Marilyn, som också kallas Marrah, undslapp terrororganisationen IS efter att ha flytt med risk för sitt och sitt barns liv. Här hemma fortsätter nu livet. Men det är inte en lätt resa att anpassa sig till ett liv som tonårsmamma i Sverige efter att hon levt under strikta sharialagar där varje misstag kunde innebära hårda bestraffningar.
– Fan, vi är hemma nu liksom. Vi har ju rott hem det här. Vi ska vara glada och lyckliga och i paradiset. Det ska vara så bra nu, men varför är det inte det då, säger hennes pappa Pasi.
Får inte rätt hjälp
Nu har Marilyn varit hemma i sedan i februari. De månader som gått har varit tuffa. Marilyn sörjer Moqtar, mannen hon följde med till IS och som dog i strider i Irak. Anki och Pasi hjälper henne med sonen Emilio och hon har börjat skolan ett par dagar i veckan. I nio månader kämpade de för att få sin dotter fri från terrororganisationen. Men nu har en annan kamp tagit vid, den att få hjälp och stöd för Marilyn att kunna bearbeta och gå vidare från det som hon varit med om.
– Alla sa till oss att kampen mot IS är omöjligt, ni kommer aldrig få ut Marilyn därifrån, ni kan bara glömma det. Men vi gav oss fan på att vi ska fixa det och med ett jävlar anamma och rätt kontakter lyckades vi med det. Men kampen mot myndigheterna i Sverige, det är fan i mig hopplöst. Det är en återvändsgränd vad vi än gör, säger Pasi.
Erbjöds behandlinghem
Familjen har fått träffa socialtjänsten i hemmakommunen – vars lösning var att Marilyn skulle bo på ett behandlingshem tillsammans med Emilio. Men det lämnade Marilyn efter sju dagar. I början hade hon svårt att tala om vad hon varit med om och drogs allt oftare till vännerna i Göteborg.
Men inte ens vännerna förstår vad det är hon varit med om hos IS och hur det känns av att lämna en religiös sekt som under nästan ett år har försökt hjärntvätta och styra henne.
Hjärntvättades av IS
Marilyn berättar hur Moqtar först inte ville strida men förändrades efter att han varit på Islamiska statens träningsläger.
– Först sa han sa till mig att han skulle jobba med något annat, men sen efter träningen så hade han ändrat inställning helt. Han var helt hjärntvättad. Man kände inte ens igen honom,
Trots att Marilyn ville hem från livet hos IS har hon haft svårt att sluta tänka på det.
– Jag blev också manipulerad, men eftersom jag pratade med min familj hela tiden, så hade jag fortfarande…Men man blev ju, jag ville stanna där, för de sa att man måste stanna där, det är rätt. Men jag visste innan, att det inte var rätt, men de försökte manipulera mig. Jag sa det till pappa, jag kommer ihåg det, jag är rädd om jag stannar här längre så kommer jag vilja stanna här för alltid.
”Helt magnifikt”
I dag drömmer Marilyn om att bli personal på ett behandlingshem eller på ett asylboende. Hon kämpar på, hänger inte lika mycket i Göteborg utan tar hand om sin son. Familjen lyckades få henne fri, men som pappa Pasi säger: Det har kostat på.
– Men vi gjorde nånting som ingen annan har gjort och vi verkligen lyckades få hem vår dotter och vårt barnbarn. Det är fan helt magnifikt är det.