Under tisdagen presenterade Socialdemokraterna resultatet av arbetet som partiets arbetsgrupper jobbat med sedan våren 2023.
Syftet är att lägga fram flera förslag som kan bli socialdemokratisk politik att gå till val på.
Men upplägget kritiseras också internt.
– Arbetsgrupperna ska visa hur nuvarande regering misslyckas och inte vad vi i S kan göra bättre. Partiet satsar mer på att peka ut hur den nuvarande regeringen är dålig och inte på att bygga upp ett eget program. Det finns alldeles för lite självkritik, man säger ”vi har varit naiva” istället för att djupare granska sina misstag, säger en tidigare högt uppsatt S-politiker till Politikbyrån.
”S kan inte vara samma parti”
Payam Moula, chefredaktör för den s-märkta idéskriften Tiden, säger att mycket står på spel för Magdalena Andersson.
– Internt har det varit tydligt från både ledning och gräsrötter att S måste förnya sin politik. Magdalena Andersson måste nu använda sin starka position till sin fördel nu när resultatet av arbetsgrupperna kommer in. S kan inte vara samma parti 2026 som 2022.
Det mest omtalade av arbetsgruppernas förslag har varit en sänkning av arbetstiden till 35 timmar i veckan. Arbetet har letts av Annika Strandhäll (S). Enligt uppgift till Politikbyrån är partiledningen inte nöjda.
– Internt har Annika Strandhälls arbete med förslaget kring arbetstidsförkortning mötts med skepsis av partiledningen. De gillar inte att det har fått så mycket uppmärksamhet, säger en S-profil.
”Det blev något av ett fiasko”
Problemet är att en generell arbetstidsförkortning är svår att genomföra, anser Irene Wennemo (S), tidigare statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet.
– Jag tycker att det påminner lite om den nuvarande regeringens kärnkraftslöfte. Det skapar mycket uppmärksamhet, är ganska begripligt och en bra konflikt. Problemet är när det ska bli verklighet; det är väldigt dyrt och komplicerat.
Wennemo är också orolig över att arbetsgrupperna – och det faktum att S sitter i opposition – leder till omöjliga förslag.
– Man radikaliseras och tänker inte så mycket på huruvida det är möjligt att genomföra. Det finns en rädsla för att man har alldeles för ambitiösa vallöften som stör relationerna med partners på arbetsmarknaden, men också arbetsgivarna.