Pite Havsbad är en stor turistanläggning men också ett av Sveriges största asylboenden.
Hyreskontraktet skrevs under flyktingkrisens höst 2015, och Migrationsverket betalar både en kallhyra på 60 miljoner per år och en rad löpande driftkostnader som hittills uppgått till totalt närmare 40 miljoner. De tyngsta posterna är el, vatten, värme, sopor och städning, men där finns också bland annat:
- Borttappade nycklar – 100 000 kronor.
- Skadedjursbekämpning – två miljoner kronor.
- Wifi – 30 000 kronor per månad.
- Vaktmästare – 45 000 per månad.
Enligt hyresavtalet ska Migrationsverket bara betala ett självkostnadspris för driftskostnaderna. Pite Havsbad fakturerar uppskattade schablonbelopp i förskott en gång i kvartalet, men efter varje årsskifte ska bolaget enligt avtalet skicka en redogörelse för årets verkliga kostnader och därefter ska mellanskillnaden regleras.
När vi intervjuar Migrationsverkets ansvariga chef Willis Åberg är också beskedet att kostnaderna följts upp enligt avtalet.
– Den förutsätter jag att vi har.
Vad är problemet om ni inte följer upp?
– Det är klart det är ett problem i det fallet, att det finns möjlighet att vi skulle kunna betala ett för stort belopp vilket vi inte ska göra.
Men när SVT granskar handlingarna hittar vi inga spår av kontrollerna.
Ingen kontakt
Under flera veckors tid ber vi Migrationsverkets presstjänst att få komma i kontakt med någon som arbetat med avtalets praktiska tillämpning, men utan resultat. När vi får tag på en mellanchef som uppges ha varit inblandad ber han att få ringa tillbaks men svarar sedan via SMS att han hänvisar till pressavdelningen.
Därifrån kommer till slut en skriftlig kommentar med ett helt annat budskap än Willis Åbergs:
”Den avstämning mot faktiska kostnader som avtalet stipulerar ska ske årsvis har inte skett. Den kommer dock att ske framgent. Det är en åtgärd vi vidtar nu.”
Willis Åberg förklarar på telefon att man valt att inte göra den kontroll som avtalet föreskriver, utan nöjt sig med en ”rimlighetsbedömning” av Pite Havsbads anspråk.
– Min uppfattning är att man varit väldigt nära leverantören och gjort en rimlighetsbedömning och att man hanterat det på det viset.
”Klantigt, dumt och slöseri”
Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt, reagerar starkt på att Migrationsverket inte gjort de stipulerade kontrollerna.
– Det stora problemet är att man inte följt upp som man borde göra, vilket innebär att man med stor sannolikhet har betalt alldeles för mycket. I vart fall finns den risken. Det är klantigt, dumt och slöseri med skattemedel.
Willis Åberg säger sig inte veta vem som fattat beslutet att avvika från avtalet. Olle Lundin har svårt att föreställa sig att det gjorts medvetet.
– I så fall skulle det kunna röra sig om trolöshet mot huvudman.
Migrationsverket kommer alltså att börja göra kontrollerna nu, men man kommer enligt Willis Åberg inte att undersöka kostnaderna retroaktivt, och inte heller utreda var det gick fel.
– Om jag vore myndighetsledning skulle jag vara intresserad av var det fallerat, kommenterar Olle Lundin.
Pite Havsbads ledning ställer inte upp på någon intervju men tillbakavisar via mejl att man skulle ha tagit ut några överpriser från Migrationsverket.
I somras valde Migrationsverket att bestrida två enskilda fakturor från Pite Havsbad, något som uppgavs vara en del av deras vanliga hantering men som gjordes först efter att SVT ifrågasatt på vilket sätt de kontrollerade kostnadsuppgifterna från bolaget.
Vet du mer om ärendet, eller något annat som vi borde uppmärksamma? Kontakta SVT:s reporter.