Svenskarnas internationella flygresor innebär varje år en klimatpåverkan som motsvarar minst 11 miljoner ton växthusgaser. Den svenska industrins utsläpp är betydligt större – drygt 19 miljoner ton under 2017, enligt siffror från Naturvårdsverket.

Cementas fabriker på bland annat Gotland och Preems raffinaderier på Västkusten står för drygt två miljoner ton utsläpp vardera, men störst andel står stålindustrin och SSAB för.

Deras anläggningar i Luleå och Oxelösund släpper varje år ut över fem miljoner ton koldioxid.

”Stål behövs i samhället”

Enligt Naturvårdsverket innebär en flygresa tur och retur till Thailand en klimatpåverkan på två ton växthusgaser. SSAB:s utsläpp under ett år motsvarar enligt det här sättet att räkna alltså omkring 2,5 miljoner Thailandsresor.

– Stål behövs i samhället. I dag finns det ingen metod som går att tillämpa i stor skala för att tillverka stål av järnmalm utan att släppa ut koldioxid, säger Martin Pei, teknisk direktör på SSAB.

SSAB brukar kallas Sveriges största klimatbov, vad säger du om det?

– Jag tycker den bilden är lite väl ensidig.

Nytt sätt att göra kol

För att göra stål krävs inte bara järnmalm utan också kol, i form av koks, som ger ifrån sig stora mängder koldioxid när det hettas upp inne i masugnen. SSAB försöker nu minska sina utsläpp genom att hitta ett nytt sätt att göra stål på, där kol inte behövs i processen. Tidigare i sommar togs de första spadtagen i bygget av en ny forskningsanläggning i Luleå där man ska försöka framställa stål med hjälp av vätgas. Då blir restprodukten vatten istället för koldioxid.

– Metoden fungerar i laboratorier, det är bevisat sedan länge att det går att reducera järnmalm med hjälp av vätgas, säger Martin Pei, som ser en stor utmaning i att utveckla tekniken så att den även går att använda i stor skala inom industrin.

Revolutionera stålindustrin

Om projektet lyckas har det potential att revolutionera stålindustrin och dramatiskt minska utsläppen av växthusgaser. Men det finns också stora utmaningar längs vägen. Vätgasen som ska användas måste lagras någonstans, vilket projektet måste hitta en lösning på. Dessutom kommer stora mängder el att krävas i processen, som om den fungerar kommer vara färdigutvecklad först år 2035 som tidigast.  Först 2045 räknar SSAB med att ha en helt fossilfri produktion.

– Vi kommer arbeta hårt för att utveckla den här tekniken, men det finns vissa risker. Därför arbetar vi samtidigt med att effektivisera våra andra processer, säger Martin Pei och nämner bland annat det elektrostålverk som ska byggas Oxelösund, som inte ska syssla med nyproduktion av stål utan enbart återvinning av stålskrot.

– År 2025 räknar vi med att kunna minska våra utsläpp radikalt, med närmare 2 miljoner ton, säger han.