Regeringen har begärt att statens utgiftstak ska höjas med hisnande 350 miljarder kronor för i år. Miljarder i direktstöd pumpas nu in i svenska företag för att de ska överleva krisen och ersättningar höjs i sjukförsäkring och a-kassa, för att ta några exempel. Med dagens besked från de fyra januaripartierna har krisåtgärder motsvarande 185 miljarder kronor i direkta kostnader för staten beslutats. Och det lär komma fler krispaket.
Det är självklart både nödvändigt och rimligt att staten på detta sätt försöker mildra konsekvenserna av coronakrisen. Men det kommer också att innebära att stora underskott nu växer fram i de offentliga finanserna och att statsskulden växer.
Tvingas till stram ekonomisk politik
Framtida ekonomisk tillväxt kan säkert klara en del, men förre finansministern Anders Borg förutspådde i en intervju i SVT:s Agenda i söndags att svenska politiker kommer att tvingas föra en stram ekonomisk politik efter coronakrisen för att vända underskott till balans och överskott i de offentliga finanserna.
Hur stora dessa underskott slutligen kommer att bli efter coronakrisen vet ingen idag. Allt handlar om hur omfattande smittspridningen kommer att bli och hur djup den ekonomiska krisen blir. De långsiktiga ekonomiska skadeverkningarna kan bli betydande.
Inte minst efter 90-talskrisen och dess djupgående effekter på svensk ekonomi tvingades politikerna till omfattande saneringsprogram för att rädda de offentliga finanserna. Också efter finanskrisen 2008–2009 krävdes en stram finanspolitik, om än inte alls lika långtgående som på 90-talet.
Svårare för minoritetsregering
Politikerna är nu fullt upptagna med först krispaket och sedan stimulansåtgärder, men om Anders Borg har rätt lär de därefter få inrikta sig på att försöka staga upp ekonomin inför framtiden.
Men svensk politik har förändrats i grunden sedan 90-talskrisen och finanskrisen. Det allt mer fragmenterade politiska landskapet med svaga minoritetsregeringar underlättar knappast för att föra en stram ekonomisk politik.
På 90-talet räckte det för Socialdemokraterna att samarbeta med Centerpartiet i riksdagen för att driva igenom krispolitiken. Mandatperioden 2006–2010 satt en borgerlig majoritetsregering vid makten.
”Ständigt riskerar att bli nedröstad”
I dag styrs Sverige av en minoritetsregering, som ständigt riskerar att bli nedröstad i riksdagen. Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, samarbetar med Centerpartiet och Liberalerna om den ekonomiska politiken, men inte ens detta utgör alltså en majoritet i riksdagen. Oppositionen i riksdagen kan alltså, om den enas, köra över regeringen i viktiga beslut, vilket redan har skett.
Två av Januaripartierna, Liberalerna och Miljöpartiet, ligger dessutom under riksdagsspärren i de flesta opinionsundersökningar, vilket inte alltid är den bästa förutsättningen för att fatta svåra beslut. Att januarisamarbetet bygger på samarbete mellan partier med olika ideologisk grundsyn i den ekonomiska politiken lär heller inte underlätta.
SD ett oprövat kort
Men inte heller till höger i svensk politik finns idag förutsättningar för en majoritetsregering. Sverigedemokraterna är i detta sammanhang dessutom ett oprövat kort. I vilken utsträckning detta parti skulle vara berett att medverka i impopulära beslut är oklart.
En annan faktor som påverkar möjligheten att bedriva en stram ekonomisk politik är regleringen av budgetprocessen. Budgetlagen antogs för att underlätta för minoritetsregeringar att driva igenom sin budget i riksdagen, men de senaste åren har detta budgetramverk successivt urholkats. Det kan innebära svårigheter för en minoritetsregering, som behöver fatta svåra och tuffa budgetbeslut.
Annan väg efter coronakrisen
Ytterligare en faktor som kan påverka är att coronakrisen dessutom inneburit en tillvänjningsprocess för både politiker och väljare att se lånefinansierade förslag som det nya normala. Att så sker i en djup kris är inte konstigt mot bakgrund av Sveriges stabila statsfinansiella läge, men efter krisen lär politikerna behöva slå in på en annan väg om underskotten ska kunna minskas.
Men det här är förstås inte politikernas akuta huvudvärk idag när allt handlar om att bromsa smittspridning och rädda jobb. Men det kan ändå vara bra att hålla i minnet att den dagen ändå lär komma.