Kalkugnen på SSAB:s järnverksområde framställer bränd kalk som används i ståltillverkningen. När en stor klump av kalk bildats i ugnen anlitade företaget Nordkalk AB två entreprenadfirmor som skulle lösa problemet, så att produktionsstoppet skulle bli så kort som möjligt. Firmorna la i sin tur ut delar av jobbet på två underentreprenörer. När nattskiftet startade på kvällen, arbetade 10 personer från sex olika företag med att rengöra ugnen. Två av dem var Johan Löfroth och Gustaf Seppelin.
– De ringde och frågade om han kunde rycka ut och mura igen ett hål i en ugn efter det att de hade rengjort och rensat den. Då skulle han mura igen hålet. Men när han kom dit så fanns det ju inget hål att mura igen utan då vart han satt på något helt annat, berättar Peter Löfroth, Johans bror.
I den femtio meter höga ugnen hade ett enormt kalkstycke bildats, en så kallad sintertillväxt som var mellan 25-30 meter hög. Den tros ha vägt tiotusentals kilo, kanske hundra ton. Redan under dagen hade en av arbetarna på det tidigare skiftet bränt sig under pågående arbete, och då hämtades extra skyddskläder från SSAB:s masugn
– Det fanns ju inga skyddskläder för att utföra ett sådant arbete. De maskerna är ju till för att använda vid masugnar och inte vid frätande kalk så de gick ju inte att använda till det här arbetet, säger Peter Löfroth.
När kvällsskiftet tog vid var ugnen fortfarande mycket varm, uppåt 700 grader. Vatten spolades in på kalkklumpen för att lösa upp den, men reaktionen blev för häftig.
– Det bara dånade. Jag slogs ner och jag visste inte vart alla andra tagit vägen. Man såg ingenting, inte minsta lilla. Man fick jättepanik. Jag försökte krypa fram och jag hörde där framme någon som ropade hela tiden, berättar Tarmo Niva, en av de som arbetade tillsammans med Johan och Gustaf.
Ut ur ugnen sprutar en het och frätande blandning av vatten och kalk rakt på Johan och Gustaf som stod närmast. Kalken och värmen angriper arbetarnas hud, ögon, och andningsorgan. Eftersom anläggningen saknade nödduschar måste arbetarna ta sig till omklädningsrummet för att kunna spola bort kalken.
– Jag och Gustaf var under samma dusch. Jag fick hålla Gustaf, han satt under duschen och jag står bakom och han hade så bra läge under. Han ropade på hjälp hela tiden. Och sedan armarna, fingrarna, jag såg att skinnet har lossnat och det hängde. Och jag tänkte ”men helskotta, vad är det här”. Skinnet hade lossnat hela vägen, berättar Tarmo Niva.
Sju av de som arbetade med ugnen skadades. Ambulanserna var snabbt på plats och kunde köra alla till Sunderby sjukhus.
– Jag fick ju skador på svalget och allt det där, så jag har ju fått i mig men jag tog ju inga djupa andetag så att jag fick ner i lungorna – inte vad man vet i alla fall, säger Gustaf Seppelin som hann dra upp tröjan över ansiktet.
Och det kan ha räddat livet på honom. Men Johan Löfroth, som fick mer kalk i lungorna, avled efter sju veckors intensivvård, 24 år gammal.
Gustaf Seppelin överlevde trots att han bränts över hela kroppen och skadat synen och händerna.
– Det tog ett ganska bra tag innan man förstod egentligen. Det var ju knappt när man kom hem att man hade förstått vad som hade hänt, allt gick som så gradvis jag visste ju som ingenting. Och sedan när man vart så sabbad i synen så hade man ju ingen aning om hur man såg ut egentligen allt var som en enda röra. Man kände sig ju som ett barn. Man behövde ju hjälp med allt. Det fanns ju ingenting man grejade själv, berättar Gustaf Seppelin.
Reporter: Agneta Bernárdzon
Text: Gunnar Rensfeldt