På journalistkonferensen i Umeå i dag hölls en tyst minut till minne av Sveriges Radios mördade journalist Nils Horner, och Horners medarbetare, som dog i går en explosion i Kabul.
Terje Carlsson, ordförande i Föreningen grävande journalister, berättade om sin känsla när han läste på sin datorskärm förra veckan:
– Det brände till i ögonen när jag läste att Nils Horner var död. Det är fruktansvärt och omöjligt att ta in.
Måste bevaka
Och just i dag påmindes vi återigen om våldets Afghanistan när det blev känt att också Horners afghanske journalistkollega Sardar Ahmad dödades i en explosion i Kabul sent i går. I ett panelsamtal underströk Helena Giertta, chefredaktör för tidningen Journalisten, vikten av att fortsätta bevaka farliga regioner.
– Det vore förskräckligt om vi inte rapporterade från farliga länder. Alla redaktioner måste såklart själva avgöra hur man ska göra, men om ingen skickar några korrespondenter skulle världen bli otroligt fattig och snabbt ännu sämre. Om det finns personer som är beredda att åka dit så ska vi stötta de journalisterna, inte minst med en bra ersättning så att deras säkerhet blir så bra som möjligt.
Omöjligt att skydda sig emot
Expressens mångårige medarbetare i Mellanöstern, Kassem Hamadé, sa att det riktade mordet på Nils Horner var en sorts attack som är helt omöjlig att skydda sig emot.
Hamadé har bland annat bevakat arabvåren sedan den inleddes i Tunisien, han arbetar ofta i livsfarliga områden, och menar att allt hänger på stödet från uppdragsgivaren.
– Expressen har ställt upp och ställer upp till 100 procent. De är extremt krävande när det gäller vår säkerhet. De ställer höga krav på oss innan vi åker in i krigsområden, och det har fungerat utmärkt.
Bättre riskanalyser
En annan panelmedlem, Mattias Nygren på säkerhetsföretaget 2Secure, som anlitas av många medieföretag, hävdade dock att det finns saker för medieföretagen att jobba med.
– Man har skärpt sig när det gäller att förbereda folk som är på väg ut, men det finns brister när det gäller att göra relevanta säkerhetsanalyser av resmålet innan man reser ut. För där det är som mest farligt, är det som mest viktigt att vara. Det kommer att bli dyrare och dyrare att skicka ut journalister, de kommer inte att åka om man inte känner att arbetsgivarna tar sitt ansvar.
Allt farligare
En mängd händelser på senare år har påmint om den farliga situationen för journalister.
De kidnappade syriensvenskarna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed, etiopiensvenskarna Martin Schibbye och Johan Persson, SVT:s Bert Sundström som knivskars i Kairo, och TV4:s fotograf Ulf Strömberg som sköts till döds 2001.
Händelser som, trots allt, inte får hindra redaktionerna att vara på plats, sa Helena Giertta.
– Vi har de senaste åren sett en ganska otäck utveckling hur journalister blivit måltavlor. Vi måste lära oss vara försiktiga, även om vi kanske måste vara ännu mer ute. Om bevakningen ökar så blir det tydligare vad som händer i världen, vad som är sant, och då borde på lång sikt riskerna kanske minska.