Det som kallas återvätning är inte ett generande nattligt problem. Det handlar om att täppa igen diken i gamla torvmossar för att förhindra dem från att läcka koldioxid. Utsläppen motsvarar hela den svenska biltrafiken, och det har beskrivits som en lågt hängande frukt för att minska klimatutsläppen. Regeringen satsar 200 miljoner om året de närmaste åren på våtmarker. Och just nästa år ligger det redan 100 miljoner. Det kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen. Att få bort ett ton koldioxid kostar i teorin mellan 150 och 1800 kronor enligt Naturvårdsverket.
Men erfarenheterna hittills talar snarare om att den klimatfrukten hänger rätt högt upp.
Gått sakta
Det har varit svårt att övertyga skogsägare att plugga diken och lägga skogen under vatten. Byråkratin hindrar, och bidrag har kommit och gått. Förra året användes inte heller alla de generösa stöd som markägare kan få och arealerna var små. Den första utvärderingen Naturvårdsverket gjort av klimatnyttan för alla projekt under 2021 visade att bara 18 kvadratkilometer hade restaurerats. Den samlade utsläppsminskningen var 2500 ton.
Bidrag på 123 miljoner kronor kapade alltså 0.05 promille av de svenska utsläppen förra året. På sikt är effekten dock större eftersom de nya våtmarkerna kommer att finnas kvar och sänka utsläppen under minst 30 år. Men till att börja med är kostnaden hög. Och Naturvårdsverket säger att det inte är de arealer som krävs.
Det är också långt ifrån den potential återvätning kan ha. Enligt en statlig utredning för ett par år sedan finns det 1000 km2 skogsmark, och 100 km2 jordbruksmark som realistiskt kan dränkas igen. Det skulle, högt räknat och i bästa fall, minska utsläppen med en miljon ton koldioxid per år från 2045.
Frågan är förstås hur mycket av det som kommer att bli verklighet. Målet kräver att fem gånger så stora områden som idag restaureras varje år under 25 års tid. Det handlar ofta om små områden vilket betyder att flera tusen markägare varje år måste övertalas och administreras i ”en mycket omfattande verksamhet” som utredningen skriver.
Bråkdel av svenska utsläpp
Men hur långt räcker en miljon ton för att få ner utsläppen? Det är inte oväsentligt, men om man lyckas maxa utfallet och kan restaurera 1100 kvadratkilometer i framtiden så täcker det ändå bara en liten del av de svenska klimatutsläppen. De är idag på cirka 48 miljoner ton per år. Dessutom tar det över 20 år att nå den minskningen.
Budgetsatsningen på våtmarker presenterades i samband med att regeringen fick hård kritik för att sänka kraven på att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel genom att sänka reduktionsplikten. En enkel jämförelse visar att det skulle öka utsläppen cirka fem miljoner ton nästa år enligt Naturvårdsverket, medan våtmarkerna alltså kan som mest sänka utsläppen en miljon ton efter 2045.
Den beräkningen kan ge perspektiv på förhoppningarna om att våtmarker ska fixa klimatet. Även om man lyckas sätta igen alla utpekade diken ser det ändå ut mest som en våt dröm. Inte bara för klimataktivister som skriker ”jag är limmad!” utan även för klimatminister Romina Pourmokhtari. Det ökar kraven på de andra klimatåtgärder som regeringen lovat återkomma till nästa år i enlighet med klimatlagen.