Hon träffade sitt livs stora kärlek och lämnade allt. Det blev startskottet på en flera år lång relation präglad av misshandel och kränkningar.

– Jag har alltid varit en stark och självständig kvinna. I början var det helt fantastiskt, jag blev behandlad som en prinsessa. Men bakom stängda dörrar verkar de här männen nästan sätta sport i att bryta ner starka kvinnor. Vi kanske är en större utmaning, säger hon.

”Slog tillbaka för allt jag kunde”

Kristina, som egentligen heter någonting annat, berättar att hon ibland kunde känna att mannen var efterhängsen. Att han kunde skicka 50 sms och ringa tio gånger varje dag för att kontrollera vad hon gjorde.

– Jag var lite smickrad men fick också en känsla av att han kvävde mig. Det tog väl fyra, fem månader innan han började ifrågasätta vad jag hade på mig och vad jag gjorde.

Samma dag som Kristina och mannen flyttade ihop kom det första slaget. Misshandeln kunde vara psykisk, fysisk och sexuell. En gång, berättar Kristina, lyfte mannen upp henne på diskbänken, tog strypgrepp och dunkade hennes huvud mot köksluckorna. En annan gång kastade han henne i stengolvet.

Det hände att Kristina slog tillbaka.

– Jag slog för allt jag kunde. Skillnaden är att jag är mycket mindre. Psykiskt for jag fruktansvärt illa för jag är inte en människa som slår, han fick mig att bli något slags monster som jag inte alls är.

Enligt SVT:s granskning ökar våld i nära relationer under sommaren. Den bilden bekräftas av Kristina.

– Semester, helgdagar och långhelger är utan tvekan värst. Det var bara då han var fysisk. Även den psykiska misshandeln ökade. Exempelvis lät han mig inte sova för att vi inte hade samma åsikt i en fråga. Han kunde trycka ner mig så att jag grät och tvingades söka tröst hos honom. Den mentala förnedringen var fruktansvärd. När han var på jobbet fick jag ett andningshål men på semestern var det vidrigt. Isoleringen gjorde att jag bara hade honom.

Försökte ta sitt liv

Till slut gick det så långt att Kristina försökte ta sitt liv. Hon berättar att hon låg i respirator i nio dygn.

– Jag vet att jag tänkte: ”jävlar, jag misslyckades”.

Du polisanmälde aldrig?

– Nej, men jag har besökt vården och dokumenterat mina skador och jag har fört dagbok om exakt var, när och hur. Det är ganska detaljerat.

Att lämna mannen tog två år och var även det en smärtsam process.

– Jag grät oavbrutet i tre månader i sträck. Och jag längtade tillbaka till den här mannen. Det blir som ett missbruk, du har en drog i kroppen som måste ut. Man är hjärntvättad, skäms fruktansvärt och skulle kunna göra precis nästan vad som helst för att gå tillbaka. Han bodde i mitt huvud och var med i varenda tanke.

”Spelar ingen roll vem man är”

Räddningen blev en grupp på Facebook där flera kvinnor delade med sig av sina erfarenheter.

– Bara det att kunna hålla någon i handen, någon som säger att det går över.

I dag är Kristina engagerad i en grupp med flera hundra medlemmar runt om i landet, alla med erfarenhet av våld i nära relationer. Det har lett till att Kristina har kommit i kontakt med en stor mängd kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer och hon poängterar att vem som helst kan drabbas.

– Mönstret är exakt detsamma oavsett ålder, samhällsklass och längden på relationen. Det spelar ingen roll vem man är eller varifrån man kommer.