I dagarna är det två år sedan riksdagen röstade ja till Ulf Kristersson (M) som statsminister.

Därmed uppfyllde han uppgiften han fick när han valdes till partiledare, men det hade som bekant inte gått utan Sverigedemokraterna.

Så här långt har den långtgående kontraktsparlamentarism som stavas Tidöavtalet fungerat över förväntan. Men för SD är det en högst tillfällig lösning.

L mest emot SD i regering

Det är regeringsmedverkan eller opposition som gäller för SD om Tidöpartierna får majoritet 2026. En inte alltför vågad gissning är att M och KD, i ett läge där regeringsmakten står på spel, accepterar sverigedemokratiska statsråd.

För Liberalerna är det betydligt knepigare. Ska partiet hålla fast vid sina landsmötesbeslut så kan de varken ingå i en regering med SD eller släppa fram den. Upplagt för visst stök alltså, men det lär det bli även om oppositionen vinner valet.

Partierna på Magdalena Anderssons (S) sida är inte bara oeniga om regeringsfrågan, de är också djupt splittrade i avgörande sakfrågor. Det blir särskilt tydligt i den ekonomiska politiken där Centerpartiet sticker ut med sitt försvar av sänkta skatter och besparingar på a-kassa och sjukförsäkring.

Hur Magdalena Andersson ska få ihop en sådan allianspräglad politik med Vänsterpartiet och Miljöpartiet är en gåta. Och den sprickan kommer Tidöpartierna att utnyttja till max, precis som Socialdemokraterna i val efter val pekade på splittringen inom borgerligheten. Att Tidöpartierna ser det som sitt stora trumfkort märktes redan i söndagens partiledardebatt i Agenda då Ebba Busch (KD) konstaterade:

”Det är otroligt oberäkneligt vad man får med Magdalena Anderssons regeringsalternativ”

2010 års val spökar för S

Splittringen är Magdalena Anderssons svagaste punkt men priset för att bekänna färg i regeringsfrågan anses högre. Valförlusten 2010 spökar än för S-strategerna som förklarar den med att man då gick till val på att bilda regering med Vänsterpartiet.

Möjligen en något förenklad analys men den bäddar för att S kommer göra som de brukar och gå till val själva, kanske med tillägget att de kan samarbeta med alla utom SD. Förvisso föga realistiskt men får väl ses som ett sätt att hålla liv i SD-frågan.

Två år kvar, mycket kan hända men de väljare som hoppas på tydliga besked om vilka partier som ska ingå i respektive regering 2026 riskerar att bli besvikna.