Vad minns du av den här tiden? Berätta gärna och läs hur andra påverkades i chatten här nedan.
Har du en fråga till Anders Lindblom, dåvarande smittskyddsläkare i Region Dalarna som medverkar i vår lokala tv-sändning under kvällen, går det bra att ställa den också.
Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
Susanne • Tänker fortfarande på hur orättvist fördelat det var med munskydd, handskar och handsprit och sådant. Min bror som var anställd som fastighetstekniker på ett kommunalt bostadsbolag hade inga problem med att få ordentligt munskydd och sådant medan min syster och de andra som jobbade som undersköterskor inom äldreomsorgen i samma kommun fick kämpa för att få tillgång till det.
Olga • Det visade sig att Eu samarbetet inte är så mycket att lita på..
Beställningar som regionen gjorde snabbt
I början på pandemin
beslagtogs av Tyskland , länderna slogs om materiel o teknik.
Första infon som kom var att det var droppsmitta , men de fattade de flesta att det inte stämde.
Munskydd var ju så onödigt i börja till att vara det bästa skyddet på slutet.
Vänner dog pågrund av inställda operationer
De fick dö i cancer istället.
Hoppas att vi bygger upp en backup för nästa pandemi eller krig
Niklas • Det absolut jävligaste var att jag inte ens fick åka över till Norge för min pappas begravning i april 2020, fick svar typ veckan innan att det skulle krävas 2 veckors karantän i Norge innan jag skulle få träffa min släkt och delta på begravningen, om jag öht blev insläppt.. Den sved rätt rejält.
Elin • Att vi i primärvården satt och försökte lugna och svara på frågan "hur ska jag göra för att klara mig undan covid "när vi inte visste och tacksamheten när informationen från sjukhusen kom om att man hittat behandling som fungerade för många så de blev bättre och kunde åka hem. Men ffa irritationen av alla som ringde och skulle vaccinera sig och alla skulle ha först för helt plötsligt var det ingen medmänsklighet kvar det var bara jag och jag. Tog inte fram de vackraste hos människa direkt
Karin • Önskar verkligen att mamma skulle ha klarat av att bo kvar i sitt hem med hemtjänst under pandemin. Nu blev det särskilt boende, besöksförbud och personalen kunde inte ens se till att vi kunde nå henne på telefon. En hemsk tid som jag verkligen önskade att jag sluppit vara med om. Restriktionerna hade åtminstone släppts vid tiden för hennes begravning så vi kunde samla släkt och några vänner då.
Eli • Min mamma inlagd i Falun. Sista samtalet i telefon sa hon:Tänk om jag fick träffa er en sista gång, men jag vet att ni inte får komma… jag vet nu att jag fått det där viruset, och då går det nog inte så bra för mig, men tänk om någon kunde med stickningen så jag fick göra klart pappas pullover!
Några timmar senare blev hon en av alla som lämnade oss under första påskhelgen
Saknande är stor ❤️