Breven är många och långa, fyllda med känslor. Framför allt är det vårdpersonal som skrivit till oss och berättar att det ser likadant ut i deras kommun. Stress genomsyrar hela deras vardag och det går ut över vårdtagarna, menar många. Så här skriver Stina:
”Förutom att det är kränkande mot vårdtagare som inte får vad de betalar för, så är det också en stor samhällsfara då dessa undersköterskor snart kommer att gå under av stress, man hinner inte ens gå på toan.”
Rädd att bli av med jobbet
Gemensamt för många är också att de inte vill ange sitt fullständiga namn, i rädsla av att få sparken för att de varit frispråkiga. En av dem är Stefan:
”Den dolda stora skandalen i Sverige och dess kommuner är att staten och kommunerna helt enkelt inte vill betala för en human omsorg. Politikerna döljer och ljuger fortgående om evigt pågående besparingar och nedskärningar i kostnaderna. Jag har ofta inte mer än 5-10 min för mina besök hos brukare, ingen tid till förflyttning.
Lönen är en skam, jag ljuger ofta och säger att jag tjänar mer än jag gör –jag borde ju tjäna bra tror folk med tanke på all obekväm arbetstid. Ha, ha I wish!”
Får betala resorna själv
Ett ämne som flera också uttrycker oro för är förflyttningen mellan vårdtagarna. Och det är tre olika spår i det. Vem ska betala för transporttiden? Hur lång tid får det ta? Och ska man verkligen behöva betala resorna själv, undrar Anette?
”En annan sak som borde belysas är att all hemtjänstpersonal som åker kommunalt runt stan under ett arbetspass gör det på egna månadskort, det är inget som företagen betalar.”
Och alla brevskirvare uttrycker stor oro för dem det egentligen handlar om, människan. Men som i dessa sammanhang ofta benämns som vårdtagare eller brukare.
”Jag är djupt oroad över de äldres tillvaro. Man vill göra ett så gott arbete det bara går och man har alltid omsorgstagaren i fokus, man gör så gott man kan, för att de äldre ska få de dom behöver ändå räcker vi aldrig till, för att det konkret behövs fler personal!”, skriver Hanna.
Larmen ska pressas in i schemat
Och i ett redan, på pappret, pressat tidsschema pågår livet. De med trygghetslarm ska också få hjälp.
”På ett företag började vi kl. 16 och slutade 23, under den tiden hade vi ca 30 besök och till det kom även larmutryckningar över hela innerstaden. Ett larm är prioriterat före schemat vilket innebär att du måste bryta ditt eget tidsschema, åka in till lokalen för att hämta nycklar, sedan ut till den som larmat, ta hand om det som hänt, ev invänta ambulans, kontakta en kollega som måste ta hand om dels sitt eget schema, dels det schema som de larmansvariga har, (man åker alltid två på ett larm), resultatet av det blir att hela arbetsschemat förskjuts för alla parter, vilket i sin tur ”stressar upp” arbetet ytterligare.”
”Kom och jobba med oss en kväll”
Elisabet bjuder också in politikerna att följa med henne en dag på jobbet:
”Man hör ju direkt att hon politikern (Ebba Busch (KD), reds.anm.) inte hade en aning om vad som pågick därute i verkliga livet. Kom gärna och jobba med oss en kväll så får ni se! Och till sist, vad är det för chef som hotar sin anställda ensamstående mamma med uppsägning om hon VAB:ar !? Den chefen skulle omedelbart avskedas!”