Inga förändringar från föregående månad är statistiskt säkerställda. Men jämfört med valet har Sverigedemokraterna tappat 3,6 procentenheter. En förklaring är debatten om svikna vallöften. Att lova tio kronor lägre dieselpris och sedan leverera 40 öre kostar på i väljarstöd. Kanske särskilt för ett parti vars väljare i hög utsträckning såg den egna plånboken som avgörande för partivalet.
Ytterligare en förklaring är det allt svårare ekonomiska läget med hög inflation och begynnande lågkonjunktur. Det missgynnar SD som har en svag position i väljarnas ögon när det gäller landets ekonomi. Det kan också förklara varför SD sedan valet har sitt största flöde till Moderaterna, som jämte Socialdemokraterna är det parti som har starkast ställning i den ekonomiska politiken.
”Kan hota regeringssamarbetet”
Ett sådant flöde var något Moderaterna hoppades på när de öppnade för ett samarbete med SD vintern 2019. Alltså att SD skulle försvagas när de blev tvungna att kompromissa och ta ansvar för den förda politiken.
Men det man hoppades på då är i dag det som på sikt kan hota regeringssamarbetet. För skulle SD falla ner ytterligare kommande månader ökar risken för internt missnöje. Det kan i sin tur bädda för ett större behov av att sätta hårt mot hårt mot regeringen.
Ett exempel på det kom i förra veckan när Jimmie Åkesson (SD) kände sig nödgad att markera hårt mot Ulf Kristersson (M) när han visade sympati med de muslimer som kände sig kränkta av koranbränningen utanför Turkiets ambassad. Det sista SD-ledningen vill är sympatisörerna ska tycka att partiet, till följd av regeringssamarbetet, viker ner sig när det gäller att kritisera det de ser som undfallenhet mot islam och islamism.
”Kritik mot brutna löften har burit frukt”
Något annat som sticker ut i mätningen är uppgången för Socialdemokraterna. Partiet har ökat med nära sju procentenheter sedan valet vilket gör att de får sin högsta notering sedan januari 2009.
Att lägga allt sitt krut på att kritisera Tidöpartierna för svikna vallöften har uppenbarligen burit frukt. Till det kommer det höga förtroendet för Magdalena Andersson (S) som, precis som i valet, drar upp stödet för partiet. Hennes hårda kritik mot Sverigedemokraterna går sannolikt också hem bland de liberala storstadsväljare som inte gillar regeringens eftergifter till SD i Tidöavtalet.
Det är också de väljarna Magdalena Andersson riktar sig till när hon angriper regeringen för att luta sig mot SD i ett allt allvarligare säkerhetspolitiskt läge. Beskrivningen av SD som ett ”säkerhetshot” känns igen från valrörelsen men efter koranbränningen och den strandade Nato-processen har S-ledaren fått nya argument.
”Frågan är hur mycket S kan glädjas”
Men frågan är hur mycket Socialdemokraterna egentligen kan glädjas över sitt höga väljarstöd. Det ger visserligen ett gott självförtroende men det minskar också incitamenten att förnya politiken, vilket krävs efter en valförlust.
Mycket talar också för att missnöjet med svikna vallöften kommer lägga sig i takt med att det försenade elstödet börjar trilla in på väljarnas bankkonton.
Frågan S då behöver ha ett svar på är vilken sakpolitisk konflikt de vill ta med regeringen. Just nu är det höljt i dunkel. På sikt behöver Magdalena Andersson också få ihop sitt regeringsunderlag. Splittringen på den rödgröna sidan är ett av få glädjeämnen för Ulf Kristerssons pressade regering.