I ett forskningsprojekt på KTH har en grupp svenska forskare från olika universitet tagit fram fyra framtidsscenarier där man utgår ifrån att samhället har ställt om för att hålla sig inom klimatmålet att jordens medeltemperatur inte ska stiga mer än till 1,5 grader.

Här nedan förklarar en av forskarna, Pernilla Hagbert, hur sådana samhällen skulle kunna se ut.

Cirkulär ekonomi – begreppet avfall existerar inte längre

I det här samhället existerar inte längre avfall som ett begrepp, utan produkter är utformade för att enkelt demonteras, repareras och återanvändas.

– Här sluter vi kretslopp och tar till vara på avfall. Ett skifte från konsumtion av nya produkter till att i stället återbruka produkter vi redan har, säger Pernilla Hagbert, forskare på KTH.

I en cirkulär ekonomi är konsumtionen av tjänster inte så resurs- och energikrävande. Här prioriteras välfärdstjänster, kultur och naturupplevelser, då den materiella konsumtionen är begränsad.

Däremot kräver ett sådant här samhälle att du, precis som i nästan samtliga scenarier, äter vegansk kost och reser mindre med flyg. Här har också centraliseringen och urbaniseringen fortsatt, där en hög andel bor i singelhushåll i storstäder.

Samtidigt är ett sådant här samhälle beroende av en stark välfärdsstat och en fungerande industri som ställer om i stor skala.

– Staten är stark, företagsintresset är starkt. Detta för att skapa rätt förutsättningar och incitament för effektiv resursanvändning och framtida utvecklingsmöjligheter, säger Hagbert.

Lokal självförsörjning – återskapande av en levande landsbygd

I det här samhället är Sverige bra på att ta tillvara på lokala resurser och har en hög grad av självförsörjning. Här säkras konsumtionen inom Sveriges gräns och man återvänder delvis till landsbygden, vilket i sin tur innebär en nedskalad och minskad import.

– Landsbygden blir viktigare igen som ett sätt att vara nära produktionen av bland annat mat, säger Pernilla Hagbert, forskare på KTH.

Kommunen har även ett stort inflytande över civilsamhällets aktörer. Familjer, hushåll, föreningar och nätverk spelar här en viktig roll. Här är staten inte lika stark, utan regionala utbyten sker i samverkan mellan och inom regioner.

– Människor samarbetar i lokala sammanslutningar.

I ett sådant här samhälle bor du troligen tillsammans med familj, släkt, eller andra som du delar försörjningen med i storhushåll där flera vuxna, barn och äldre ingår. Men man överger inte städerna helt utan bor i mindre städer eller tätorter, samt tar till vara på storstädernas ytterområden och grönytor på ett mer effektivt sätt.

– Här måste även städer i hög grad ställas om till att bli självförsörjande, säger Hagbert.

Automatisering för livskvalité – robotarna gör det mesta av jobbet

Den tekniska utvecklingen i samhället har fortsatt och lett till att stora delarna av produktionen i Sverige har automatiserats och robotiserats, med en kraftig ökad resurseffektivitet. Här har vi också gått ifrån det traditionella förvärvsarbetet.

– 10-timmars arbetsvecka är den nya normen. I stället kommer vi att nyttja vi robotar och teknik för att varje resurs ska användas på bästa möjliga sätt, säger Pernilla Hagbert, forskare på KTH.

Här har även hemmet delvis automatiserats, vilket har lett till att människor har mer tid till fritidsaktiviteter, socialt umgänge och samhällsengagemang.

I ett sådant här samhälle har vi relativt låg genomsnittlig lön från vårt arbete, men det finns en garanterad grundtrygghet för alla. Här har staten en samordnande roll.

– Men en del av den politiska styrningen har flyttats till regional nivå, säger Hagbert.

I det här scenariot bor människor i mellanstora och stora städer. Bostäderna är små och man tillbringar mycket tid ute i lokalsamhället, på samlingsplatser såsom torg eller parker.

Kollaborativ ekonomi – privatägande är inte längre en norm

I ett samhälle med kollaborativ ekonomi bor människor i kluster i mindre tätorter eller städer. Vi bor tillsammans i större utsträckning och är förbundna med kollektivtrafik för att nå varandra.

Här har civilsamhället en framträdande roll där planering och beslut präglas av normer om ömsesidighet. Konsumtionen är liten och man delar på saker eller maskiner.

– Man styr lokalt med en hög grad av självbestämmande. Men man är till viss del också nationellt samordnade genom olika nätverk och sammanslutningar, säger Pernilla Hagbert, forskare på KTH.

Privatägande är inte normen i det här samhället. För att det ska fungera är samhället uppbyggt genom att produktionen sker i olika former av nätverk och kooperativa företag.

Även digitaliseringen har en central roll i det här samhället – framför allt digitala tjänster.

– Digitaliseringen har gjort det möjligt att sysselsätta sig och samarbeta med andra var man än bor.