Sverige har haft organiserade screeningprogram mot livmoderhalscancer, med regelbundna gynekologiska cellprovskontroller, sedan 1960-talet. Det har bidragit till en kraftig minskning av cancerfall, men de senaste åren har någonting hänt.  

Fler kvinnor drabbas nu av livmoderhalscancer i Sverige än tidigare. Sedan 2014 har antalet som insjuknat ökat dramatiskt – med cirka 100 fall, till cirka 550 fall årligen – och ökningen har främst skett bland kvinnor som fått veta att deras cellprov är normalt. Det visar en rapport från Nationellt kvalitetsregister för cervixcancerprevention, från tidigare i år.

Hpv en förutsättning för att få cancer

Sedan 2015 rekommenderar Socialstyrelsen att kvinnor som är 30 år och äldre främst ska testas för humant papillomvirus, HPV, i sitt gynekologiska cellprov.  

HPV är världens vanligaste sexuellt överförbara virus och en majoritet av befolkningen får HPV någon gång under livet. Viruset, som ofta läker ut av sig självt, finns i över 100 varianter varav de flesta är ofarliga. Men minst 14 virustyper kan orsaka cellförändringar som sedan kan leda till cancer. 

Ett gynekologiskt cellprov tas från den nedersta delen av livmoderhalsen som kallas livmodertappen och som mynnar ut i slidan. Tidigare har man i en första undersökning tittat efter cellförändringar, men genom att testa om cellprovet ger utslag för HPV-infektion kan man tidigt upptäcka fler kvinnor som riskerar att utveckla livmoderhalscancer. Det kallas primär hpv-analys.

– Det är ett känsligare test och när det har införts i hela landet beräknar man att det räddar 30 fler liv och leder till 60 färre cancerfall per år. Det fångar upp fler kvinnor med förstadier till cancer – cellprov missar en del, säger Lena Silfverdal, överläkare och samordnare för den nationella arbetsgruppen för screeningprogrammet för livmoderhalscancer.

Med de nya rekommendationerna utreds alltså en ny grupp kvinnor, de med kvarstående HPV utan cellförändringar. De har tidigare inte hittats eller utretts. Är en kvinna över 30 och testas positivt för HPV undersöks provet med mikroskop för att se om det finns cellförändringar. Hittar man inga cellförändringar kallas kvinnan igen efter 1,5-3 år för att se om HPV finns kvar.

– Man ska inte släppa kvinnorna förrän viruset har läkt ut, säger Lena Silfverdal.

Problemet: Tekniska lösningar

Hon är kritisk till att det har tagit så lång tid att införa de nya rutinerna. Fyra år har gått sedan Socialstyrelsen gick ut med nya riktlinjer. Trots det följer endast 13 av 21 regioner rekommendationerna, visar en enkät som SVT Nyheter skickat ut till samtliga regioner.  

– Det är bedrövligt, men det finns orsaker till det. Det har visat sig vara väldigt komplicerat och väldigt tids- och resurskrävande att uppdatera it-systemen.  

Varje region måste ta fram egna tekniska lösningar för kallelsesystem och det innebär stora organisatoriska förändringar. 

– Konsekvensen blir att man blir sämre på att förebygga livmoderhalscancer där man inte har infört primär HPV-analys av cellprov, säger Pär Sparén, professor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet.

”Analysen av cellprov har försämrats”

Han har, tillsammans med kollegor i det nationella kvalitetsregistret, undersökt ökningen av cancerfall och menar att utvecklingen talar ännu starkare för att de nya rekommendationerna införs.  

– Vi vet inte exakt varför men det ser ut som att känsligheten vid analysen av cellprov har försämrats vid vissa laboratorier. Man har bedömt fler prover som normala som inte var normala. Det bästa sättet att komma åt problemet är att införa primära HPV-analyser i hela landet.