Miljömålsberedningen bjöd på målfest nyligen när man föreslog ett nytt klimatmål att lägga till den långa raden av befintliga: utsläppen från konsumtionen ska vara netto noll 2045. Men miljömålsberedningen, där alla åtta riksdagspartier enats, tar ett kliv ut i okänt territorium. För hur ska man räkna utsläppen från konsumtionen?
Klimatmålens blinda fläck
Utsläpp kan mätas på flera sätt. De territoriella utsläppen inom landet är i snitt 5 ton koldioxid per år och svensk. Men det visar inte den totala klimatskulden av vår livsstil. Tar man hänsyn till varor vi köper från utlandet och allt utlandsflygande så landar de “konsumtionsbaserade” utsläppen på cirka 9 ton per person och år.
Miljömålsberedningen har nu satt upp två mål för konsumtionsutsläppen till 2045. Minus 66 eller 77 procent beroende på hur bra andra länder är på att minska sina utsläpp. Det som återstår till noll kan täckas av koldioxidlagring, åtgärder utomlands och, här kommer det nya: exportens klimatvinst.
Det är det kontroversiella i beredningens förslag, och det som splittrat partierna. MP sa nej och kallade det grönmålning, medan partierna till höger (M, KD, L, C och SD) drivit på för att räkna in klimatvinsterna från exporten. Kompromissen blev att exporten bara kan kvitta bort en mindre del av utsläppen.
Grön export kan bli klimatvinst för Sverige
Men hur kan ökad produktion i Sverige betyda lägre utsläpp? Svaret är undanträngning. Ju mer klimatsmart papper och stål, och ju större export av fossilfri el, desto mindre av andra länders smutsigare produkter. Alltså lägre totalutsläpp och en klimatvinst.
Det fiffiga med att räkna klimatvinsten av svensk export är att det gör det nya klimatmålet lättare att nå. Annars vore det omöjligt eftersom Sverige inte kan styra över andra länders utsläpp. Enligt utredningen ger exporten redan i dag en vinst på 23 miljoner ton koldioxid per år. Det är en fjärdedel av konsumtionsutsläppen. Klimatvinsten ska dessutom fördubblas när svensk industri förgrönas snabbare än övriga världen. Då kan en ännu större del av de svenska utsläppen kvittas bort.
Men det finns frågetecken om dubbelräkning, osäkra siffror och hur målen ska nås, och det nya svenska sättet att räkna leder till dilemman. Norge skulle få tillgodoräkna sig klimatvinster av norsk olja som har lägre produktionsutsläpp än andra länders. Men hur kan det vara en klimatvinst att sälja olja? Ett svårsålt budskap.
Kan få internationell kritik
Så vad handlar det här om? Om att svensk klimatpolitik ska göra nytta utomlands och inte bara inom de egna gränserna? Eller handlar det om ett siffertrixande för att släta över de besvärliga utsläppen av vår konsumtion? Svaret beror inte bara på partifärg, utan även på hur man vill se på var gränsen för Sveriges klimatansvar slutar och var svenska åtgärder kan göra mest nytta.
Men när andra länder nu bjuds in till målfesten kan det svenska sättet att räkna få kritik för att vara ett enkelt sätt för Sverige att fortsätta glänsa som klimatföredöme.