Legenden förtäljer att Lucia var en kristen kvinna som under sent 200-tal levde på Sicilien. Hon dog år 304 martyrdöden för sin kristna tro och för att hon skänkt sin hemgift till de fattiga. Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället.

Släkt med Lucifer?

Hon dömdes, enligt legenden, till att brännas på bål. Men lågorna vek undan och till slut blev hon dödad genom att ett svärd stacks in i halsen. Resterna av henne kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig. S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon.

Namnet Lucia kommer från italienskans lux och lucis, som betyder ljus. Namnet är besläktat med ett av namnen för djävulen; Lucifer, och därmed uppfattade förr i tiden vissa Lucia som ett ont väsen.

Troll och Lusepär

Myter finns det gott om när det gäller vår svenska Lucia och vem hon var och varifrån hon egentligen kom. Hela natten kring Lucia omges faktiskt av mystik. Enligt den gamla julianska tideräkningen var natten den längsta på året, och då gick ingen säker för troll och onda andar.

På många håll rådde arbetsförbud under lucianatten, eftersom aktivitet kunde reta upp ”makterna”. Hade man otur kunde man under natten träffa på Luse, också kallad Lusse eller Lusepär, som egentligen var Lucifer själv. Men när gryningen bröts var det dags för kalas.

Djävulskatter

Den moderna Lucia-traditionen med ljus i håret kan möjligen ha sitt ursprung i en tysk tradition, där en flicka utklädd till Jesusbarnet kom med presenter och bullar till barnen.

Flickan var klädd i vitt, och i håret brann ljus, som en gloria, och bullarna hon bjöd på kallades för djävulskatter. I Sverige kallas de traditionella vetebröden med saffran vanligen lussekatter eller lussebullar.

Löfte om ljus

Traditionen att Lucia bjuder på något gott bygger förstås den gamla legenden om att Sankta Lucia gick ut med hemgift (mat) till hungrande och hjälpte nödlidande. Ljusen i Lucias krona symboliserar ett löfte om att ett större ljus snart skall tändas i vintermörkret, julens ljus.

Spreds under 1800-talet

I Sverige hörde vi först talas om luciafirande år 1764. Det var från början en högreståndssed, som framförallt förekom i Västsverige. I mitten av 1800-talet spreds luciaseden vidare.

På 1920-talet anordnade Stockholms Dagblad det första luciavalet och det första offentliga luciatåget med kröning av den flicka som vunnit tävlingen. Från början uppträdde Lucia ensam eller med en eller två följeslagare. Så småningom fick hon ett ganska stort följe där tärnor och även stjärngossar kom att ingå.

Melodin till luciasången skrevs ner av den svenske poeten Gunnar Wennerberg i Neapel 1852. Sången handlar egentligen om en fiskeby vid namn Santa Lucia och den svenska texten skrevs på 1920-talet.