Den senaste veckan har SHK, i samarbete med sin estniska motsvarighet och finska myndigheter, genomfört nya dykningar vid Estonias förlisningsplats.
En av de obesvarade frågorna har varit hur fartyget kunde sjunka så snabbt. Och nu har SHK en teori om varför.
– Bland annat så har man i dag mycket tjockare plåt iventilationsschakten än man hade på den tiden och vi tror att detfinns en del sådana schakt som gör att vatten kan ha flödat nerfrån bildäcket till däcket under. Det kan ha spelat en roll ihastigheten i förloppet. Absolut, det tror vi, säger Jonas Bäckstrand, utredningsordförande på SKH, till Sveriges Radio Ekot.
Estonia, som förliste 1994, gick till botten cirka en halvtimme efter att båtar i närheten nåtts av dess nödanrop.
Inga tecken på explosion
Anledningen till att Estoniaolyckan utreds på nytt är dokumentärfilmen ”Estonia – fyndet som ändrar allt” från 2020, som visade upp ett tidigare okänt hål i fartygets skrov.
I helgen meddelade Haverikommissionen att skadan troligen uppstått i samband med att båten slog i botten.
– Det finns inte den typen av skador som det hade varit vid en explosion, sa Jonas Bäckstrand till SVT Nyheter då.
Resultaten från utredningen redovisas troligen i höst, men slutrapporten väntas komma först nästa år.
Javascript är avstängt
Östersjöns största civila fartygskatastrof i fredstid
Estonias förlisning natten till den 28 september 1994 är denstörsta civila fartygskatastrof som inträffat i Östersjön.
852 avde 989 personerna ombord dog, varav 501 svenskar.
Estland, Finlandoch Sverige samarbetade i den första haverikommissionen. Dettaeftersom det handlade om ett estniskt fartyg som sjönk inom finskekonomisk zon samtidigt som de flesta omkomna var svenskar.
Olyckanledde bland annat till nya gemensamma regelverk.
Estonias vrakligger på Östersjöns botten cirka 20 nautiska mil från närmasteland, på ett djup av knappt 100 meter.