Sverigedemokraterna nådde sitt stora mål i valet i höstas: Partiet blev en del av regeringsmakten och skördade stora framgångar i det så kallade Tidöavtalet.
Därefter drog sig partiledningen tillbaka, uppenbart nöjd med hur saker och ting utvecklats. Jimmie Åkesson var mer eller mindre osynlig i offentligheten under flera månader.
Samtidigt tilltog kritiken mot den nya regeringens politik, både från vänster och höger. Anklagelser om att regeringen inte klarar klimatmålen har nog inte drabbat SD särskilt hårt, men väl den som kommit från motsatt håll, inte minst från egna sympatisörer. Den kritiken handlar om att alltför lite konkret har hänt sedan valet och att löftena om sänkta bensin- och dieselpriser inte har uppfyllts.
Lyckas inte leverera sina hjärtefrågor
Det besvärliga ekonomiska läget och kritiken mot regeringens krispolitik spelar sannolikt också in. I den här debatten, som varit den dominerande under vintern och våren, har SD endast spelat en marginell roll. Partiet har snarare framstått som ett osynligt bihang till regeringen i den fråga som just nu uppfattas som allra viktigast av många väljare: Hur man ska få ihop hushållsekonomin i ett läge med höga priser på mat, el och drivmedel och stigande räntor.
Sedan valet har SD tappat ungefär en kvarts miljon väljare, enligt SVT/Novus väljarbarometer. SD får 16,4 procent idag, vilket också är den lägsta noteringen för partiet i SVT/Novus sedan november 2017.
Den viktigaste förklaringen till nedgången är sannolikt rollen som stödparti i ett läge där partiet inte lyckats leverera i sina hjärtefrågor samtidigt som den allmänna debatten handlar om helt andra saker, det vill säga ekonomin.
Svårt att hävda sig i ekonomidebatten
Av allt att döma kommer ekonomin att fortsatt vara en viktig fråga för väljarna under överskådlig tid. Här är det alltjämt den så kallade vänster-höger-skalan som styr mycket av den politiska debatten. Det kan förklara Socialdemokraternas starka ställning i opinionen just nu, men också att Moderaterna har ökat sedan valet.
I den här debatten har SD svårare att hävda sig. När väljarna har problem med att få pengarna att räcka till upplevs sannolikt flera av SD:s profilfrågor som mindre viktiga.
Ändå är det intressant att se hur SD med sin medieoffensiv nu försöker ta sig in igen i debattens centrum. Den senaste tidens utspel från partiet kan enbart tolkas som att partiet är skakat av väljarflykten och att man nu försöker återta förlorad terräng.
Åkesson har kommit tillbaka
Utspel om att riva vindkraftverk, spräcka Tidöavtalet på grund av EU:s invandringspolitik, avskaffa plastpåseskatten och ifrågasätta det svenska EU-medlemskapet har gett partiet stor medial uppmärksamhet. Det är också typiskt för ett krisande parti att göra utspel i frågor där man bedömer att man har brett stöd bland de egna väljarna.
Samtidigt har Jimmie Åkesson kommit tillbaka i offentligheten. Han har den senaste tiden framträtt i en rad olika sammanhang, intervjuer och debatter. Också detta är ett tydligt uttryck för att partiet nu försöker vända nedgången.
Om det kommer att fungera är för tidigt att dra några säkra slutsatser om. Ingen annan partiledare är dock ett sådant dragplåster för sitt parti som Jimmie Åkesson.