Liksökhunden Zampo blev närmast en rikskändis när hans markeringar efter döda kroppar användes som bevis mot Thomas Quick, som vid tiden ansågs vara en seriemördare. Men Zampos markeringar har, precis som många andra delar i förundersökningar och domar, ifrågasatts i efterhand.
1993 erkände Thomas Quick mordet på Johan Asplund som försvann i Sundsvall 1980. Under förundersökningen då utredarna skulle samla bevis och hitta en eventuell kropp tog man hjälp av hunden Zampo, som användes i flera Quick-utredningar. I efterhand har dock användandet av Zampo kritiserats hårt från flera håll. Professorn i kriminologi, Leif GW Persson, menar att man inte kan använda hundar på detta sätt.
– Alla som har haft en hund vet att hundar markerar på organiskt material. Och det är ingen skillnad i doften på en människa och en gris. Hundar är inga intellektuella föredömen och man kan inte använda det som bevis i en rättegång, säger han till SVT Nyheter.
Markerade 59 gånger
Under Quick-utredningarna markerade Zampo hela 59 gånger att han hittat rester av lik. Ett av dessa fall inträffade hösten 2001 då Zampo, enligt förundersökningen, markerade på en plats där Thomas Quick sagt att han krossat skelettdelar från Johan Asplund. Detta har under åren varit ett av Göran Lambertz främsta argument för att Quick skulle vara skyldig. Ett argument han också framhåller i sin nyutkomna bok.
Men granskningar som presenteras av SR Ekot och Aftonbladet visar att Quick pekat ut platsen först efter att Zampo markerat på platsen. En av de inblandade poliserna hade berättat för honom var hunden markerat.
”Zampo har aldrig hittat något”
I ett specialavsnitt av SVT-programmet Veckans Brott hösten 2013 diskuterades Zampos roll i utredningarna. Göran Lambertz debatterade mot journalisten Dan Josefsson och Leif GW Persson. Lambertz sade då att hundar inte alls markerar för allt organiskt material.
– En likhund markerar för död människa, sade Lambertz.
– Zampo har aldrig hittat någonting. Han har markerat vid flertalet tillfällen för olika saker. Det gör likhundar. Det förstår alla, speciellt de som har hand om de här hundarna. Alla förstår det utom Göran Lambertz, sade GW Persson i programmet.
Men eftersom ingenting hittades av teknikerna på de platser där Zampo markerade hävdade både Josefsson och GW Persson att markeringarna inte kan användas som bevis.
Markerade för fågelfjäder
Enligt Aftonbladets granskning av dokument från utredningarna finns inte ett enda tillfälle där Zampo markerat specifika platser som Quick pekat ut. I sökandet efter norskan Therese Johannessen, som Quick erkänt mordet på, användes andra hundar i ett för utredningen intressant område, men ingen av dem markerade någon plats.
När Quick-utredarna började använda Zampo 1996 blev det annorlunda, i flera olika utredningar. Vid ett tillfälle då man sökte på vinden i ett hus där Quick bott i många år markerade Zampo för lik. Men när trägolvet bröts upp visade det sig att Zampo markerat på en fågelfjäder. Detta är bara ett exempel där Zampo misstagit sig, enligt Aftonbladet.
– Det finns hundar som är mer eller mindre bra. Man måste nog säga att Zampo inte var någon höjdare. Han markerade på 59 ställen, men man hittade aldrig något, säger Leif GW Persson.
Upplärd av privatperson
Zampo som var en vallhund ägdes av en egenföretagare som hade lärt upp honom själv. Ägaren fakturerade Rikspolisstyrelsen för Zampos arbete.
– Man borde ringa hans husse och fråga hur mycket pröjs han fått. Det borde i alla fall ha räckt för att Zampo skulle kunna äta oxfilé resten av livet, säger GW Persson.