– Här hittade vi Carolines fotspår. Det var fullt med snö så vi kunde lätt se var hon hade gått. Och där låg hon, i snön, berättar Helene.
Hennes historia om familjens kamp för lillasyster Carolines liv, är smärtsam.
– Caroline släpptes ut från LVM-hemmet och det var så tydligt att hon inte var redo för det. Jag tror att hon levde i nio dagar till efter det.
“Hon hade ångest”
Det har gått nästan 15 år sedan Helenes syster dog, men Carolines väg mot döden bär stora likheter med Sannes situation idag.
Vad är det du känner igen?
– Mönstret. Att inte få hjälp. In och ut på olika behandlingshem. In och ut på psykakuten. och vi kunde bara följa det här. Hon hade ångest, vi visste ju att hon hade varit med om sexuella övergrepp. Vi ringde allihopa och sa ”det här fungerar inte. Hon går under” Och det gjorde hon ju. Här var det ju slut, säger Helene och pekar ner på den jordiga åkern där vi står.
“Det måste gå att rädda henne”
Helene tycker att tvångsvårdslagstiftningen borde ändras för att kunna ge bättre skydd än den gör idag.
Vad vill du säga till dem som är politiskt ansvariga för psykiatrin och missbruksvården?
– Jag skulle vilja be dem att titta på de här fallen. Titta på dokumentationen, titta på de här historierna. Caroline finns inte mer. Men Sanne lever ju. Det måste gå att rädda henne!