Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
Lenita • När jag låg på infektionsavdelningen i Falun i 10 dagar med högflödesbehandling. Att veta att den behandlingen räddade mig från respirator och tanken på att om jag blivit sjuk i början när ingen visste hur man skulle behandla covid-19 då hade jag inte suttit här i dag... Det gör mig ödmjuk och ger perspektiv på livet och vad som betyder något på riktigt! Tänker på alla som inte överlevde och funderar också på om vi gjorde fel som inte stängde ner mera än vi gjorde.
Anna • Den otroliga vården IVA-Falun (och säkert så många fler kliniker) gav mina två anhöriga. Det var första vågen och man visste ingenting, fick inte besöka eller något. Jag jobbade hemifrån, helt isolerad.
Trots den enorma belastningen personalen på IVA hade så fick jag uppdateringar minst två ggr dagligen. Jag levde för de där samtalen. Ibland blev dom korta och ibland längre, alltid stöttande.
En av mina anhöriga fick en relativt kort tid i respirator, 12 dagar. Den andra nästan två månader. Under en ganska lång tid tillförde man 100% syrgas och mer kan man inte ge, trots det syresatte hon inte bra. Mer eller mindre alla organ började ge upp. Jag tror att båda läkarna och vi anhöriga nästan helt hade gett upp hoppet när det sakta vände åt rätt håll. Båda finns här och lever med oss idag.
Kan aldrig tacka nog för det vården lyckades med, mirakel på mirakel ❤️ Jag vet också bekanta och bekantas anhöriga som inte överlevde, men jag är fullständigt övertygad om att personalen gjorde exakt allt i sin makt för att hjälpa dom också.
Kan inte tacka er nog ❤️
Maria Hellgren • Otroligt tufft att inte få finnas på plats på IVA hos min sjuke man, utan tvingas isolera mig hemma istället. Önskar självklart jag kunde suttit där och hos honom, men har full förståelse varför det inte var möjligt. Nu hade jag turen att få hem honom igen, men tänker på alla som inte fick det. Vill också hylla personalen som var ett otroligt stöd även för mig som anhörig. Visserligen på distans, men de gjorde det beundransvärt bra med tanke på situationen.
Roos är verksamhetschef för intensivvårdsavdelningen (iva), anestesi och operation på Falu lasarett. När pandemin bröt ut flyttades personal till iva från olika håll inom sjukvården.
I takt med att antalet patienter eskalerade, skalade iva upp till en kapacitet att ta emot fyra gånger så många patienter som vanligt.
De flesta var nedsövda och väldigt, väldigt sjuka.
Många i personalen for illa
Pandemin innebar en enorm press för sjukvården.
– Det var många som for illa i personalen, men vi åstadkom saker som vi aldrig hade trott att vi skulle klara av. Det gör att vi vet att vi klarar av oväntade saker även framöver, säger Torbjörn Roos.
Totalt har 283 personer vårdats för covid på iva i Falun sen pandemiutbrottet för fem år sen.
Många saker är bättre
Idag – fem år efter pandemins utbrott anser Roos att intensivvårdsavdelningen i Falun står starkare rustad än innan, att samarbetet funkar bättre och att lärdomarna från pandemiåren har gjort att planeringen framåt är bättre än innan.
– När vi nu bygger en ny avdelning så byggs den för att kunna vårda dubbelt så många patienter i en krissituation. Så där finns lärdomarna och erfarenheterna med, säger Roos.
