Övergivna hus brukar då och då få besök av nyfikna inkräktare. Vissa rör ingenting utan nöjer sig med att fotografera. Andra stjäl och slår sönder. Så småningom börjar besöken sätta avtryck på husen.

-  Det kan vara psykiskt belastande att ha en rivningsfärdig kåk som granne och behöva se den varje dag. Dessutom kan den sänka värdet på husen i grannskapet, säger Lars Brask på Boverket, som utrett frågan om vad man bör göra med övergivna hus.

Även för kommuner kan nedgångna byggnader och ovårdade tomter orsaka problem. Om förfallet går långt kan de förvandlas till en fara för både människor och miljö.

Men trots att byggnaderna i praktiken är värdelösa är äganderätten stark. Ofta misslyckas såväl kommun som grannar med att tvinga fram reparationer eller rivning, då ägarna är svåra att få tag på. Resultatet blir att husen får stå kvar och förfaller ännu mer.

Dyrt och svårt att riva

Och i fall där man till slut lyckas driva igenom ett rivningsbeslut kommer ofta ekonomin in i bilden och sätter stopp, menar Lars Brask.

– Att riva ett bostadshus med allt vad det innebär av källsortering kan kosta upp emot en halv miljon kronor. Visserligen är det fastighetsägaren som är skyldig att betala, men finns inga utmätbara tillgångar hamnar notan hos skattebetalarna.

För en kommun med många ödehus kan det snabbt bli dyrt. Och att det finns kommuner som har problem slogs fast 2015, då Boverket utredde frågan.

Utredarna föreslog bland annat ”att underlätta delgivning av rivningsförelägganden”. Syftet är att komma runt situationen där en husägare kan stoppa rivning genom att göra sig oanträffbar.

Ett annat förslag är betala ut statligt stöd till de kommuner som drabbas av kostnader för att ta hand övergivna hus och tomter.

I malpåse

Utredningen har nu legat på regeringens bord i flera år utan att något hänt. Enligt de departementshandläggare som SVT talat med kommer Boverket så småningom få uppdrag att utreda vissa förslag vidare.

I Sverige kostar det i praktiken nästan ingenting att låta en fastighet stå övergiven. Ofta handlar det om ärvda hus i glesbygd med så lågt värde att ägaren inte tycker det är värt besväret att sälja, trots att intressenter finns.

I stället får husen fortsätta förfalla i släktens ägo, tillsammans med alla minnen.

På orter där många hus står obebodda tenderar så småningom service och arbetstillfällen att försvinna. De som försöker stanna kvar som permanentboende får allt svårare att få ihop vardagen och ännu fler hus riskerar att överges.

Norsk boplikt

I Norge försöker man motverka denna utveckling med något som heter boplikt: För att få köpa ett hus förbinder man sig också att bo i det. I dagsläget har 47 kommuner valt att införa boplikt. Målet är att förhindra att åretruntboenden förvandlas till fritidshus som står tomma stora delar av året.

I såväl Norge och Danmark tillämpas också brukningsplikt. Den som äger en åretruntbostad kan hållas skyldig att se till så att den används minst 180 dagar om året. Sker inte detta får kommunen rätt att hyra ut fastigheten – oavsett ägarens samtycke.

Några liknande planer har ännu så länge inte lagts fram av svenska politiker. Inte heller på att börja beskatta obebodda hus – förslag som förts fram i glesbygdsdebatten som ett sätt att ”tvinga ut” de tomma husen på fastighetsmarknaden.