Tänk dig att du en dag får ett samtal från din dotter. Tänk dig att hon säger att hon har rymt iväg med sin pojkvän. Tänk dig nu att hon säger att hon är fast hos Islamiska staten i Syrien och att hon inte har någon möjlighet att ta sig därifrån. Det var precis det som hände Marilyns föräldrar Anki och Pasi.
”Hatar det här jävla skitlivet”
Då och då, när Marilyn kan låna pojkvännens mobiltelefon och när det finns internet, kontaktar hon sina föräldrar. Marilyn gråter när hon pratar med dem i telefon.
– Jag hatar det här jävla skitlivet, det är så jävla svårt. Jag vet inte vad jag ska göra. De bra sakerna finns bara i Sverige, och jag vet inte ens om jag kommer komma dit. Det kanske inte ens går.
De flesta som har åkt till terrorgruppen från Sverige har haft föräldrar med rötter i Mellanöstern. Men här sitter en familj med rötter i Finland, utan koppling till vare sig Mellanöstern eller islam. Föräldrarnas stora intressen är hårdrock och amerikanska bilar. Familjen bor ute på landet i Västsverige och består av mamma Anki, som är städerska, och pappa Pasi, som jobbar på tryckeri, och deras fyra döttrar. En av döttrarna, Marilyn, befinner sig mitt i kriget i Syrien och vill hem igen. Inte nog med det, hon är dessutom gravid.
– Det finns ingen som kan hjälpa oss, inte här i Sverige i varje fall. Ska vi få ut henne får vi nog fan göra det själva, säger Pasi.
Marilyns problem började redan när hon var tolv år gammal. Hon hamnade tidigt i fel sällskap och testade droger.
Hon hade konflikter med sina föräldrar, stack ofta hemifrån och hängde i Göteborg. Där träffar hon åtta år äldre Moqtar, och blir blixtkär. Han hade bott i Sverige i två år och kom hit ensam från Algeriet.
– Då var han en jättetrevlig, gullig liten kille som inte sade någonting. Sedan vet jag inte vad som hände, det bara vände, säger hennes syster Moa.
Förbjuds att prata med systern
Våren 2015 blir Moqtar omhändertagen enligt lagen om vård av unga. Plötsligt förändras han. Från att ha tagit droger och inte varit religiös, blir han djupt troende och slutar med drogerna. Marilyns liv förändras också. Hon börjar bära slöja och förbjuds att prata med sin syster.
– Hon sade att så länge jag inte bär slöja får hon inte prata med mig för att han anser att jag är en hora. En gång ringde hon och sade att hon satt i en garderob och viskade till mig för att hon inte fick lov att prata med mig öppet.
Det visar sig att Moqtar under sin tid på behandlingshemmet tittat på filmer och propaganda från Islamiska staten. Trots att både han och Marilyn får stöd av var sin socialtjänst, var det ingen som förstod när pojkvännen sögs in i IS propaganda. Moqtar vill åka till Syrien och ber Marilyn att följa med. De åker utan vare sig pass eller legitimation. Ändå lyckas de ta sig hela vägen in till IS, utan att bli stoppade.
Vet inte var hon är
Efter ett tag i Syrien förflyttas Marilyn, som också kallas för Marrah, och hennes pojkvän till Irak istället. Hon har inte ens koll på var i landet hon befinner sig, men med hjälp av bilder som hon skickar hem lyckas hennes föräldrar till slut räkna ut att hon är i staden Tel Keppe, som på arabiska heter Tel Kef, i norra Irak, strax utanför Mosul.
– Hon förlitar sig på att vi ska lösa det här på något vis. Det är ingen lätt uppgift, säger Anki.
I oktober 2015 är Tel Keppe helt kontrollerat av Islamiska staten. Det är totalförbjudet att lämna terrorgruppen utan tillstånd. IS håller staden i ett järngrepp med vägspärrar och beväpnade soldater. Människor som har försökt fly och blivit upptäckta har satts i fängelse, eller blivit avrättade.
– Det är så otroligt bisarrt att jag inte ens vet hur vi klarar av det, men någon drivkraft inom oss är det ju som gör att vi klarar det utan att bli mentalt urlakade, säger Pasi.
Vägrar vänta
Flera myndigheter har varit inkopplade i fallet, däribland Säpo och Nationella operativa avdelningen hos polisen.
– Rådet vi fick var att vi skulle vänta till kriget var över för att få hem henne. Men vi vill ha hem henne snabbare, så vi får hitta en egen lösning. Det bästa som kan hända för allehanda myndigheter det är att det bara tar slut, att locket läggs på och helst att vi försvinner. Det är så vi känner, säger Pasi.
Men Anki och Pasi tänker inte vänta. De är fast beslutna att få tillbaka sin dotter så snart som möjligt. Om de inte får någon hjälp, tar de saken i egna händer.
– Var fan börjar man någonstans? Vi visste ingenting om Mellanöstern och Islamiska staten, säger han.
De försöker själva lära sig allt om regionen. De letar flyktvägar och söker febrilt efter någon som kan hjälpa dem att få ut Marilyn. De mejlar och ringer olika personer som de hittar på nätet och får många kontakter, som i sin tur leder vidare till nya kontakter. Med hjälp av dessa lyckas Anki och Pasi få tag i en människosmugglare som säger att han kan få ut deras dotter. Trots riskerna bestämmer de sig för att ge smugglaren klartecken att försöka få ut henne.
Det är den 28 oktober 2015 och det är inte långt kvar till Marilyn ska föda. Hon är i nionde månaden. Människosmugglarna ska hämta upp henne i Tel Keppe. Först ska de föra henne till ett säkert gömställe, sedan ska de vidare över gränsen i skydd av mörkret.
Ingen vet var hon är
Men någonting går fel. Marilyn försvinner, och ingen vet vad som har hänt. Dagarna går utan att ett enda livstecken från henne kommer. Om hon är kvar med smugglarna, om hon sitter i fängelse eller om det värsta tänkbara har hänt vet inte Anki och Pasi.
På omvägar får de veta att smugglarna även hämtade en annan ung flicka som tillhör den religiösa folkgruppen yazidier. Genom SVT:s reporter, Sanna Klinghoffer, får de kontakt med Dawood Khalaf, också yazidier. Han har lovat att hjälpa familjen helt utan ersättning. Dawood kom till Sverige från Irak för tio år sedan. Han kan språken och har värdefulla kontakter i regionen.
Anki och Pasi vill åka dit för att träffa den yazidiska flickan. Men innan det ringer de en kontaktperson på polisens specialgrupp NOA för att kolla hur deras arbete går.
– Vi vet fortfarande inte var hon är. Det kan verka som att vi inte gör ett skit, men det här är ju vad vi är utbildade för. Vi väger risker mot varandra. Vad vi kan vinna, vad vi kan förlora. Vi har en metod som vi jobbar utifrån som är framgångsrik, säger polisen.
Polisen: ”Väldigt dum idé”
När Pasi säger att han funderar på att åka till Irak för att försöka hitta en lösning själv blir han starkt avrådd från att göra det.
– Det tycker jag är en väldigt, väldigt dum idé. Ni utsätter er själva för en enorm fara. Det är inte på något sätt säkert. Att man säger att byar är säkra, det är något som kan förändras oerhört snabbt.
Men polisens avrådan biter inte på dem. Till slut blir det Anki som, tillsammans med Dawood, åker och träffar den yazidiska flickan. När Islamiska staten invaderade Sinjarbergen, dödades hennes föräldrar och hon togs som slav. Efter nästan ett år smugglades hon ut.
Hon pekar ut Marilyn bland bilder på tre olika tjejer. Det visar sig att en av flyktvägarna var avstängd och att smugglarna sköt upp flykten i flera dagar. När de sedan kördes tillbaka till Mosul trodde Marilyn att smugglarna lurade henne. Hon fick panik, hoppade ut ur bilen och sprang iväg.
Trots den stora risken för att bli bestraffad bestämde sig Marilyn alltså för att återvända. Det går fem veckor innan Anki och Pasi hör någonting från henne. Hon lever och har fött en pojke som heter Emilio.
– Mamma, det gjorde tväront. Det som gjorde mest ont var smärtan i ryggen, säger Marilyn om förlossningen.
Sattes i IS-fängelse
Efter att hon rymde kallades hon till Islamiska statens domstol. Än så länge är straffet att hon inte får använda internet eller kontakta sin familj. Om hon försöker rymma igen sätts hon istället i fängelse.
Varken Utrikesdepartementet eller NOA har kunnat hjälpa familjen med att få hem dottern. Anki och Pasi planerar ett nytt räddningsförsök med hjälp av Dawood. Marilyn ska säga att Emilio är sjuk och att hon vill besöka barnsjukhuset i Mosul. Där kommer smugglarna vänta på henne i taxibil.
I samma veva startar irakiska armén en offensiv för att befria staden Ramadi från IS. Terrorgruppen skickar dit soldater, bland dem finns Moqtar.
Anki och Dawood åker tillbaka till Irak på julafton. Marilyn måste ut innan Moqtar kommer tillbaka. Anki är bara tre mil från sin dotter, hon kan till och med se Tel Keppe. Men emellan dem finns vägspärrar och tungt beväpnade IS-soldater.
Att ta ut personer från Islamiska staten innebär stora risker för alla inblandade. Personer som har upptäckts har avrättats.
Misslyckas igen
Att smuggla ut dottern kostar familjen stora pengar. Anki och Pasi belånar huset för att ha råd. Klockan elva ska Marilyn hämtas utanför sjukhuset. Tjugo över elva ringer smugglaren och säger att hon inte dök upp.
En förtvivlad mamma Anki flyger tillbaka till Sverige. Snart får hon ett samtal från Marilyn, som gråter.
– Moqtar är död. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är så jobbigt, han är död och han kommer inte tillbaka mer, säger hon.
Hennes pojkvän har dödats i striderna i Ramadi. Som nybliven änka övervakas hon dagligen av kvinnor från Islamiska staten. Därför kunde hon inte komma när smugglarna skulle hämta henne.
Fick ut henne på tredje försöket
Två misslyckade försök. Nu kommer det att krävas ännu mer för att få ut Marilyn. Riskerna är ännu större. Men Anki och Pasi vägrar ge upp.
– Nu hoppas vi på att det är sista vändan, säger Anki.
– Vi har fallit på målsnöret så många gånger att vi inte tar ut någonting i förskott, säger Pasi.
Vid tredje försöket lyckas familjen till slut få ut sin dotter och barnbarn från Islamiska Staten. Äntligen kan familjen återförenas och föräldrarna får för första gången träffa sitt barnbarn. De träffas efter fritagningen i Erbil i norra Irak.
Hur fritagningen gick till och hur de togs emot i Sverige kan ni se nästa vecka i del två av Ensamma mot IS, Dokument inifrån, klockan 20.00 i SVT 1 och på SVT Play.