Enligt Lars Perssons änka, Maria Persson, gick hennes man på ett halvår från att vara en stark, öppen och glad människa till ett vrak som var rädd att åka till jobbet.

– Mobbning är kanske ett utav våra största arbetsmiljöproblem, säger Stefan Blomberg, psykolog på arbets- och miljömedicin i Linköping.

Varje år blir ungefär 10.000-15.000 människor sjuka på grund av mobbning på arbetsplatsen. Det finns också data som tyder på att fler än 100 tar sitt liv på grund av mobbning på jobbet.

– Det som är utpräglat just för mobbning är att det inte är en händelse, eller två, utan en systematik som pågår dagligen under lång tid. Och det kan vara alla möjliga handlingar. Att man ständigt känner att man letar fel i det man gör är kanske det vanligaste. Att jag får orättvis kritik i påstådda fel, att det sprids rykten om mig, rena orättvisor, men också social utstötning.

Traumasymptom som hos tortyroffer

Det är inte en viss typ av personer som mobbar. I ungefär hälften av fallen är det kollegorna, i hälften cheferna. Ofta handlar det om en maktkamp, om till exempel resurser och inflytande. Andra gånger kan mobbningen bero på att man avviker på något sätt från resten av gruppen eller är för engagerad och får andra att framstå i dålig dager.

– Mobbning är förödande för den som utsätts för det. Man får svårt att försvara sig och när man kommer i det läget där man känner att man har svårt att värja sig för det som händer, då blir det en oerhörd stress. Sakta, men säkert bryts man ned. Depressioner är jättevanligt, traumasymptom som vi annars ser hos våldtäktsoffer och tortyroffer också. Det mest allvarliga som många beskriver är att de på något sätt går sönder i sin personlighet. Man känner inte igen sig själv längre, man tappar tilltro till sin förmåga att hantera situationen och vet inte vem man är.

”Var en medmänniska”

Lyfter man frågan på arbetsplatsen kan den vändas mot en, säger Stefan Blomberg.

– Det är jättevanligt att man försöker lägga det på den drabbade själv. ”Det är ditt problem. Det är du som är udda, det är du som är konstig, det är du som överreagerar. Skärp till dig så ska det bli bättre”. Man är redan utsatt för det här, att vad man än gör så är det fel.

Omgivningen ska försöka få den som är drabbad att berätta.

– Ge stöd, ge skydd. Att vara medmänniska, det är det vi alla kan göra. Det är ofta ganska skamligt för den som är utsatt. Man vill inte erkänna vad man är med om ens för sig själv. Jag brukar säga att om man inte kan få ett rejält stöd, någonstans ifrån. Då behöver man fly. För även den absolut starkaste bryts sönder om det här får pågå tillräckligt länge.