– Det är ansträngt, vi räcker inte till i dag. Vi behöver mer personal för att säkerställa att vi finns ute på sjön där vi ska vara, säger hon.

Samtidigt får myndighetens viktigaste samarbetspartner, bland annat polisen och civilförsvaret, utökade resurser.

– Det gör att kraven på oss också ökar. Men vi förmår inte att hålla jämna steg.

204 miljoner

Myndigheten har begärt att det årliga anslaget utökas med 204 miljoner kronor under en treårsperiod. Förhoppningen är att kunna nyanställa 150 personer och att byta ut de äldsta fartygen.

– Vi behöver inte fler fartyg, vi behöver bemanna och rusta upp de vi har, säger Mattson.

I dag är Kustbevakningen i tjänst två veckor av fyra i de stora sjöarna Vänern och Mälaren, tillägger hon.

– Det under förutsättning att alla är friska. Vår bemanning är så slimmad att om någon blir sjuk så är det stor risk att båten aldrig lämnar kajen.

Större risker

I takt med att resurserna sinar ökar fartygstrafiken, och därmed risken att något ska hända. Till exempel ökat utsläpp eller fartygskollisioner, tillägger hon.

– Man har också en stark politisk vilja, av miljöhänsyn, att flytta över gods från lastbilar till sjötransporter. Detta kommer att öka trafiken ytterligare.

Hon anser att en ökad trafik kräver mer riskhantering.

– Som det är nu kan vi inte garantera säkerheten på sjön. Det känns väldigt frustrerande, säger Therese Mattson.

Redan i våras släppte fackförbundet Tull-Kust en rapport som pekar på konsekvenserna av myndighetens skrala förutsättningar.

”Läget är så pass allvarligt att Kustbevakningen knappt har kapacitet att genomföra sina nuvarande ursprungliga uppdrag och än mindre klara av att utföra de nya och utökade uppgifter som tillkommit”, heter det i rapporten.