är okänd – vet vi inte.
R: Kan du förstå vilken påverkan du har haft på den här debatten? När en åklagare bestämmer sig för att inte göra tandundersökning?
Anders Hjern: Jag kan säga så här... jag ägnade en sommar åt att skriva en instruktion för barnläkare att göra medicinska åldersbedömningar, en instruktion som accepterades av Migrationsverket och Socialstyrelsen. Så känns det väldigt konstigt att du lägger det här på mig, som kanske är en av dom som har mest försökt att hitta en framkomlig väg i den här frågan. Där det inte finns några enkla lösningar, utan där vi måste försöka hitta något läge där man kan ta hänsyn till de här metodernas osäkerhet.
R: Metoder som du ändå tycker att man ska använda inom rättsväsendet?
AH: Ja, det tycker jag.
Efter den här intervjun vill Anders Hjern förtydliga sin kritik mot röntgenmetoderna. Att vuxna felaktigt placeras hos barn är oroande. Men det omvända – att barn placeras på vuxenboenden – innebär betydligt större risk för övergrepp, hävdar han.
Arkiv: Socialstyrelsens presskonferens 20 april 2016
Under arbetet med vårt reportage presenterar Socialstyrelsen en ny rapport om medicinska åldersbedömningar.
I ett år har dom utrett frågan och nu har dom ändrat sig.
Tand- och handledsröntgen bör inte göras för att bedöma 18 årsgränsen.
Istället föreslår Socialstyrelsen en magnetkameraröntgen av knä och fotled.
Men det dröjer. Först måste en studie göras.
Håkan Mörnstad, fd rättsodontolog Rättsmedicinalverket:
Dom metoder som man föreslår börjar man med att föreslå att vi måste undersöka det vidare och tiden går. Det är nu det brinner det måste göras. Vi kan inte vänta på en undersökning ett par år. Alla sanna 15,16,17 åringar kommer då att visa sig vara över 18. Så det är ett sätt att lägga en våt filt över hela verksamheten.
R: Kan man säga att du är lite jävig här? För du tjänar ju pengar på detta, att skriva dom här utlåtandena?
HM: Men det hade jag gärna varit utan för det har varit ett ordentligt arbete. Det har varit mer än heltid.
R: Men du kan ju tacka nej?
HM: Nej, det väl närmast som en reaktion emot Barnläkarföreningen och att jag vet att ute i samhället så menar ju befolkningen att vi släpper in allt för många vuxna barn som barn i samhället...det är drivkraften.
R: Så det är en politisk fråga för dig?
HM: Eh...nej egentligen inte politisk mer en professionell fråga. Jag har ju sysslat med det i 40 år jag vet ju metoderna är inte hundraprocentiga men dom är bättre än gissning från en tjänsteman på Migrationsverket.
Förutom att bedöma tänder har Håkan Mörnstad en annan fritidssyssla.
Här i Båstad är han känd för sitt engagemang i Bjärepartiet.
Ett parti som för några veckor sen föreslog att kommunen utreder möjligheten att göra egna åldersbedömningar.
I februari i år grips en fjärde gärningsman misstänkt för våldtäkten på 23-åriga Helena. Han säger att han är 13 år. Men den här gången görs en ålderbedömning som visar att han har fullvuxna tänder. Ändå döms han till åtta månaders sluten ungdomsvård.
I juli döms han igen – till två och ett halvt års fängelse för grov stöld.
I domen står att hans identitet fastställts av Interpol i Marocko.
Han var 20 år när han våldtog Helena.
Interpol i Marocko har också fastställt identiteten på gärningsman 1 som dömdes som 16-åring av Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.
Även han var 20 år när han våldtog Helena.
Riksåklagaren har nu begärt resning i Högsta domstolen för att gärningsman 1 ska dömas till fängelse.
ur Sveriges Radio 17 juni 2016
Pgmled:... och efter klockan fem: är det dags att ålderstesta nästan alla ensamkommande flyktingungdomar- masstesta minst 18.000? Ja, säger migrationsministern Morgan Johansson idag, men hur ska det gå till?
I juni ger sig migrationsministern Morgan Johansson ut i debatten.
Han vill inte vänta på Socialstyrelsens studie utan ger Rättsmedicinalverket i uppdrag att så snart det går börja med åldersbedömningar av asylsökande.
Men dom metoder Rättsmedicinalverket planerar att använda är samma metoder som Socialstyrelsen dömt ut.
Under tiden fortsätter handläggare på Migrationsverket att gissa åldern på asylsökande.
R: Hur kan ni garantera att det inte är en vuxen som ni skickar till den här kommunen?
Magnus Bengtsson processägare Migrationsverket:
Det kan vi inte. Det vi säger till kommunen när vi lämnar över dom här personerna det är ju att vi har registrerat personen som ett mindre...ensamkommande barn och vi har ju den under utredning.
R: kan ni idag garantera att det inte bor vuxna med barn på era HVB-hem för ensamkommande?
Gunilla Kaij Bevheden, förvaltningschef Individ- och familjeomsorg: Nej.
Sebastian Ohlsson (S), ordf. nämnden för individ- och familjeomsorg Alvesta:
Nej, det kan vi inte. Med tanke på det här med åldersbestämningen så kan vi inte det.
Gunilla Kaij Bevheden förvaltningschef Individ- och familjeomsorg:
Nej. Och det är vi fullt medvetna om. Så... vår kommun och många andra kommuner i Sverige har det så här.