Vi har bett om intervju med generaldirektören på Sis för att fråga om de missförhållanden som Téa och andra unga larmat om när de tvångsvårdats på institutioner. Malin Östling, verksamhetsdirektör på Sis ungdomsvård söder, svarade på våra frågor. Hon är ansvarig för Björkbacken i Göteborg, ett av de Sis-hem som nu stängts  och där Téa bodde som 13-åring. Malin Östling anser att myndigheten har agerat på larm om missförhållanden, trots att kritik kommit inifrån om att oron inte har tagits på tillräckligt stort allvar. 

I klippet ovan kan ni se hennes svar på några av våra frågor. Om de uppmärksammade larmen och stängda hemmen säger hon:

”Jag tänker väl att man behöver jobba med de problemen som uppstår och se till att åtgärda problematiken. Och sedan om man har gjort det och verkligen försökt och det inte går, då får man stänga dem”.

Säters kommun är ansvarig för Téas vårdplan men vill på grund av sekretess inte svara på enskilda frågor om henne.

Däremot ger man generella svar, exempelvis att kommunen anser att ett systemfel är att kommunerna saknar placeringsmöjligheter när det gäller unga som har en tung psykiatrisk problematik i kombination med en social problematik.

Barn- och ungdomspsykiatrin kan neka insatser eller ställa barn och ungdomar på kö. För att vården ska kunna genomföras krävs därför ofta placering på en låst enhet inom Sis för att ”alternativa placeringsmöjligheter är uttömda”, enligt kommunen. 

Kommunen vill inte ge ett specifikt svar om Téas missbruksbehandling, men svarar att hjälp erbjuds, exempelvis genom att placera ungdomar på HVB-hem som har kompetens inom området. Men när placeringen är på ett Sis-hem, är det institutionen som ansvarar för vårdens innehåll, enligt kommunen.

Säters kommun har dubblat sina kostnader sedan 2015 för placerade barn. Téas senaste placering på Sis-boendet varade i över sex månader, när andra flickor i snitt slussades vidare efter drygt fem veckor. Den placeringen har kostat 3,7 miljoner kronor. Kommunen menar att det är vårdbehoven som styr och uppger att kommunen alltid arbetar för att vårdtiden inom Sis ”ska bli så kortvarig som möjligt”.

Kort efter SVT:s besök flyttades Tea till en öppen vårdform på ett HVB-hem.

Kommunen menar att slussningen mellan många olika placeringar ”alltid är ett misslyckande”. I Téas fall är det totalt 16 placeringar på familjehem, HVB- och Sis-hem.

Ingalill Frank, sektorchef sociala sektorn, Säters kommun: 

”Hur framgångsrik vården blir är också avhängigt ungdomens egen inställning och vilja till förändring.”

Enligt kommunerna har de ofta inget annat val än att placera utåtagerande unga på Sis, samtidigt som Sis-ansvariga menar att en del unga inte ska vara där, utan egentligen skrivas in på psykiatrisk vård. Här menar Hallengren att regionerna, som har ansvaret för den vården, måste se till att det finns tillräckliga resurser både för frivillig vård och tvångsvård. 

Ministern säger även att kommunerna måste säkerställa kvaliteten på de insatser som man erbjuder och att ungdomar inte ska placeras på “Sis bara för att det är där som det finns platser”. 

Ministern konstaterar att Sis har ett svårt uppdrag eftersom de inte kan tacka nej till en kommun som bedömer att ett barn behöver tvångsinsatser. Det innebär att unga med en komplex problematik, med bland annat psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, placeras på Sis trots att de inte alltid ska vara där. 

Lena Hallengren, socialminister (S), ytterst ansvarig minister:

”Jag ser att vi börjar komma framåt med Sis  men att det fortfarande är en bit kvar. Vi kan inte vara nöjda förrän alla som placeras på Sis får den vård de behöver.”