Ett tjugotal fästingarter har hittats i Sverige men runt tio finns här permanent. Den vanligast förekommande kallas just vanlig fästing. Den förekommer i stora delar av Europa – och sprids allt längre norrut i Sverige, Finland och Norge i takt med den globala uppvärmningen.

– De absolut flesta fästingarna som går på människor är den vanliga fästingen. Många av de andra arterna lever till exempel i gryt och bland djurens bon, säger Anton De Jong, laboratorieingenjör på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Fästingar kan vara bärare av ett tjugotal sjukdomar men de mest kända är borrelia och TBE-virus, varav den sistnämnda kan orsaka hjärninflammation. TBE fortsätter att öka men ger i de flesta fall endast mildare influensaliknande symptom.

– Det är viktigt att man är vaccinerad och att man uppsöker vård om man får symptom.

Tajgafästingen är en annan relativt ny fästing i Sverige, som ursprungligen kommer från den ryska tajgan. Den ökar i utbredning längs Norrlandskusten.

”Man ska inte vara orolig”

De senaste åren har en handfull flyttfågelfästingar (hyalommafästingar) också upptäckts i landet. Den har kallats ”livsfarlig” då den i andra områden har varit bärare av smittor som Krim-Kongovirus som kan orsaka blödarfeber. En sjukdom med hög dödlighet som det ännu inte finns någon behandling eller vaccin mot.

– Vi tror inte att den kommer etablera sig här inom den närmaste framtiden, säger Anton De Jong.

– Däremot finns det en annan fästing, brokig hundfästing, som är väldigt tålig. Den är till och med tåligare än den vanliga fästingen, så den borde absolut kunna etablera sig.

Har du hittat en fästing på dig själv eller ett djur? Eller sett någon som ser ovanlig ut? SVA samlar in information om fästingar genom verktyget Rapportera fästing, i syftet att öka beredskapen för nya fästingburna infektioner.