Den norske psykologen och ekonomen Per Espen Stoknes har en annan förklaring än forskarna vid Göteborgs universitet till varför klimatfrågan är så svår att ta till sig.

Hans bok ”Vad vi tänker på när vi försöker att inte tänka på global uppvärmning” bygger på en genomgång av hundratals vetenskapliga artiklar om vad vi människor tar till för att hålla oron och kraven på förändring på avstånd.

Han tar upp fem psykologiska barriärer, alla innehållande bokstaven D.

Distance

Den första är distans, vilket enligt Stoknes handlar om att klimatförändringarna upplevs som något avlägset.

– Klimathotet är osynligt, man talar om år 2050 och 2100, då är de flesta döda.

Doom

Domedagsperspektivet som finns i mycket av rapporteringen kring klimatfrågan triggar också känslor av skuld, vilket leder till flykt.

Dissonance

Den tredje barriären kallas kognitiv dissonans och syftar till en inre konflikt mellan vad vi vet och vad vi gör. Om det vi vet (att jorden blir varmare) står i konflikt med vad vi gör (äter kött, flyger, kör bil) leder det till tvivel och till slut förnekelse.

– Jag vet att jag borde göra något annat men så sitter jag fast i en livsstil från 1900-talet, med bil, hus, biff, säger Per Espen Stoknes.

Denial

Och förnekelse gör att vi lever vidare som vi alltid har gjort. Det handlar inte om ignorans, intelligens eller brist på information, enligt Stoknes, utan om självförsvar.

iDentity

Identitet är den sista barriären och innebär att vi filtrerar bort sådant som står i konflikt med våra värderingar.

– Om det kommer ny information som utmanar min livsstil så känns det som ett angrepp på mig, inte ett klimatvetenskapligt faktum. Om det är konflikt mellan fakta och värderingar, förlorar fakta och värderingar vinner.

Se Per Espen Stoknes förklara mer i videon ovan.