I höstas dömdes en 47-årig man för spioneri sedan han inhämtat företagshemligheter från Scania och Volvo Cars för Rysslands räkning. Det är ett exempel på rysk underrättelseverksamhet i Sverige som enligt Säkerhetspolisens (Säpo), senaste årsrapporter både har breddats och intensifierats de senaste åren.
Förutom industrispionage, som både kan ha civila och militära syften, bedriver Ryssland, enligt Säpo bland annat, underrättelseverksamhet riktad mot forskningsinstitutioner, gentemot personer i Sverige med rysk bakgrund samt de som visar intresse eller genomför strategiska uppköp av svensk teknik och infrastruktur.
Säpo bedömer att var tredje rysk diplomat i Sverige är underrättelseofficerare som rekryterar agenter och inhämtar uppgifter om Sverige. Som i fallet med mannen som dömdes för spioneri i höstas.
Olika sorters underrättelse
Men all underrättelseverksamhet är inte olaglig.
– Man använder sig av öppet tillgänglig information och utifrån den pusslar man ihop en bild av det man är intresserad av, och det kan man komma ganska långt med, berättar Tony Ingesson som undervisar i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
Genom att även sprida vilseledande eller oriktig information genom sociala och traditionella medier försöker Ryssland påverka både opinionen och olika beslutsfattare i Sverige, skriver Säpo exempelvis i sin senaste årsrapport.
– Det är ett verktyg i Rysslands arsenal som vi nog kommer att fortsätta att se ganska mycket av, säger Ingesson.
Enligt honom har det aldrig varit så enkelt och kostnadseffektivt att syssla med desinformation som nu.
Hur sårbart är Sverige?
– Sårbarheter finns, ett öppet samhälle kan inte skydda sig mot allt, men jämfört med andra länder har vi ett hyfsat skydd, men det kan givetvis bli mycket bättre, säger Ingesson.
