När de första coronafallen rapporterades från kinesiska Wuhan kunde få ana vad som väntade. Men i takt med att viruset närmade sig Sverige ökade också rädslan.

De första rapporterade fallen i Sverige väckte enorm uppmärksamhet och jakten efter dem som kunde vara smittade togs upp av myndigheter, medier och privatpersoner i sociala medier.

Thomas Bennet och hans familj, som bor i en mindre kommun i Örebro län, hamnade ofrivilligt i centrum för coronajakten.

– Det blir coronaskräck i ett litet samhälle och man blir utpekad som orsak till det.

Första fallet i region Örebro

Hans 14-årige son testade positivt för coronaviruset i början av mars efter att de kommit hem från norra Italien – och var då ett av de 36 bekräftade fallen i Sverige och det första i region Örebro.

– Vi var väldigt oroliga och ville helst bara vara ifred. Men i stället går tidningen ut med att det var en coronasmittad tonåring som går på denna skola, som har varit på en nationell idrottstävling och i Italien på skidresa. Därifrån är det väldigt lätt att peka ut vem det handlar om.

Ryktesspridningen hade redan tidigare tagit fart och på den lilla orten visste snart alla vilken familj det handlade om, säger Thomas Bennet som jobbar som lärare på skolan där hans son går.

– Jag pekades ut som sjuk fast jag inte var det. Smittskyddet ringde upp mig och frågade om jag hade varit på jobbet för att någon hade ringt och påstått det. Men jag hade hållit mig hemma.

Nekades tandläkarbesök

Thomas Bennet berättar att hans föräldrar nekades att komma till tandläkaren på grund av coronarädsla, trots att familjemedlemmarna inte ens hade träffats efter Italienresan.

– Det gick så långt att ett företag i kommunen skickade hem människor för att vi hade haft kontakt med folk som jobbade där, säger han.

Den senaste månadens händelser har påverkat familjen mycket. För Thomas Bennet har det resulterat i tankar om att flytta från hemorten.

Chefredaktören svarar

Nerikes Allehanda var ett av medierna som gick ut med uppgifter om vilken skola den smittade pojken gick på. Anders Nilsson, chefredaktör och ansvarig utgivare på tidningen, försvarar publiceringen.

– Att vi gjorde det var för att dämpa den oro som fanns. Det är ledsamt om det drabbar enskilda på det sättet. Men det var väldigt stor ryktesspridning och där har vi en roll att försöka komma så nära sanningen som möjligt och presentera fakta, säger han.