– Mitt på dagen ungefär kom rektorn in i klassrummet, begärde tystnad, och förklarade: Det är fred! Och skolan får ledigt resten av dagen!, berättar Tage Lundberg.
I dag är han 87 år, var den dagen en 17-årig gymnasist.
– Vi jublade fullständigt galna av glädje, och jag misstänker att det inte bara var freden utan att vi fått lov också, berättar Tage i dag.
”Konfetti” från papperskorg
Någon hade hört att det pågick något inne i stan, så Tage och flera klasskamrater tog sina cyklar och tog Roslagsvägen in till Kungsgatan en dryg mil. Där väntade jublande, firande människor, bussar och spårvagnar som knappt kom fram, och ett snöfall av papper från öppna kontorsfönster där människor hämtade sin ”konfetti” från papperskorgarna.
– Vi som var friska och unga och starka skolungdomar i 17-årsåldern, vi förstod ju att det här var det viktigaste man kunde ha upplevt under hela sitt liv hittills.
Tyskarna skrev på kapitulationen den 7 maj inför amerikanska, brittiska och franska militära chefer. Det räckte inte, ansåg Sovjetunionen, och därför krävdes ett formellt undertecknande vilket skedde den 8 maj. När det var klart hade klockan passerat midnatt i Moskva, och därför firar ryssarna alltid 9 maj som segerdagen.
Kriget ramade in hans skoltid
Tage Lundberg bor i Åkersberga och har bland annat varit kommunpolitiker. Under barn- och ungdomsåren växte han upp först i Stockholm, sedan i Djursholm. Han säger i dag att andra världskriget inramade nästan hela hans skoltid. De visste något om allt som pågick, med judeförföljelser och krigshändelser, men inte helheten.
Därför blev det en chockartad upplevelse när han vid ett tillfälle våren 1945 gick på bio:
– Vaktmästaren kom upp framför filmduken innan filmen började och förklarade att efteråt skulle det visas en journalfilm. Den var otäck, så han ville varna oss att de som var känsliga skulle gå ut. Så där satt vi och såg hur britterna öppnade de stora koncentrationslägren, Buchenwald och Belsen. Filmvisningen var oerhört dramatisk. Det var ju första gången vi fick se det som varit fördolt för oss, säger han.
Gränserna öppnades
Mot slutet av 1945 och början av 1946 började gränser öppnas i Västeuropa. Sveriges isolering bröts. Ett par år senare tog Tage sin motorcykel och gav sig av på resa. I de västliga ockupationszonerna härskade amerikansk och brittisk militär, och han fick bara tillstånd att passera, inte stanna någonstans.
– I Hamburg till exempel fanns bara precis så mycket plats mitt i gatan att en bil kunde passera. Resten var bara rashögar längs hela vägen, efter bombningarna.
Den 17 september 1948 passerade han gränsen mellan det ockuperade västra Tyskland och Schweiz. Han märkte att tullpersonalen diskuterade något som hänt och hade med Sverige att göra. Först efter resan förstod han att detta var samma dag som Folke Bernadotte blivit mördad under sina medlingsförsök mellan israeler och palestinier.
Har hunnit smälta upplevelser
Tage tycker att han haft nytta av att ha upplevt andra världskriget på avstånd:
– Jag har förstått mer, tror jag, än människor i dag förstår som inte sett eller upplevt en konflikt på nära håll. Nu är jag tillräckligt gammal för att ha hunnit smälta vad jag lärde mig och upplevde. Jag tror att många unga människor som upplever det som händer idag kanske blir oroade, och får svårt att smälta det.