En docka med utstående ögon, stripigt hår och ett stort leende från kind till kind sprids på sociala medier och har fått namnet ”Momo”. Bakom den finns ett antal anonyma konton som i sociala medier påstås, på ett mer eller mindre elakt och skrämmande sätt, kommunicera med barn och unga.

Sedan i somras har flera dödsfall kopplats till ”Momo” av myndigheter i olika länder, trots att det inte finns några tydliga bevis, enligt frilansjournalisten och sociala medieexperten Jack Werner, som skrivit om fenomenet på sin blogg.

– Det finns uppgifter om att kommunikation med anonyma användare under namnet Momo har slutat med att barn och unga tvingats till eller börjat med självskadebeteende och självmord, men inga sådana kopplingar är än så länge – såvitt jag vet – belagda, säger han.

Kommun varnar föräldrar

Värmdö kommun varnade förra veckan föräldrar för ”Momo Challenge” och uppmanade i mejlet att man pratar med sina barn om den.

”Ungdomarna får till en början oskyldiga utmaningar likställt med att snatta äpplen från grannens tomt men utmaningarna eskalerar fort och övergår i kränkande behandling och maktutövningar mot okända, djur, kamrater och familjemedlemmar”, står det i mejlet.

I en kommentar till SVT Nyheter förklarar kommunen att det ligger i skolans uppdrag i att förebygga och förhindra kränkningar, och att även om ingenting hittills har hänt som kan kopplas till ”Momo” på skolorna, så ångrar man inte att varningen skickats ut till föräldrarna.

Experter: Onödig varning

Jack Werner anser att föräldrar, genom vuxenvärldens distanserade blick, borde veta bättre än att dela varningarna om ”Momo”.

– Det är från dessa varningar som den mesta informationen om ”Momo” kommer. Man tror att det handlar om hackande psykotiska monster som är ute efter ens barn, när det i de allra flesta fallen antagligen bara handlar om barn som leker spökhistoria med varandra.

Även Elza Dunkels, barn- och internetforskare på Umeå universitet, är kritisk till varningarna.

– Det är vuxnas uppgift att tänka kritiskt kring det. Är det rimligt att det är en sann berättelse. Det är allvarligt, ur ett barnsäkerhetsperspektiv, att oroa i onödan, säger hon.

En typisk vandringssägen

Både Dunkels och Werner anser att det nya fenomenet är en så kallad vandringssägen, en typisk lek med det främmande och skrämmande, och går att jämföras med att leka anden i glaset eller ge sig ut till ett ”hemsökt” hus – inte mer än så.

Dock faller sådant här lättare igenom i dag i den rådande ”mediepanik” som vi lever i, anser Dunkels.

– Man reagerar mer emotionellt framför rationellt. Exempelvis borde inte en skola gå ut med den här typen av grundlösa varningar. Skolan borde undersöka först och få på fötterna att det faktiskt är ett riktigt problem, säger hon.

Dunkels anser att vuxna måste försöka ta på sig de kritiska glasögonen och utforska fenomenet först.

– Ta ett par djupa andetag i stället för att eventuellt råka sprida påhittade och ibland överdrivna berättelser, säger hon.