Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
Maria Hellgren • Otroligt tufft att inte få finnas på plats på IVA hos min sjuke man, utan tvingas isolera mig hemma istället. Önskar självklart jag kunde suttit där och hos honom, men har full förståelse varför det inte var möjligt. Nu hade jag turen att få hem honom igen, men tänker på alla som inte fick det. Vill också hylla personalen som var ett otroligt stöd även för mig som anhörig. Visserligen på distans, men de gjorde det beundransvärt bra med tanke på situationen.
Anna • Den otroliga vården IVA-Falun (och säkert så många fler kliniker) gav mina två anhöriga. Det var första vågen och man visste ingenting, fick inte besöka eller något. Jag jobbade hemifrån, helt isolerad.
Trots den enorma belastningen personalen på IVA hade så fick jag uppdateringar minst två ggr dagligen. Jag levde för de där samtalen. Ibland blev dom korta och ibland längre, alltid stöttande.
En av mina anhöriga fick en relativt kort tid i respirator, 12 dagar. Den andra nästan två månader. Under en ganska lång tid tillförde man 100% syrgas och mer kan man inte ge, trots det syresatte hon inte bra. Mer eller mindre alla organ började ge upp. Jag tror att båda läkarna och vi anhöriga nästan helt hade gett upp hoppet när det sakta vände åt rätt håll. Båda finns här och lever med oss idag.
Kan aldrig tacka nog för det vården lyckades med, mirakel på mirakel ❤️ Jag vet också bekanta och bekantas anhöriga som inte överlevde, men jag är fullständigt övertygad om att personalen gjorde exakt allt i sin makt för att hjälpa dom också.
Kan inte tacka er nog ❤️
Anette Åman • Tacksamhet att ha överlevt c19! Låg på Enköpings sjukhus och Akademiska, sammanlagt 17 dagar, varav 6 dagar i respirator på ackis. Jul/nyår 2020/2021 spenderades på ackis. Tack till samtlig personal som hjälpte och räddade mitt liv. Minns särskilt en sska som jag dividerade mkt med ang coccilanas verksamhet, på thorax-detta när jag piggnat på mig. Minns även en sska vid namn Grace som bar ett guldkors. Hon var så proffsig och flink. Bless your heart! Du var den som förstod att jag inte kunde äta pga att jag hade fulla munhålan och halsen med svamp, efter all astmamedicininhalering. Läkaren såg det inte öht.
Nu är jag helt frisk från alla problem av c19-sviterna och mår bättre än på många år! Jag blev intervjuad av SVT innan jag blev utskriven och var med på Uppsala lokaltv.
Olga • Det visade sig att Eu samarbetet inte är så mycket att lita på..
Beställningar som regionen gjorde snabbt
I början på pandemin
beslagtogs av Tyskland , länderna slogs om materiel o teknik.
Första infon som kom var att det var droppsmitta , men de fattade de flesta att det inte stämde.
Munskydd var ju så onödigt i börja till att vara det bästa skyddet på slutet.
Vänner dog pågrund av inställda operationer
De fick dö i cancer istället.
Hoppas att vi bygger upp en backup för nästa pandemi eller krig
Roos är verksamhetschef för intensivvårdsavdelningen (iva), anestesi och operation på Falu lasarett. När pandemin bröt ut flyttades personal till iva från olika håll inom sjukvården.
I takt med att antalet patienter eskalerade, skalade iva upp till en kapacitet att ta emot fyra gånger så många patienter som vanligt.
De flesta var nedsövda och väldigt, väldigt sjuka.
Många i personalen for illa
Pandemin innebar en enorm press för sjukvården.
– Det var många som for illa i personalen, men vi åstadkom saker som vi aldrig hade trott att vi skulle klara av. Det gör att vi vet att vi klarar av oväntade saker även framöver, säger Torbjörn Roos.
Totalt har 283 personer vårdats för covid på iva i Falun sen pandemiutbrottet för fem år sen.
Många saker är bättre
Idag – fem år efter pandemins utbrott anser Roos att intensivvårdsavdelningen i Falun står starkare rustad än innan, att samarbetet funkar bättre och att lärdomarna från pandemiåren har gjort att planeringen framåt är bättre än innan.
– När vi nu bygger en ny avdelning så byggs den för att kunna vårda dubbelt så många patienter i en krissituation. Så där finns lärdomarna och erfarenheterna med, säger Roos.
