Kl 01.31 kom det första telegrammet från nyhetsbyrån TT:

”Färjan Estonia befaras ha sjunkit söder om finska Utö. Enligt sjöräddningen i Åbo, som fick larmet vid halv ett svensk tid har färjan troligen kantrat i det hårda vädret. En annan färja, Mariella som just anlänt till olyckplatsen, har endast kunnat se livvästar på vattnet.”

Trodde fler skulle räddas

Göran Larsson var redaktör på Rapport den morgonen.

– Vi hade inga nattsändningar på den tiden, första sändningen var klockan sex. Visst förstod man att det var en fruktansvärd katastrof men under hela morgonen hade man bilden av att folk satt i livbåtar och väntade på att bli upplockade. Ingen kunde föreställa sig att fartyget hade sjunkit på en kvart och att de flesta passagerarna aldrig hann ta sig ut.

Denna förhoppning att allt skulle ordna sig visade sig bland annat genom att Rapport påannonserade morgonens nyhetsinslag med hur många människor som dittills räddats. Men när antalet aldrig ökade började katastrofens skrämmande omfattning framgå allt tydligare. SVT fortsatte att sända direkt under hela dagen.

Brist på bilder

Suget efter nyheter var enormt men samtidigt var bristen på korrekt information och inte minst bilder akut. Listorna med överlevande stämde inte, det infördes flygförbud och alla tillgängliga helikoptrar användes i räddningsarbetet. Under sändningarna intervjuade man räddningspersonal som som fick peka med fingrarna på kartor över området.

Reportar och fotografer begav sig i väg för att träffa människor som drabbats. Många åkte till Värtahamnen i Stockholm där oroliga anhöriga samlats i väntan på besked om vad som hänt deras nära och kära. Själva djupt berörda av det som hänt började de intervjua och filma människor i den djupaste sorg och förtvivlan.

– Det var framför allt under en direktsändning från terminalens väntsal där vi kände att vi gick för nära. Efter det använde vi oss av avståndsbilder och gjorde inga fler intervjuer med anhöriga utan noggranna överväganden, berättar Göran Larsson.

Se Aktuellt och Rapports sändningar från olycksdagen i klippen ovan