I studien, som publicerats i brittiska tidskriften Social Forces, har forskarna kunnat visa att skilsmässa har en effekt på pappors vabbande.
Forskarna har använt statistik från 1992 och framåt för att studera skilda pappors vabbande över tid.
– Det är en stor förändring i hur man delar på omsorgsarbetet. Vi har gått från en situation där barnen nästan uteslutande bodde hos mamman till att pappors vabbande ökar efter separationer, säger Helen Eriksson och fortsätter:
– Vi ser samma effekt bland låg- och högutbildade, så vi drar slutsatsen att fenomenet med växelvis boende är spritt i samhället.
Växelvisa boendet unikt för Sverige
Utvecklingen kan förklaras med att barnen bor växelvis hos föräldrarna och att pappan då behöver ta hälften av ansvaret. Ett upplägg som är vanligare i Sverige än något annat land i världen.
Det växelvisa boendet har ökat från 2 procent bland de skilda paren 1984 till runt 50 procent i dag.
– Det är en tyst revolution som man inte har pratat så mycket om. Vi har inte sett den här uppdelningen av arbetet tidigare, säger Helen Eriksson.
Normer styr
Enligt forskarna påverkar normer i hemmet hur mycket vabbdagar papporna tar ut.
– I det gemensamma hushållet tar vi alla väldigt små ojämställda beslut som leder till att vi har en projektledare, mamman, och pappan som gör vad han blir tillsagd, säger Helen Eriksson.
Så ska man skilja sig om man vill vara jämställd?
– Det tänker vi naturligtvis inte. Det är jättejobbigt att separera. Men det växelvisa boendet kan visa vägen framåt, säger Helen Eriksson.
OM STUDIEN
Studien har statistiskt kunnat säkerställa att separation har en effekt på pappors vabbande.
Två år efter separationen ökar pappornas vabbande med fyra procentenheter generellt.
Forskarna har också tittat på ökningen av det växelvisa boendet. 1984 var det 2 procent av de skilda paren som hade barnen växelvis. I dag ligger den siffran på runt 50 procent.
