Enligt Shirin Ahlbäck Öberg, docent och forskare vid Uppsala universitet, hamnar målen för styrprocessen NPM (New Public Mansgement) i konflikt med det som de som arbetar i professionen anser vara bra kvalitet och väl utfört arbete.
Hon har studerat hur NPM-systemet fungerar inom offentlig verksamhet.
– För mig som universitetslärare blir det viktigare med ”genomströmning”, att många studenter klarar kursen. Men professionellt är det inte genomströmning som är god kvalitet. För mig är det vad studenterna lärt sig, säger hon.
Rigorösa byråkratier
Enligt Shirin Ahlbäck Öberg är det samma sak med sjukvården. Enligt NPM-systemet är det ett uttryck för kvalitet om läkaren träffar många patienter per timme.
– Det är inte nödvändigtvis ett uttryck för gott utfört arbete. Det kan ju vara tvärtom.
Samtidigt har svenska läkare färre patienter än kollegerna i de flesta andra länder, vilket också är en följd av styrsystemet.
– Det är för att de får lägga ned tid på fel saker. De måste återrapportera och registrera vad de gör. Att göra sig ständigt mätbar är en del av NPM, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
– En huvudkritik är att man bygger upp rigorösa byråkratier runt den här typen av rapportering.
Ett inbyggt misstroende
Frågan är vad man måste göra för att komma tillrätta med problemen. Enligt Shirin Ahlbäck Öberg är lösningen på problemen inte att skrota allt som har med NPM att göra och återgå till 70-talet.
Däremot måste vi se nyktert på den här styrmodellens nackdelar. Det krävs en slags revidering av NPM, menar hon.
– Vi måste få större förtroende igen för professionernas egna bedömningar – en större tillit. Hela NPM är ett inbyggt misstroende inför dem som arbetar i olika verksamheter.
– Om vi inte lyckas återskapa förtroendet kommer det att sluta med att folk inte vill jobba i de här yrkena, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
Särskild personal
Ett del av lösningen skulle kunna vara att man lät särskild personal ta över de arbetsuppgifter som hindrar läkarna från att ägna sig åt patienterna.
– Saker som det är alldeles för dyrt att låta de professionella att ägna sig åt, säger hon.
Shirin Ahlbäck Öberg understryker att det fanns goda skäl att införa NPM i slutet av 80-talet.
– Det fanns behov av effektivisering. Det fanns ingen resultatkultur. Man anslog medel men gjorde nästan ingen uppföljning. Man kollade inte vad som hände med den offentliga verksamheten, säger hon.
– Men nu har det dragit i väg för långt.
Allt fett har piskats ut
NPM har använts i över tjugo år och man kan fråga sig varför den riktigt starka kritiken kommer först nu. Shirin Ahlbäck Öbergs förklaring är att nu syns nackdelarna tydligt även för dem som inte arbetar inom till exempel sjukvården.
– NPM har en grundläggande idé om att ständigt jaga effektiviseringar och rationaliseringar. Man har kommit till en punkt där man piskat allt fett ur den offentliga verksamhet. Nu går man på knäna, säger hon.
Särintresse har blivit allmänintresse
Enligt Shirin Ahlbäck Öberg har det länge funnits kritik men den har oftast kommit från de professionella själva. Det har kunnat uppfattas som ett särintresse men nu drabbar det elever och patienter och ses som ett allmänintresse.
– Plötsligt befinner vi oss i en situation där patientsäkerheten och skolans möjlighet att ge kunskap inte fungerar längre, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
– Vi behöver folk som ägnar sig åt det de är utbildade för.
Fakta
NPM (New Public Management)
Styrmodellen New Public Managment dök upp första gången redan i slutet av 80-talet. Förra året uppmärksammades den i en artikelserie av Maciej Zaremba i Dagens Nyheter.
Tanken med NPM är att, oavsett om man bygger bilar eller ger sjukvård, ska produktionen bli så kostnadseffektiv som möjligt. Antalet vårdbesök och operationer och hur mycket vårdköerna minskat – allt mäts och den som levererar bäst resultat får mer pengar till verksamheten.