Enligt FN:s flyktingorgan befann sig uppskattningsvis närmare 30 000 statslösa i Sverige i slutet av 2015.

– Att vara statslös betyder ju att de inte har medborgarskap eller nationaliet i något land. Det gör att för en del av de som inte får asyl i Sverige blir det väldigt svårt att resa tillbaka någonstans för de har helt enkelt inte någonstans att resa tillbaka till, säger Helena Lindholm, professor i Freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet.

– Då uppstår ett limbotillstånd. De här personerna får enligt Migrationsverkets beslut inte lov att stanna i Sverige, men det finns samtidigt inget land att utvisa dem till, då uppstår det som kallas praktiskt verkställighetshinder. De får inte stanna i Sverige men det finns heller inget land som tar emot dessa personer.

I limbo i flera år

Många av de statslösa som befinner sig i Sverige är av palestinskt ursprung.

– Ett exempel kan vara att deras föräldrar kanske flydde från kriget 1948, till Gazaremsan, men tog sig sedan vidare till något land i Gulfområdet för att söka arbete och bättre levnadsomständigheter. De kanske då har flyktingstatus enligt FN men har levt hela sina liv i Gulfområdet men aldrig varit i Gazaremsan, och sedan utvisats från Gulfområdet för där har palestinier heller aldrig fått några medborgerliga rättigheter.

Efter utvisning har en del tagit sig i Sverige.

– Men de kan inte åka till sitt ursprungsland, Palestina, kan inte ta sig till Gazaremsan och kan inte ta sig till länder i Gulfområdet. Så vad tar man sig till?

Det finns personer som levt så här i flera år i Sverige.

– De saknar då rättigheter som möjlighet att arbeta och leva fullvärdiga liv. De får då försöka bevisa om och om igen för Migrationsverket att de inte kan ta sig tillbaka. Och det finns inte heller några andra länder som tar emot dem. Det blir ett liv på marginalen, på gränsen. Ett enormt utanförskap och en enorm sårbarhet.