Boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” gavs ut i år och är skriven av Jack Werner, journalist profilerad på sociala medier och källkritik. I den genomskådar han virala lögner och försöker förstå hur och varför vi sprider rykten.
Ryktesspridning i sig är inget nytt. Till exempel uppmärksammar folklivsforskaren Bengt af Klintberg moderna vandringssägner fram till mitten av 80-talet i sin klassiska bok Råttan i pizzan.
Tinder modern mytskapare
Men sedan internets intåg har vissa delar i ryktesspridningen förändrats.
– Innehållet i historierna förändras inte lika organiskt som tidigare eftersom de ofta sprids via delningar på nätet. Man delar en status och på sin höjd lägger man till en kommentar, säger Jack Werner.
Han lyfter fram dejtingappen Tinder som en modern mytskapare där historier om galningar, nekrofiler eller totalt missvisande profilbilder leder till häpnadsväckande dejter – så otroliga att ”de bara måste” vara sanna.
– Det är en tacksam plats eftersom det handlar om romantik, kärlek och sex. Och där det finns sex finns det ofta vandringssägner, säger Jack Werner.
”Politiska debattens rekvisita”
Han menar att själva innehållet i det vi sprider följer samma mönster sedan urminnes tider.
– Det är sådant vi är rädda för, sådant vi inte förstår och måste hantera som grupp.
Jack Werner kallar ryktena för den ”politiska debattens rekvisita” och förklarar hur skrönor ofta bekräfta vår världsbild och våra åsikter.
– Det mycket lättare att berätta vad man tycker om man gör det genom en historia. Det är mer intresseväckande och minnesvärt än att bara säga ”jag tycker att vi borde ha en annorlunda straffpolitik”, till exempel, säger han.