– Jag får rysningar när jag tänker på det, säger den erfarne kriminalteknikern Björn Thurfors.
Han har länge varit övertygad: någonting är fel – någonting som gör att brottslingar kan gå fria. I flera år har han på eget initiativ utrett hur Nationellt forensiskt centrum, NFC, hanterar dna-spår. Resultatet finns i 40 pärmar i hans hus på Öland.
– Problemet för mig var att jag inte trodde på mig själv. Det får enorma konsekvenser för rättsväsendet om de inte vet om det.
Okänt i rättsväsendet
Det var under ett möte med NFC som Björn Thurfors fick reda på detaljen som chockade honom.
Han fick höra att de har ett gränsvärde, ett stopp för dna-prover: om dna-halten i till exempel en blodfläck är under denna gräns gör NFC i regel ingen fortsatt analys och spåret hamnar i en frys i källaren.
Men polis, åklagare och försvarare informeras inte om detta.
Anledningen till att NFC inte redovisar alla analyser var för sig är att det ”skulle ge ett för omfattande material till åklagare och domstol”.
Tysk studie visar på motsatsen
NFC:s egna undersökningar visar att det är ”liten eller ingen chans att nå ett användbart dna-resultat” under gränsen.
Men enligt en tysk undersökning, gjord på riktiga brottsplatsspår, går det att få fram användbara dna-profiler i fler än vart tredje fall som går under det svenska gränsvärdet. Något som bekräftas av experter som SVT har pratat med.
De senaste åren handlar det om ungefär 25 000 spår årligen som inte har analyserats fullt ut. NFC har i över 20 år haft ett gränsvärde för dna-analyser – vilket innebär att det finns stora mängder ofullständigt analyserade spår i frysen i källaren.
NFC: Behövs selektering
Vid grova brott gör NFC djupare analyser och kan då gå under gränsvärdet. Men Björn Thurfors och SVT har noga gått igenom ett 20-tal utredningar av grova brott och har i alla dessa hittat dna-spår som hamnat under gränsen och därför inte analyserats fullt ut.
NFC:s högsta chef Helena Trolläng menar att NFC inte har möjlighet att analysera alla spår som polisen skickar in.
– Vi får in 100 000 ärenden per år i olika brottskategorier av olika karaktär med väldigt olika komplexitet. Om vi ska vi ha någon möjlighet att faktiskt svara ut i något som gör nytta så behöver vi tillsammans med utredningsverksamheten göra en selektering, säger hon.
Känner du till något vi borde granska? Hör gärna av dig till oss här.
Fakta: Så analyseras dna-spår
Dna är de genetiska koder som finns i kroppens celler. Man kan kalla det ett genetiskt fingeravtryck. Dna kan man få fram ur till exempel blod, saliv, sperma och hudavlagringar.
Dna-bevisning är ofta avgörande för att fastställa vem som begått ett visst brott. På brottsplatsen samlar polisens kriminaltekniker in allt som kan innehålla dna-spår. Det kan handla om kläder, möbler, fimpar, använda kaffekoppar, golv- och väggmaterial där till exempel blod kan finnas.
NFC:s standardanalys
För att få fram dna-molekylerna ur till exempel en blodfläck löser forensiker på Nationellt forensiskt centrum, NFC, upp blodfläcken med en tops med lösningsvätska på. Topsen stoppas sedan i ett provrör med en annan vätska. Då får man ett spårextrakt. Därefter mäter man andelen dna i spårextraktet. Om halten dna per mikroliter spårextrakt är mindre än 10 pikogram, (0,01 nanogram) faller det under NFC:s gränsvärde. Enligt NFC innehåller spåret då för lite dna för att ge ett tillräckligt bra resultat. Dna-spår under denna gräns analyseras i regel inte utan läggs istället i en frys.
Ett gränsvärde för standardanalysen av dna-spår har funnits i minst 20 år. Tidigare var gränsen högre.
Enligt en tysk studie från 2017 gjord på riktiga brottsfall kan man få fram fulla dna-profiler i fler än vart tredje spår som faller under NFC:s gränsvärde.
LCN-analys
Det finns även en annan metod för analys än den som beskrivs ovan. Den kallas för LCN och då analyseras dna-spår även under gränsvärdet. Men denna analysmetod är mer komplicerad och dyrare och kan heller inte göra skillnad på olika kroppsvätskor. Den används mycket sällan.
Källor: NFC, Institut für Rechtsmedizin i München