Hur fick du idén till reportaget?

Jag fick ett tips efter ett tidigare nyhetsgräv jag gjort. Det fanns en ung kvinna som vårdats på intensiven under flera år. Hon hade opererats av en gästprofessor som hette Paolo Macchiarini. Det väckte flera frågor: Vad hade hänt kvinnan som gjorde att hon var kvar på intensiven? Hur vanligt var det att utländska gästläkare opererade utländska patienter på svenska sjukhus? Vem betalade? Och hur resonerade sjukhuset som normalt larmar om bristen på intensivvårdsplatser?

När jag sedan förstod hur kontroversiella Macchiarinis syntetiska luftrör var så väcktes nyfikenheten att ta ett större grepp.

Det handlade om framtidens sjukvård med konstgjorda, odlade organ. Om spännande och prestigfylld genombrottsforskning – och när jag såg läkarkollegornas anklagelser i anmälan hopade sig frågorna: ny medicinsk teknik som inte var testad på djur? Operationer utan tillstånd? Fick man göra vad som helst med svårt sjuka? Var det möjligt – var fanns kontrollfunktionerna? Vem hade tillsynsansvar över vad? Och vad händer om man fuskar med sin forskning? Det är ju inte kriminaliserat i Sverige.

Hur arbetade du – vilka arbetsmetoder använde du?

Jag hittade flera webbartiklar om Paolo Macchiarini och hans uppmärksammade operation på Karolinska 2011 samt hittade nationalitet och namn på kvinnan på intensiven. Jag tog sedan kontakt med hennes pappa genom sociala medier. Först översatte jag mina meddelande till turkiska, sedan fick jag hjälp av min turkiske fotokollega och med hjälp av hans översättning kunde jag intervjua pappan och hans dotter. I övrigt gjorde jag många referensintervjuer på telefon.

Vilka typer av källor använde du?

Öppna intervjuer, referenssamtal, anonyma källor samt väldigt mycket handlingar från registrator samt vetenskapliga artiklar.

Stötte du på några problem? I så fall vilka?

Det här var ett ganska svårarbetat reportage. Dels för att ärendet är både känsligt och komplext. Dels på grund av patientsekretessen och att det är svårt att få filmunderlag. Sedan att varken huvudpersonerna Paolo Macchiarini, läkarkollegorna som anmälde, eller ansvariga på Karolinska inte ville ge intervjuer gjorde inte saken lättare.

Det paradoxala var att samtidigt som underlaget i storyn bara växte med fler uppgifter och nya vinklar så minskade möjligheterna att få access till information på grund av alla pågående utredningar som drog ut på tiden. Gränsen mellan vad som räknas som forskning och utveckling av sjukvård var också förvirrande.

Vilka deltog i arbetet?

Jag själv, researcher Johan Frisk, redaktör Nadja Yllner, flera olika fotografer: Martin Brundin, Firat Cetir, Lars Hogéus, Ola Kristofferson (flygbilder) samt redigerare Kicki Niemi. Nils Lidström och Sirnir Einarsson gjorde grafik. Marcus Purens deltog i linebyline och dramaturgi.

Hur lång tid tog arbetet?

Det är lite svårt att uppskatta...  Jag gjorde den första intervjun förra året, sedan fick storyn ligga och puttra innan jag börja gräva i den på fritiden parallellt med ordinarie arbete genom att kolla uppgifter, göra telefonintervjuer samt beställa handlingar. Själva redigeringen tog ungefär fyra veckor. Researchern Johan Frisk jobbade halvtid under två månader.