1. Vad är grejen?
Nationellt forensiskt centrum, NFC, är en avdelning inom Polismyndigheten som undersöker bevismaterial från brottsplatser. SVT:s avslöjande visar att NFC gallrar bort stora mängder dna-bevisning som hamnar i en frys i källaren – utan att fullt ut analysera spåren.
Anledningen är att NFC har ett gränsvärde, ett stopp för dna-prov: om dna-halten i till exempel en blodfläck eller ett salivspår är under denna gräns görs i regel ingen fortsatt analys.
2. Varför är det ett problem?
En tysk undersökning, gjord på riktiga brottsplatsspår, visar att det finns användbara dna-profiler i fler än vart tredje fall som går under det svenska gränsvärdet.
NFC har i över 20 års tid haft ett gränsvärde för dna-analyser. Det innebär att det ligger en stor mängd ofullständigt analyserade spår i frysen i källaren – spår som skulle kunna bidra till att fälla brottslingar eller fria felaktigt utpekade personer.
3. Vad säger NFC?
Enligt NFC:s högsta chef Helena Trolläng har NFC inte möjlighet att analysera alla spår som polisen skickar in.
I ett mejlsvar skriver NFC: ”Gränsen är satt för att inte fortsätta analysen av prover som NFC, under valideringen av metoden, sett har liten eller ingen chans att nå ett användbart dna-resultat”.
Känner du till något vi borde granska? Hör gärna av dig till oss här.
Fakta: Så analyseras dna-spår
Dna är de genetiska koder som finns i kroppens celler. Man kan kalla det ett genetiskt fingeravtryck. Dna kan man få fram ur till exempel blod, saliv, sperma och hudavlagringar.
Dna-bevisning är ofta avgörande för att fastställa vem som begått ett visst brott. På brottsplatsen samlar polisens kriminaltekniker in allt som kan innehålla dna-spår. Det kan handla om kläder, möbler, fimpar, använda kaffekoppar, golv- och väggmaterial där till exempel blod kan finnas.
NFC:s standardanalys
För att få fram dna-molekylerna ur till exempel en blodfläck löser forensiker på Nationellt forensiskt centrum, NFC, upp blodfläcken med en tops med lösningsvätska på. Topsen stoppas sedan i ett provrör med en annan vätska. Då får man ett spårextrakt. Därefter mäter man andelen dna i spårextraktet. Om halten dna per mikroliter spårextrakt är mindre än 10 pikogram, (0,01 nanogram) faller det under NFC:s gränsvärde. Enligt NFC innehåller spåret då för lite dna för att ge ett tillräckligt bra resultat. Dna-spår under denna gräns analyseras i regel inte utan läggs istället i en frys.
Ett gränsvärde för standardanalysen av dna-spår har funnits i minst 20 år. Tidigare var gränsen högre.
Enligt en tysk studie från 2017 gjord på riktiga brottsfall kan man få fram fulla dna-profiler i fler än vart tredje spår som faller under NFC:s gränsvärde.
LCN-analys
Det finns även en annan metod för analys än den som beskrivs ovan. Den kallas för LCN och då analyseras dna-spår även under gränsvärdet. Men denna analysmetod är mer komplicerad och dyrare och kan heller inte göra skillnad på olika kroppsvätskor. Den används mycket sällan.
Källor: NFC, Institut für Rechtsmedizin i München