Jimmie Åkesson säger att han var blyg när han flyttade till Sölvesborg. Han var ”ganska isolerad” som litet barn och hade inte så många vänner och grannar innan flytten. Där blev det stor skillnad för Åkesson som inte hade några erfarenheter av att umgås i större grupper.

– Jag är inte den som tar massa plats i onödan eller som har ett jättebehov av att berätta hur saker och ting är eller vad jag tycker i alla sammanhang.

– Vissa är de som tar väldigt mycket plats och skriker högst och inte sällan de som också slåss på skolgården. Jag har aldrig kunnat förlika mig med det. Jag har alltid haft svårt att umgås med dem som är såna. Förmodligen därför att jag är raka motsatsen.

”Blev grupperingar”

Han berättar också att han kände en splittring i bostadsområdet och att det hänger ihop med vad han tycker om invandringspolitiken. Han säger att han upplevde konflikter som satte spår i honom.

– Där vi lekte blev det ju olika grupperingar. Med barn från andra länder som inte sällan höll ihop mot oss, det blev ibland rent fysiska konflikter.

Hur hanterade du det då?

– Jag tror jag sprang hem till mamma mest och ville inte vara med om det. Men man såg ju att det fanns konflikter, motsättningar av olika slag.

När du sprang hem, vad var det du kände då?

– Jag vet inte, förmodligen var jag ganska rädd. Vid nåt tillfälle vet jag att man hotade med kniv till exempel. Då blir man väldigt rädd. Men jag tog inte striden utan sprang hem.

Vad var attityden mot dem som flyttat in?

– Det var ganska polariserat. Man tyckte inte om varandra. Det hängde säkert ihop med att man inte förstod varandra, både språkligt och rent kulturellt.

Vad tror du hade hjälpt er att närma er varandra?

– Att vi hade gått i samma klass.

Gick ni inte i samma klass?

– Jodå, till viss del i alla fall. Det blev ju bättre på individnivå. Men individnivå är en sak och den här gruppnivån en annan sak där man mycket väl kan förstå den enskilda individen och vara kompis med den enskilda.

Rädslan som du kände, var det nåt som du upplevde andra delade med dig?

– Det vet jag inte. Men självklart fanns det ju, som jag sa, det var väldigt polariserat. När vi svenska små barn hade lärt oss i skolan att vi skulle vara snälla mot varandra, visa hänsyn och inte slåss och så upplevde vi kanske att man hade motsatt uppfattning i den andra gruppen. Då är det klart att då blir man lite rädd.

Störde sig på de andras kläder

Innan Åkesson blev medlem i Sverigedemokraterna var han under en tid med i Moderaterna. Delvis för att de hade ”roliga fester” men även som en protest mot ”de som vi kallade kommunister i skolan”.

– De gick klädda i konstiga kläder.

Hade inte Moderaterna konstiga kläder?

– Nej, jag tyckte att de var snyggt klädda.

Vad var konstiga kläder?

– Det är klart att... man hade batikkläder. Någon gick klädd i en dress man hade stulit från Vägverket eller Televerket. Jag vet inte men den var i alla fall signalorange och jag störde mig lite på det. Det var ju inte så allvarligt så klart men det fanns ju lite politik i det.

Ändrat sig om kärnkraften

För Jimmie Åkesson som i dag är en förespråkare av kärnkraft var det kärnkraftsfrågan och EU (då EG) som gjorde att han lämnade Moderaterna.

– Det kom någon och föreläste om kärnkraft och jag var vid det här tillfället starkt emot kärnkraft så jag kände att jag kan inte lyssna på det här. Han hade fel i allting. Sen var det det här med EU-frågan som var aktuell 1994, där hade Moderaterna också helt fel. Så jag insåg så småningom att det finns ingenting i Moderaternas politik som tilltalar mig det minsta.

Visste inte så mycket om SD

Det blev istället Sverigedemokraterna för Åkesson. Ett parti som Åkesson ”visste väldigt lite om”.

– Jag hade sett en Sverigedemokrat på tv tror jag i samband med valet 1994, och han verkade inte vara så tokig. Jag kan helt ärligt säga att jag visste väldigt lite om det här partiet.

– Det finns väl en rebellisk ådra i mig i alla fall. Min lärare blev väldigt upprörd över att det var ett par personer på skolan som hade röstat på SD i skolvalet och gjorde väldigt stor sak av det här, ordnade temadagar och så. Det väckte min nyfikenhet.

– Jag var ju kritisk till invandringen, och kritisk till EU. När jag så småningom beställde lite papper från Sverigedemokraterna för att se vad är det här, vad tycker de så motsvarade det mina förväntningar i hög grad.