PÅA:
I Uppdrag granskning ikväll:
När en medborgare aldrig ger sig och envetet hävdar att en myndighet har gjort fel och fastnar i konflikten anses man vara en rättshaverist. Men när Kommungranskarna beslutade sig för att tittar närmare på bråket mellan en småföretagare och en kommun uppenbarar sig både svek och maktmissbruk och vi ställer oss frågan: Vem är det egentligen som är rättshaveristen i Knivsta kommun?
---
Vi är på väg för att nysta i en historia som kommungranskarna normalt sätt aldrig skulle ge sig på. Vi har visserligen fått massor av tips till redaktionen om just det här men i princip alla mail kommer från en och samma person, en korvkioskägare som efter ett felaktigt myndighetsbeslut, hamnat på kollisionskurs med sin kommun och envist hävdar att det är han som har rätt.
Thomas Karlsson
R: Har ni hört talas om det här bråket som är mellan Mojjen o...
TK: Ja det går inte att undvika om man bor i Knivsta.
R: Ä det så?
TK: Det är så.
R: Alla känner till det?
TK: Så gott som… skulle jag till 99 procent säkert.
Ylva Svenberg
YS: Jajajaja
R: Ja du känner igen det, det märkte jag.
YS: Ja i alla insändare så.
R: Ja precis. Vad tycker ni om det? Att det är sånt här bråk?
YS: Jag tycker att det verkar helt onödigt.
Staffan Dahl
SD: Det där diskuteras hela tiden. Och det är på Facebook hela tiden. Så det är många som har lessnat på det där också, så fort de hör talas om korvkiosken så skriker de rakt ut.
Ivar Jansson
IJ: Jag tycker den stackaren kan hålla på med sin korv där tycker jag. Det tycker jag faktiskt. Dom jagar ju honom runt hela Knivsta.
R: Gör dom det?
IJ: Ja det gör dom ju. Det är bra...
R: Tack ska du ha.
Alla vi pratar med här i Knivsta tycks känna till konflikten mellan kommunen och småföretagaren Staffan Vikström och hans korvmoj. Men det ingen verkar förstå är hur den kan ha pågått så här länge – i över sex år, eller hur det gick till när kiosken fick sin nuvarande placering på en lerig grusplan bakom det nya kommunhuset.
Men vi tar det från början
2005 köper Staffan korvkiosken Mojjen och ansöker sedan om godkännande av verksamheten. Och under de nästkommande åren går allt sin gilla gång – det görs några livsmedelsinspektioner med anmärkningar men Staffan kan fortsätta att tillaga och servera sin korv och potatismos. Men så i juni 2009 görs ännu en inspektion med flera nya anmärkningar bl. a behöver det städas, ett skåp flyttas och en mattkant lagas. Dessutom menade man hade han inte de rätta tillstånden för att göra mos. Men fem dagar senare godkänner kommunen Mojjen och Staffan ansöker om de rätta tillstånden. Då får han avslag och
Och så får korvkiosken som sålt potatismos de senaste 25 åren plötsligt inte längre göra det och Moskriget i Knivsta är därmed ett faktum.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: I förbudet, där först specificerar dom vad jag ska åtgärda. Där enbart. Och så får man inte göra. Jag måste ju få en lista på dom här anmärkningarna har vi men det fick jag inte.
SD: För mig som utomstående då, det låter ju lite konstigt, varför gjorde dom så?
SV: Oh herre Jesus, det, det ska du fråga dom för att jag kan inte svara varför dom är idioter.
SD: Men varför tror du att dom gjorde så?
SV: … Ja ärligt talat, hon kunde inte sitt jobb och hon kunde inte backa och ehh dom kunde inte backa. Det är så dumt så jag… jag vet inte vad jag ska säga.
Och sen blev det prestige i det hela.
Vi har under flera månader utan framgång sökt inspektören som Staffan sa, inte kunde backa. För mycket pekar på att det faktiskt handla om just detta... – prestige.
Staffan som är minst sagt stridbar stänger nu under en period kiosken, överklagar mosförbudet hos Länsstyrelsen, gör en JO-anmälan, skriver tidningsinsändare och är nog allmänt jobbig för kommunen.
Göran Nilsson (M), dåvarande kommunalråd
GN – Det var ju en insändare för oss som politiker och det var inte frågan om att då svara från kommunens sida det var inte kommunens som svarade utan det var vi som politiker.
R – Men om...
GN – Vi politiker blev anklagade för en massa saker och vi tyckte vi ville lägga till rätta en del av det som vi blev anklagade för och därför skev vi politiker en insändare och det har vi all rätt att göra.
R: Menar du att du inte företräder kommunen då när du skriver den här insändaren och skriver under med att du är kommunalråd och din partibeteckning?
GN – Jag skrev den som politiker det var alltså inte ehh föregånget av ett politiskt beslut. Där har vi…
R – Ja men varför gjorde ni det då? För det kan jag… när jag ser på detta utifrån så kan jag ju tycka att det där är ett väldigt skarpt maktspråk gentemot en enskild kommunmedborgare.
GN – Mm man ska då tänka på att det hade föregåtts av massor av information till invånarna där vi anklagades för massor av saker det kan du säkert tittat på och detta var ett svar. Det var vi politiker försvarade oss.
R – Mm och du ångrar inte…
GN – Nej absolut inte!
R- Nä nä
Björn Enskär (S), 2:e vice ordf. bygg- och miljönämnden
R: Hej
BE: Hej
R: Är det Björn?
BE: Välkommen
R: Är det Björn?
BE: Ja
R: Ja vad bra…
Björn Enskär har suttit i den ansvariga nämnden ända sedan kommunen bildades 2003 och är väl insatt i Mojjen-ärendet. Nu på senare år försöker han hjälpa Staffan men så har det inte alltid varit.
Björn Enskär (S), 2:e vice ordf. bygg- och miljönämnden
BE: Jag var med när vi fattade beslut om det här med, det här så kallade mosbråket, att han tillverkade mos.
R: Men du, där röstade du för ett förbud?
BE: Ja jag gjorde det, alltså jag, jag måste erkänna att jag var alldeles för dåligt förberedd.
R: Hur vanligt är det att hela bygg- och miljönämnden skriver en insändare i tidningen o skriver under?
BE: Usch det skäms jag för (lägger händerna för ansiktet) den skäms jag för. Men det var rätt så tidigt och det var i samband med det här Landet Brunsås och det här va, men det är skandal att jag gjorde. Skulle inte ha gjort det.
R: Mm du var inte ensam, alla skrev under den.
BE: Alla skrev under.
R: Plus kommunalråd och alltihopa
BE: Jadå allihopa skrev under. Det här är fråga om vuxenmobbing eller rent utav personförföljelse. Och det är därför jag engagerar mig nu. Alltså jag förstår inte varför jag gick med på det heller för att det är klart att om någon kommuninvånare eller någon skriver en insändare i tidningen, så går man inte ut som politiker på det där sättet egentligen. Jag skäms verkligen för det. Det är det bedrövligaste jag har gjort under tiden jag hållit på.
– kommunen tvingas backa och därmed borde konflikten vara till ända men riktigt så blir det inte. Visserligen serverades det mos i Mojjen igen men dåvarande kommunalrådet Göran Nilsson vill inte medge att kommunen gjort fel.
Jag förstår inte, för när jag går igenom de tre beslut (, , ) där Staffan faktiskt fått rätt konstaterar Länsstyrelsen t ex att och att det är
Göran Nilsson (M), dåvarande kommunalråd
GN – Det framgår inte…
R – I ert underlag…
GN – Av det att dom uppfattar det som en brist.
R – Jo det gör det.
GN – Jag håller inte med om det.
R – Nä du väljer att tolka det på ett annat sätt?
GN – Ja, ja.
R – Men faktum är att ni fick fel i tre stycken eh beslut från länsstyrelsen så är det. Det återvisades till kommunen. Eller hur?
GN – Jag har läst eh två av dem, det ena är formella skäl och det andra är en kritik som mycket väl också från länsstyrelsens sida kan betraktas som självkritik.
R – Jaha det var länsstyrelsen fel?
GN – Ja det står ju så.
R – Haha vad menar du att det är länsstyrelsens fel?
GN – Länsstyrelsen anser att det är svårt att följa miljönämndens resonemang.
R – Ja så det är länsstyrelsens fel de fattar inte, det är det?
GN – Ja det är iallafall inte självklart att det är kommunen man kritiserar.
R – Nej okej. Det som blev var i vart fall att, att mojen fick sälja sitt mos igen.
GN – Ja.
R – Har det gått prestige i det här?
GN – Jag tycker inte det.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
R: Du fick ju rätt.
SV: Ja
R: Och kommunen var ju tvungna att låta dig göra och servera ditt mos här.
SV: Yes.
R: Varför är det inte ur världen nu då?
SV: Därför att då eh lovade man mig att jag skulle få ett skadestånd för det här. Och sen tyckte jag också att, att eh... det dröjde väl då nästan ett år innan jag då hade lagt fram mina krav på, på ersättning. Sen kom det fram nya fakta så att jag ville att man skulle göra en, en internutredning kring det här. Och då startade man en sån, även om den fuskades bort. Och då dröjde det ytterligare en tid.
Vad gäller löftet om skadestånd står idag ord mot ord men det där med utredningen som fuskades bort, verkar stämma. För när vi begär att få ta del av den Men Björn Enskär minns den väl och har till och med kvar kallelsen till mötet då den presenterades.
Björn Enskär (S), 2:e vice ordf. bygg- och miljönämnden
BE: Det är till och med så att man förnekade att den här konsulten hade till uppgift att se över handläggningen av Mojjen-ärendet.
R: Men minns du det här mötet?
BE: Ja ja.
Enligt Björn Enskär blir presentationen kort. För utredaren hade fått felaktiga uppgifter som sa att Knivsta fått hjälp av Uppsala kommun i det här ärendet. Och det är inte så konstigt eftersom den nybildade kommunen flera gånger tidigare fått hjälp från Uppsala med livsmedelsinspektioner, men i det här fallet stämde det inte. Något Björn Enskär då ska ha påpekat.
Björn Enskär (S), 2:e vice ordf. bygg- och miljönämnden
BE: Och då vart det ju nattsvart det var som att dra ner en rullgardin för att Knivsta förvaltning hade ingenting med det här att göra. Det var enbart Uppsala kommuns miljöförvaltning som hade gjort fel. Och jag tror att det är därför den här handlingen inte längre finns. För att...
R: Den råkade försvinna då så att säga?
BE: Ja, jag tror att den råkade försvinna.
R: Han hade fått fel uppgifter? Det stämmer inte?
BE: Ja det står fel saker. Nej det stämmer inte.
Efter genomgången av den där utredningen man nu påstår inte finns, ändras i alla fall tonläget drastiskt och kommunens företrädare går i samlad tropp ner till Mojjen och äter försoningskorv allt ska nu bli bra och TV4 är där och spelar in.
Ur TV4 arkiv
Göran Nilsson (M), kommunalråd
GN: Jag skulle gärna vilja ha två korvar, alltså normalkorvar, grillade
SV: Korvtallrik grillade med mos?
GN: Med mos. Ja just det, korvtallrik heter det då.
SV: Jajamensan.
GN: Det tar vi.
GN: Oj, oj ojdå.
Anställd: Varsågod. Smaklig måltid.
GN: Det ser jättefint ut
GN: Det är givetvis en ursäkt för dom eh inslag i det här. Det har varit en lång händelsekedja som inte har varit bra. Samtidigt som vi vill gemensamt se fram emot och försöker hitta vägar så att eh företaget ska trivas här och att invånarna ska känna att man har en bra företag här i Knivsta.
Men glädjen blir kortvarig bara några månader senare blir kommunen rikskänd när mosförbudet häcklas i TV-programmet Landet Brunsås.
Ur SVT arkiv
Erik Haag:
Nu ska jag få smaka på det hära potatismoset som det varit sån djävla liv om då… a men det e ju jättegott. Kul. Grattis!
Göran Nilsson (M), dåvarande kommunalråd
SD: Ni gjordes ju faktiskt till lite åtlöje i Landet Brunsås?
GN: Ja det är inte bra. Speciellt inte som vi har en mycket, mycket goda omdömen som företagarkommun. Det här mosförbudet höll ju bara på några, ett antal månader.
R: Um.
GN: Och det mest olyckliga är väl att det på olika sätt har bitit sig fast i mångas medvetande och det tycker jag är väldigt tråkigt.
Läget är låst – Staffan väntar på ersättning för förlorad omsättning på grund av Mosförbudet men besked från kommunen dröjer. Så småningom meddelas att kommunens försäkringsbolag inte tar kostnaderna för detta men Staffan bara fortsätter att kräva vad han menar är rätt och får allt svårare att nå fram och få svar på sina mail och telefonsamtal…
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Det bästa för dom hade varit att jag bara ljudlöst försvann. För sen har vi problemet med att oppositionen också har varit tyst hela svängen här va. Trots att dom har fått all information. Man har hållit ihop kan man säga, i den här bygden. Så att det är många som tycker att det hade varit bekvämast att jag bara försvinner ljudlöst. Nu gör jag inte det.
R: Men kan du förstå att dom tycker att du är jobbig? Kan du förstå det?
SV: Jo men man måste, då måste man titta på varför är jag jobbig? Jo jag pekar på dom fel dom gör. Jag pekar på att dom aldrig, i mosfrågan eller någonstans är det någon som tvingats ta ansvar för sina misstag. Och jag har jättesvårt med att dom som sitter där på vårt uppdrag, på kommuninvånarnas uppdrag, och är till för oss, dom beter sig som att vi är till för dom. Så jag har alltså pekat på att dom måste ta sitt ansvar, krävas ansvar, och det är jättejobbigt.
Men sommaren 2013 vänder det återigen plötsligt – kommunen är extremt intresserad av att kommunicera med Mojjens ägare igen och . Man håller på med en ombyggnation av området runt Knivsta station och korvkiosken står helt enkelt i vägen. Det är bara Staffans goda vilja som kan flytta på den.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Jag hade två år kvar på arrendet så hade jag stått kvar där då hade jag varit i vägen för dom att slutföra sitt arbete. Så dom var tvungna...
R: Det var nödvändigt för dom att göra någon typ av överenskommelse med dig där?
SV: Ja ja.. jag har ju en besittningsrätt så att dom kan ju inte flytta på mig annat än att jag då direkt begär skadestånd för att dom bryter avtalet. Jag har en besittningsrätt, sen har jag ju även en förhandlingsfördel som är värd pengar i det här va. Jag står i vägen för dom va mmm… och dom vill flytta på mig.
Det kallas markanvisningsavtal och är alltså inte det samma som köpeavtal men Staffan är mycket nöjd med lösningen, han skulle kunna utveckla och bygga nytt på tomtmark han själv ägde och bli oberoende av kommunen.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Jättebra. Så då skrev vi... då, då fick dom flytta mig och det här avtalet skrevs, och det skrevs under av kommunalråd Göran Nilsson. Och det var ju specifikt, han var ju inblandad i moskonflikten.
R: Um
SV: … så då tyckte jag att – nu vill kommunen göra att vi gör någonting bra tillsammans, äntligen.
Det Staffan då inte visste var att det i själva verket är här konflikten med kommunen får ytterligare en dimension och istället trappas upp.
Den nya platsen som Staffan går med på att tillfälligt flytta till under några månader är tidvis eländig. Det hela ser ut som en enda stor byggarbetsplats och ibland är han så instängslad att kunderna inte hittar fram till korvkiosken och Staffan tappar ännu en gång i omsättning.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Men jag skulle bli ersatt för det försäljningstappet också förespeglades det. Och sen då när jag då i november meddelade att jag ville köpa den här tomten som jag har blivit erbjuden skriver jag, då börjar fusket kan man säga.
Då ska dom ha möten, jag skickar ett till mejl, nu vill jag köpa tomten, ja dom ska ha nya möten, dom ska återkomma, dom byter handläggare.
Och Staffan inser genast att då har ju markanvisningsavtalet slutat gälla så han ringer honom.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Och nu anar jag ugglor i mossen. Så då spelar jag in samtalet, vilket jag hädanefter gör hela vägen.
R: Har du det här?
SV: Absolut
R: Ska vi lyssna?
SV: Absolut.
utdrag från telefonsamtal 20 dec 2013
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
Anders Carlqvist, Exploateringschef
A: Ja det var Anders Carlqvist.
S: Hej Anders det var Staffan Vikström på Mojjen.
A: Hej
S: (...)vi måste ju på något vis göra klart, för att mitt markanvisningsavtal gäller ju bara till årsskiftet.
A: Ja men eh…
S: Så därför måste vi på nåt vis förtydliga att det, det den fortsätter.
A: Ja alltså eftersom nu dröjsmålet beror på oss så måste vi ju förlänga den i motsvarande mån då. Eh nu, nu är jag ledig resten av året så att jag har inte möjlighet(...)
S: (...)kan inte du skicka mig ett mejl och bekräfta att i och med att du inte kan ha mötet så, så förlängs markanvisningsavtalet tills vidare eller något sånt.
A: Eh jag är inte kvar på kontoret så jag kan inte göra det nu. Men du har ju fått det mejl du fick av mig nyss. Det borde räcka tycker jag.
SV: Okey (...) Men då återkommer du så snart som möjligt?
A: Ja det gör jag.
SV: Okey det är bra.
A: Det är bra
SV: Tack hej.
A: Tack hej.
För att vara helt säker på att överenskommelsen registreras skriver Staffan till kommunen.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Här skriver jag då till Carlqvist, gatuchef och tekniska chef, bekräftelse av förlängt markanvisningsavtal.
Men varken muntlig eller skriftlig överenskommelse verkar spela någon roll för några månader senare i mars 2014 kommer nya besked. Det e kommunstyrelsemöte och Anders Carlqvist håller en dragning om Staffans markanvisningsavtal...
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV; Ja det är helt otroligt. Han står o ljuger inför kommunstyrelsen. Om jag får säga sen, några veckor senare mejlar jag alla i hela kommunfullmäktige och förklarar att han ljög. Ibland mejlar jag alla i kommunfullmäktige, jag vill informera. Men ingen reaktion.
R: Och men sen säger han då att han aldrig har gjort den här förlängningen som han har gjort, som han säger där ?
SV: Ja ska vi lyssna på det också?
R: Ja fram med det om du har det.
utdrag från kommunstyrelsemöte 24 mars 2014
Anders Carlqvist, exploateringschef
Göran Nilsson (M), dåvarande kommunalråd
A: ... och att det skulle finnas en bekräftelse på, en diarieförd handling, om att markanvisningen har förlängs tillsvidare, det känner inte jag till. Eh och om det nu vore så att jag har sagt någonting som kan tolkas så, vilket jag har hört nämnas här, så har jag i så fall ingen behörighet att förlänga markanvisningsavtalet. Eh så det skulle aldrig falla mig in att medvetet göra det.
(...)
A: Eh så det finns ju inget avtal, om man formellt tolkar det så, det gick ut den 2:a januari i år.
Anonym: Göran Nilsson.
GN: Tack. Ja, jag konstaterar i likhet med andra att, att det finns inget avtal. Eh avtalet upphörde ju den 2.a januari.
Anonym: Okey, var det det?
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
R: Vad tänker du när du hör det här?
SV: Jag är helt förbluffad. Jag är helt förbluffad.
R: Men varför gör man så då? Varför?
SV: Dom vill bli av med mig, jag har varit obekväm så länge. Jag kan ta ett exempel på hur det kan...
R: Men du vänta lite, vänta lite. Jag får bara fråga. Tror du att det från början var meningen, att dom verkligen ville sälja till dig eller ville dom bara att du skulle flytta på kiosken?
SV: I mitt fall så skriver Göran Nilsson under det utan att det föredras i kommunstyrelsen så det har ingen direkt förankring där. Och det var märkligt. Och sen är priset satt märkligt lågt. Och sen finns det i avtalet inga krav på mig liksom att visa upp ritningar så det är ett synnerligen, synnerligen bra avtal för mig. Man frestade mig med den här tomten, ge han ett markanvisningsavtal, han får sex månader att fundera på det, och det tyckte jag ju var jättebra. Då kan jag ju tänka igenom hur, hur kan jag exploatera den här tomten.
Och sen när jag vill köpa så helt enkelt fördröjer man allt och sen börjar man med alla möjliga skäl, att jag inte har inkommit med ritningar, och så sen säger man bara, via deras advokat då, nej, kommunen säljer inte, är inte förbunden. För att dom här markanvisningsavtalen är inget köpeavtal och kommunen är inte förbunden att sälja. Och då glömmer man i alla sammanhang bort att det är en paketöverenskommelse, jag fick det här på grund av att dom fick flytta mig. Och jag gav upp min besittningsrätt och jag tappade min förhandlingsfördel och allting. Jag gjorde min del som vanligt när det gäller jag och kommunen och kommunen som vanligt höll inte sin del.
Vad handlar det här egentligen om? Är det så att Staffan fastnat i en gammal konflikt och blivit en rättshaverist som ser konspirationer och svek överallt fast dom inte finns? Det kanske rör sig om oturliga tillfälligheter? Eller är det så att kommunen utnyttjar sin makt och sitt övertag mot en besvärlig medborgare och helt enkelt lurar honom att flytta från sitt arrende utan en tanke på att fullfölja sin del av överenskommelsen?
Lennart Lundberg här satt i kommunstyrelsen när markanvisningsavtalet skrevs på och han är kritisk till hur det gick till.
Lennart Lundberg (KN.NU), ledamot kommunstyrelsen
R: Är det så att det är normalt att det är kommunstyrelsens ordförande som skriver på ett sånt avtal, för jag hade ju trott att det…
LL: Det kan det vara men inte utan att diskutera med kommunstyrelsen utan det normala är då att ja då är det ett ärende. Med tanke på konflikten hade man väl kunnat tänka: ja men om vi vill fullfölja och sälja då kan vi skriva, men om vi inte vill sälja då spär man ju bara på liksom konflikten. Och det är så det har blivit. Och det tycker jag liksom är oskicklig politisk hantering.
R: Ja men tror du…
LL: Jag som vice ordförande fick, första vice, fick ingen fråga om det va.
R: Nä det här avtalet då, tror du att det kan vara så att det bara var ett sätt att snabbt få honom att flytta sig så att man snabbt kunde starta byggnationen där borta som behövdes där han stod, hans ursprungliga plats?
LL: Alltså jag vet inte för jag, vi förde ingen diskussion om det där avtalet.
Göran Nilsson (M), dåvarande kommunalråd
R – Öh det här markanvisningsavtalet som du skrev på, hur kommer det sig att du aldrig förankrade det i styrelsen?
GN – … Inga andra markanvisningsavtal förankrades utan vi hade en tjänsteman som hade till uppdrag att sälja mark.
R – Det var ju inte på tjänstemannanivå?
GN – Jo förhandlingarna med markköparna skedde på tjänstemannanivå.
R – Jo men det är ju du som skriver på, du skriver på och enligt kommunstyrelseledamöter som jag har talat med så är det helt…
GN – deras uppfattning kan jag inte kommentera.
R – Men kan du ge mig ett annat exempel när du har fattat ett beslut och skrivit på ett markanvisningsavtal utan att det på något sätt är förankrat i kommunstyrelsen innan?
GN – Inte från minnet just nu men det finns säkert.
R – Mm men då kanske du kan återkomma med det?
GN – Det är möjligt jag vet inte hur man hittar dem nu men…
R – Nej men du menar att det är vanligt att du gjorde så?
GN – Jaa.
R: Var det någonsin var det meningen någon gång att han faktiskt skulle få lov att köpa den där marken?
GN – Ja det var det givetvis.
Staffan känner sig lurad, han mailar till berörda tjänstemän på kommunen han mailar alla politiker i fullmäktige och han mailar till kommunstyrelsen utan framgång. Till slut ringer han högsta chef på kommunen – Lena Fransson, och spelar in samtalet.
utdrag från telefonsamtal 24 april 2014
Staffan Vikström,
Lena Fransson, Kommunchef
L: Ja det är Lena.
S: Hej lena det är Staffan Vikström, du var ju med på kommunstyrelsens möte.
L: Ja det var jag.
S: Ja och du bör ha förstått att Carlqvist ljög när han står och pratade där. Förstod du det?
L: Nej, han står inte och ljuger. (...)
S: Men om han stod och ljög skulle han inte ha gjort ett tjänstefel då, av allvarlig art?
L: Ja (skrattar och suckar) jag tänker inte ens en gång diskutera det med dig.
S: För det ganska tufft att säga att han inte ljög eftersom jag har alla bevis som visar att han ljög.
L: Det är din… det jamen lyssna nu, det är din tolkning att han ljög. Min tolkning är att han inte ljuger. och...
S: Får jag komma till dig och visa att han ljög?
L: Nej, det får du faktiskt inte utan nu är det så att all kommunikation kommer i fortsättningen ske via våra juridiska ombud.
S: Så du vill inte veta om han ljög inför kommunstyrelsen?
L: Alltså (skrattar) jag vet ganska bra … jag är hyfsat insatt i dom här ärendena (...) du behöver inte bevisa en massa saker för mig.
Jag börjar förstå hur svårt det är för Staffan att på riktigt få sin röst hörd på kommunen. Anders Carlqvist vill inte kommentera vad han sagt i ärendet, och inte heller bemöta kritiken om att han har ljugit så jag har istället bokat en intervju med kommunchefen som vägrade låta Staffan komma och lägga fram sin sak… men, det blir inte som vi tänkt oss. På utsatt tid kommer kommunens informationschef ner och meddelar att vi inte får göra intervjun inne på kommunhuset.
Informationschefen
R: Vi försöker vara professionella
Informationschefen: ja förstår det.
R: det här är… det är inte okey.
Informationschefen: Ska vi titta på platsen här borta.
R: Jo men…
Ska det alls bli en intervju får det bli där informationschefen bestämt – utomhus mellan tågspåret och vägen. Och vi ska stå upp – inte sitta ner. För mig är manövern bekant och jag inser att ännu en kommun anlitat en så kallad mediekonsult inför intervjun med Kommungranskarna.
Lena Fransson, kommunchef
R – Som kommunchef vem anser du att du jobbar för?
LF – Öh jag jobbar ju för kommunens bästa och, och för att, att jag är anställd av kommunstyrelsen.
R – Mm men vem jobbar du för?
LF – Ja alltså jag jobbar ju för kommunen och för kommunens bästa utveckling.
R – Du jobbar inte för kommunmedborgarna då?
LF – Njaa en kommun är ju till för kommunmedborgarna.
R – Ja men dem jobbar du inte för?
LF – Jo det är klart att jag jobbar för alla invånare.
R – Om man ser på det stora hela tycker du att kommunen har behandlat Staffan Vikström korrekt och på bästa sätt?
LF – Eh när det gäller Mojjens nuvarande ägare Staffan Vikström så har han haft flera…
R – Nu får du prata lite högre *Tåg kommer*
LF – Ja Jag vet, vi har det är det som är så härligt med Knivsta att vi har ganska bra kommunikationer så att det. det…
R – Då tar vi det från början: tycker du att kommunen har behandlat Staffan Vikström på ett korrekt sätt?
LF – Eh när det gäller Mojjens nuvarande ägare Staffan Vikström så har ju vi haft många, nu har vi ju ett till tåg som kommer så vi får kanske ta om det en gång till då.
R – Kanske det...
LF – Våran ambition har hela tiden varit att han ska få ett, ett korrekt och vänligt och ett trevligt bemötande.
R – Mm
Kommunen menar att intervjun ska ske just här, för att man vill visa var korvkiosken eventuellt kan stå i framtiden. Men resultatet blir att vi gång på gång blir störda av tåg och biltrafik och när kommunchefen väl svarar lyser flera av mediekonsultens råd igenom.
Och hon vill inte lyssna på det där telefonsamtalet hon hade med Staffan som vi tidigare hörde.
Lena Fransson, kommunchef
LF: Ja alltså ljudfiler som finns jag kommentera… jag vill inte kommentera
R: Ja men det är ju du som pratar.
LF: Jag vill inte kommentera ljudfiler utan lämna över…
R: Lyssna nu det är du som pratar.
LF: Lämna över ljudfilerna till Hanne…
Till slut får jag helt enkelt istället läsa upp det som sas på telefon.
Lena Fransson, kommunchef
LF – Vi den här tidpunkten så hade vi juridiskt ombud han hade juridiskt ombud och all kommunikation emellan kring dem här frågorna skulle ske via dem juridiska ombuden
R – Mm
LF – Och det, det är ju det jag hänvisar till
R – Ja men han får ju inte lov att komma till dig och bevisa…
LF – Nej därför att nu så har kommunikationen flyttats över till våra juridiska ombud.
R – Ja
LF – Ja
Att kommunikationen bara skulle ske via juridiska ombud är kommunens beslut – inte Staffans. Och enligt Lena Fransson hade kommunen aldrig kopplat in en advokat om inte Staffan hade gjort det först.
Lena Fransson, Kommunchef
R – Tycker du att du var korrekt vänlig och trevlig som du sa tidigare?
LF – Kanske inte i vartenda ordaval och då får jag be om ursäkt för det men, men, men i sak att, att eh kommunikationen i kring dom här ärendena ska ske via våra juridiska ombud var fullkomligt korrekt.
Vi vill ha Mojjen kvar vi vill ha Mojjen som företag här.
R – Men vill ni ha Staffan Vikström kvar?
LF – Ja oh ja, han är Mojjens ägare.
och det säger också Lena Fransson flera gånger under intervjun men jag känner mig osäker på om det verkligen stämmer för den bild jag får när jag går igenom all dokumentation som finns i ärendet är en helt annan. Det ser snarar ut som att man gör det mesta för att bli av med sin besvärliga kommunmedborgare.
Björn Enskär (S), 2:e vice ordf. bygg- och miljönämnden
BE: Man vill bli av med honom. Men jag vet inte om någon kommer att stå för det. Men idag tror jag väl att, jaa att man vill komma undan så lindrigt som möjligt utan att tappa ansiktet. Det är väldigt svårt att säga ursäkta men jag har gjort fel, men det måste man kunna göra även som politiker. Det, det är bara så.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Nä det är ju kränkande men så här har det varit hela tiden. Jag informerar och jag vill komma och berätta och får jag berätta så struntar dom i det, och begraver det eller dokumenterar inte eller så va.
Jag börjar förstå vidden av vad Staffan har emot sig när han spelar upp mer ur samtalen med kommunchefen. Det är Staffan som ringer för att få besked om ersättning för försäljningstappet.
utdrag från telefonsamtal 31 mars 2014
Staffan Vikström
Lena Fransson, kommunchef
LF... nu håller vi på att titta och analysera det.
Sen måste vi ju liksom komma överens om, om eh vad är det som är orsakat av flytten och vad är det som är orsakat av övriga orsaker. Av, av, av…
S: Vad sa du sist?
L: Ja övriga orsaker. Alltså det, det… ja konjunktur och… om folk vill äta korv eller inte. Det vi ska betala det är ju det som orsakat på grund av att vi har flyttat...
Jag ska kolla upp här på med, med Anders hur långt han har kommit.
S: Ja kan du komma tillbaka om, om besked?
L: Nej men inte... alltså vi jag har… vi återkommer men, men…
S: Men kan du inte komma tillbaks med hur läget är om det?
L: Ja men Staffan. Jag, jag, vi återkommer till dig. Jag lovar. På nåt sätt. Så fort som möjligt. Um, men jag måste kolla först.
S: Men då räknar jag på det, jag räknar på det under dagen, okey?
L: Ja, det har jag inte lovat. Men så fort som möjligt kanske, um bra. Hej då.
S: Okey, hej då…
Vi återkommer till dig. Jag lovar. Så fort som möjligt. Säger kommunchefen.
Men i vanlig ordning är det ingen som ringer tillbaka så efter att flera veckor gått ringer Staffan upp igen.
utdrag från telefonsamtal 24 april 2014
Staffan Vikström
Lena Fransson, Kommunchef
L: Ja det är Lena.
S: Hej Lena det var Staffan Vikström
L: Hej på dig.
S: Hejsan. Du jag ringer för att höra, du har ju inte återkommit om försäljningstappet här.
L: Om vadå? Vad är det du menar då? Nä men alltså jag har inte sagt att jag ska återkomma till dig om nåt försäljningspapper.
S: Jo absolut. Vi pratades ju vid för ett par veckor sedan och då sa du att jag ville faktiskt att få dig att definitivt att återkomma om läget men eh… eller veta när du kunde återkomma om läget men du skulle återkomma snarast sa du med hur det där låg till och du har inte hört av dig ännu.
L: Nej men alltså Staffan. Det, det… vilken försäljning?
S: Jaaa… flytten av Mojjen har ju… vi hade ett långt samtal om det försäljningstapp som jag har haft och jag vill ju ha ersättning…
L: Jaså försäljningstapp! Är det det du säger?
S: Ja!
L: Ja okey. Då, då, då eh… Ja alltså det ärendet sköts av en advokat ifrån oss (…)
S: Det var du som skulle höra av dig.
L: Ja alltså nej…
S: Jag ringer för att få veta…
L: Nej, nej, nej. Alltså att jag skulle höra av mig, det är din tolkning. Jag sa att jag skulle kolla upp med Anders…
S: Snarast.
L: … varför ingenting hade hänt. Jag lovade INTE att jag skulle återkomma till dig.
Lena Fransson, Kommunchef
R: Är det, är det ett bra sätt att bemöta en enskild företagare här?
LF – Att, att eh verksamheter går bättre ibland och sämre ibland så är det ju, sen och det är ju det här som är också i den rättsliga processen, alltså vad är orsak och vad är verkan och det tänker jag inte diskutera nu.
R: Nej.
Och där kom det, mediekonsultens så kallade stoppreplik. Så snart kommunchefen vill få stopp på mina frågor ska hon enligt råden referera till den rättsliga process som är att vänta efter att Staffan slutligen lämnade in en stämningsansökan mot kommunen tidigare i år. Men det finns inga lagliga hinder för kommunchefen att prata om det här. Hon vill helt enkelt inte svara på själva sakfrågorna utan återkommer till budskapet att man vill ha Mojjen kvar.
Lena Fransson, Kommunchef
LF: Jag har under dem här åren jag har varit här jobbat för att vi ska ha ett korrekt och riktigt bemötande av Staffan Vikström och hans rörelse.
R – Jag förstår att ni tycker att Staffan Vikström är jobbig, för det är han men får man lov att behandla honom annorlunda bara för det?
LF – Nej absolut inte, vi ska behandla alla våra företag på precis samma sätt dem har rätt att förvänta sig en professionellt och kompetent bemötande ifrån kommunens sida.
R – Men tycker ni tycker du att ni har..?
LF – Vår ambition har hela tiden varit det nu, nu, nu är det ju så här att vi pratar om flera års kommunikation och det är klart att eh jag önskar att jag kunde säga att alla alltid har uttryckt på det absoluta bästa sättet men, men så är det väl naturligtvis inte och, och eh vi får be om ursäkt om han känner sig illa behandlad.
Lennart Lundberg (KN.NU), ledamot kommunstyrelsen
LL: Jag tycker inte att han har blivit schysst behandlad jag tycker inte han har blivit behandlad med samma respekt som andra företagare som vill etablera sig här. Jag tycker att kommunen hade kunnat göra mer för att liksom göra upp till godo med Staffan och inte hålla på med advokater och processer som, som bara kostar pengar för skattebetalarna.
R: Varför har det blivit då här, tror du?
LL: … Ja det är väl prestige och det kanske är någon som tycker att Staffan är jobbig… Det kan han vara ibland också.
Lena Fransson, Kommunchef
R – Har ni på något sätt inom kommunen försökt att räkna på vad den här konflikten har kostat?
LF – Nej det har kostat tid det har kostat engagemang det har kostat energi och det har kostat pengar, men…
R – Men hur mycket pengar?
LF – Nej men vi har inte räknat ihop det, det gör vi inte på andra processer heller.
R: Nej.
Kommungranskarna kan omöjligt avgöra hur mycket moskriget och kommunens från början felaktiga beslut kostat Knivstas invånare i form av arbetade timmar, beställda utredningar, medieträningar och nya handläggningar. Men klart är att den fortsatta konflikten och oförmågan att komma överens med sin kommuninvånare gör att notan tickar på.
Göran Bohlin
GB: Det är väl konstigt att dom inte kan göra upp, för det där åker väl Knivstaborna på och få betala själva i varje fall sen.
R: Med skattepengar menar du?
GB: Jaja, dom får väl göra någon förlikning eller något.
Josefin Lundin
R: Om man hamnar i bråk med en mäktig kommun, kan man ens få rätt?
JL: Ja då ska man väl verkligen stå på sig i såna fall och inte ge sig. Ha mycket stöd i ryggen.
Tommy Flod
TF: Kommunerna…
R: Um…
TF: Dom kan ju köra över vem som helst om dom vill. Så att jag tror det blir svårt att lösa det där… men på något sätt måste dom väl göra det.
Thomas Karlsson
B1: Man hoppas ju att han kan vinna över kommunen alltså. Det är… det skulle behövas alltså, det skulle bli väldigt bra alltså. Jag menar… kommunen får ju inte, bara för att dom är stora får dom inte hålla hur som helst, det funkar ju inte.
Lena Fransson, Kommunchef
R – Kan du på något sätt se att kommunen har del i att Staffan har blivit eh… ja i princip en rättshaverist?
LF – Jag kan inte uttala mig om det eftersom som sagt var den här frågan var redan infekterad när jag kom 2011…
Efter bråket med markanvisningsavtalet verkar kommunen ändå sträcka ut en hand och frågar genom sin advokat om Staffan är intresserad av att köpa två andra tomter istället, bl. a här vid infarten till Knivsta, och han tackar genast ja. Men bara två veckor senare kommer ännu en gång nytt besked. Kommunen har ändrat sig och vill inte sälja. Det enda man nu istället erbjuder är en annan arrendetomt, där han inte får bygga ut och inte bygga nytt.
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
Varje år har jag trott att nu gör vi slut på det här va, men så kommer nåt nytt. Då kom den här tomtfrågan att man flyttar mig. Ja men jag trodde ju att nu gör vi något jättebra. Jag får min stora tomt, jag får bygga ut min fina anläggning, jag har fantastiska ritningar, animationer på det. Nu gör vi något bra. Nu vill dom att vi gör något bra.
Idag står Mojjen efter mer än två år fortfarande kvar på den tillfälliga platsen – den leriga grusplanen bakom kommunhuset…
För droppen som får bägaren att rinna över och som får Staffan att slutligen stämma sin kommun är när det blir känt att man erbjudit korvkioskföretaget och jätten Sibylla ett markanvisningsavtal alldeles bredvid tomten vid infarten till Knivsta. Den som Staffan ville köpa men sen plötsligt återigen inte fick...
Staffan Vikström, ägare Mojjens korvkiosk
SV: Plötsligt är allt kanske lurendrejeri från första början. Jag menar... det är helt... hur ska man kunna tro bara något sånt liksom. Det är inte så att jag har förstått att det här kommer att pågå i flera år till. Jag har ju alltid trott att vi står inför slutet. Och nu kan vi börja leva.
Absolut är det jobbigt för dom med en person som inte accepterar att dom gör tjänstefel Jag håller med dig. Jag är nog den jobbigaste som finns. Som kräver att det ska gå rätt till. Jag är skattebetalare, jag är medborgare och allting. Jag kräver att det ska gå rätt till. Har dom gjort fel så ska dom rätta till, göra om och rätta till, göra rätt, men dom gör ju inte det. Dom smiter undan hela tiden.
Björn Enskär (S), 2:e vice ordf. bygg- och miljönämnden
BE: Jag anser att han har blivit mobbad. Dom har tyckt att han har varit väldigt, varit för besvärlig, och det ska inte medborgare vara.
BE: Det är kommunen som har skapat detta, och man kan ju undra lite granna om det här om att tala om rättshaverist. När man som kommun får en dom emot sig och vägrar att acceptera att man har fått den emot sig. Då är man väl minst lika mycket rättshaverist. Är man inte det?
R: Rättshaveristen Knivsta kommun?
BE: Ja. rättshaveristen Knivsta kommun, kanske. Kanske rent utav!