Thomas är en av 283 personer som vårdats för covid på intensivvårdsavdelningen i Falun sedan WHO deklarerade smittspridningen av coronaviruset som en pandemi den 11 mars 2020. Alla som lades in överlevde inte.
Thomas Hellgren var i god form och cyklade ofta mellan hemmet i Avesta och jobbet i Borlänge – sex mil enkel väg. Trots det var han en av de som blev allvarligt sjuk i covid.
Tankar inför sista andetaget
Han insjuknade hastigt i slutet av april 2020. Efter ungefär en vecka med hög feber och huvudvärk fick Thomas jobbigt att andas och behövde sjukhusvård. Men han blev inte bättre och efter ytterligare en vecka sövdes han så att kroppen skulle få vila.
– Jag brydde mig inte först. Jag var så sjuk att jag bara ville sova, säger Thomas.
Men när narkosläkaren bad honom ta ett djupt andetag innan nedsövningen kom tankarna.
– Då tänkte jag att nu är det på riktigt, det här kan vara det sista jag gör.
Cyklar och jobbar igen
Idag är det mesta som vanligt igen. Så när som på lite heshet ibland har Thomas Hellgren återhämtat sig. Han är sedan länge tillbaka både på cykeln och på jobbet som polis.
Men erfarenheten har satt spår.
– Det blir nog aldrig riktigt som vanligt, när man har gått igenom en sån här sak, säger Thomas.
Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
Eli • Min mamma inlagd i Falun. Sista samtalet i telefon sa hon:Tänk om jag fick träffa er en sista gång, men jag vet att ni inte får komma… jag vet nu att jag fått det där viruset, och då går det nog inte så bra för mig, men tänk om någon kunde med stickningen så jag fick göra klart pappas pullover!
Några timmar senare blev hon en av alla som lämnade oss under första påskhelgen
Saknande är stor ❤️
Olga • Det visade sig att Eu samarbetet inte är så mycket att lita på..
Beställningar som regionen gjorde snabbt
I början på pandemin
beslagtogs av Tyskland , länderna slogs om materiel o teknik.
Första infon som kom var att det var droppsmitta , men de fattade de flesta att det inte stämde.
Munskydd var ju så onödigt i börja till att vara det bästa skyddet på slutet.
Vänner dog pågrund av inställda operationer
De fick dö i cancer istället.
Hoppas att vi bygger upp en backup för nästa pandemi eller krig
Niklas • Det absolut jävligaste var att jag inte ens fick åka över till Norge för min pappas begravning i april 2020, fick svar typ veckan innan att det skulle krävas 2 veckors karantän i Norge innan jag skulle få träffa min släkt och delta på begravningen, om jag öht blev insläppt.. Den sved rätt rejält.
Elin • Att vi i primärvården satt och försökte lugna och svara på frågan "hur ska jag göra för att klara mig undan covid "när vi inte visste och tacksamheten när informationen från sjukhusen kom om att man hittat behandling som fungerade för många så de blev bättre och kunde åka hem. Men ffa irritationen av alla som ringde och skulle vaccinera sig och alla skulle ha först för helt plötsligt var det ingen medmänsklighet kvar det var bara jag och jag. Tog inte fram de vackraste hos människa direkt
Karin • Önskar verkligen att mamma skulle ha klarat av att bo kvar i sitt hem med hemtjänst under pandemin. Nu blev det särskilt boende, besöksförbud och personalen kunde inte ens se till att vi kunde nå henne på telefon. En hemsk tid som jag verkligen önskade att jag sluppit vara med om. Restriktionerna hade åtminstone släppts vid tiden för hennes begravning så vi kunde samla släkt och några vänner då.
Susanne • Tänker fortfarande på hur orättvist fördelat det var med munskydd, handskar och handsprit och sådant. Min bror som var anställd som fastighetstekniker på ett kommunalt bostadsbolag hade inga problem med att få ordentligt munskydd och sådant medan min syster och de andra som jobbade som undersköterskor inom äldreomsorgen i samma kommun fick kämpa för att få tillgång till det.
